Bok som skaver ordentligt

Gömmarna, Cannie Möller (2008)
Jaha, nu har jag läst ytterligare en ungdomsbok som jag inte vet hur jag ska hantera. Eller tycka om. Cannie Möllers senaste bok Gömmarna är en hård och dyster bok. Tre barn gömmer sig i skogen. De är alla utsatt offer av olika anledningar och bakgrunder. Joel är inte som andra, någon slags diagnos är överhängande med vredesutbrott och instängdhet, men vad får man inte veta. Hans föräldrar propsar på att han ska gå i en vanlig klass och klasskamraterna trakasserar och mobbar honom. Det elaka spelet driver honom på flykt till skogen när han en dag helt enkelt får nog. I skogen finns också Jessi, en flicka som har rymt från ett behandlingshem, från ett trassligt liv och tvångsmatningar. Den tredje figuren är Derek, en ensam flyktingpojke. De tre möts där i någon slags flykt och överlevnadskamp och tyr sig till varandra, mest utan ord. De har lite olika relationer till varandra. Joel som inte är van att kunna hantera människor och närhet blir störd av Jessis framfusighet. Jessi å andra sidan kräver närhet i sin desperata utsatthet. Joel trivs bättre med Dereks kompakta tysthet. Jessi gör som hon gjort tidigare av utanförskapsrädsla. Hon eldar för att få uppmärksamhet men det brinner lite för mycket. Skogen flammar upp och i släckningsarbetet hittas Derek och placeras på ett hem. Hela tiden är Joels föräldrar, polisen och skolan på jakt efter honom. Den enda som faktiskt vet var han håller sig gömd är Anja, en klasskamrat till Joel som också var med i trakasserierna, hon blev pushad att var grym och mår dåligt över att hon inte vågade stå emot. Hennes röst dyker upp emellanåt och hennes berättelse förs framåt parallellt med skogsgömmarna. Hon väljer först att inte berätta för polisen vad hon vet och sett. Andra bifigurer som ges röster är kioskdamen som alla barnen på ett eller annat sätt kommer till, Joels föräldrar som irrar runt i ett kaossorgligt sökande och en man som plötsligt blir en del av Dereks liv. Det är mycket man inte riktigt får kläm på i berättelsen, bland annat Joels föräldrar, på om hur de resonerar och agerar, om hr Anja tänker och reagerar. Det är något väldigt kallt och hårt över hela berättelsen. Och det är klart att det inte kan vara något annat när det handlar om tre utsatta barn. Men det vilar också en mycket obehaglig ton i boken som gör att det skaver lite i magen när man läser den. Det är en stark och grym bok om utanförskap. Stark för att den sitter kvar länge. Grym för att det är en bok om osedda barn, där tragedier hade kunnat stoppas med hjälp av synlighet. Och det är väl så det oftast är i verkligheten.