The revival of the Kulturtanten

De dyker upp lite då och då i media. Omtalas. Omskrivs. Omnämns. Kulturtanterna. Jag var för någon vecka sedan på utdelningen av kulturpassen i konserthuset i Göteborg. (I Göteborg finns ett unikt nätverk kring barn- och ungdomskulturen i form av KULF (kultur i förskolan) och KULIS (kultur i skolan). Kulturombuden ska verka för ett positivt kulturklimat i Göteborg, som det heter så fint. Vilket går ut på att man ska sprida information, t.ex. ta upp kulturfrågor på sin arbetsplats, förmedla kontakter mellan exempelvis skolorna och kulturlivet). I alla fall, i år var passen en slags hyllning till ”kulturtanten”. Häftets omslag är prytt med en prickig kulturtant och i texten låter det så här: ” Ofta är dessa "kulturtanter" alltför osynliga, men de är en ytterst viktig kugge i arbetet med att stödja det lokala kulturlivet”. Så öppnar jag senaste numret av DIK forum idag och i kommande nummer ska det visst handla om just Kulturtanten med artikel om ”Tanten har blivit kult” och dessutom ska man få ”Den ultimata guiden till kulturtanten” med tecknen som avslöjar om man är en kulturtant eller inte. Är jag på väg att bli en kulturtant? Har jag redan blivit en? Eller har jag alltid varit en sådan? Jag sållar mig i alla fall gärna till den behövda kulturtantsskaran. Vi får se efter nästa nummer av DIK.