29 september 2008

Björn lindansare

Björn lindansare, Monica Zak (2008)

Monica Zak har varit med mig sedan jag var liten och jag tycker mycket om hennes författarskap. För något år sedan skrev jag en artikel om hennes böcker om Centralamerika och hennes engagemang som barnboksförfattare. Hennes senaste bok handlar, som de flesta av hennes böcker, om ett sviket barn, eller om ett starkt barn om man vill det. Många av hennes böcker är halvt dokumentära. 14-åriga Björn bor med sin trassliga familj i det gamla epidemisjukhuset. Hans far är ökänd som Groggen i 50-talets Nora, suparkompisarna är många och bråken hårda. Björn drömmer om att bli cirkusartist och övar sig att gå på lina. En dag så försvinner mamma, höggravid med en ny karl, med lillasyster till ett nytt liv där Björn inte får plats. Hans pappa flyttar hem till farmor där han fortsätter att supa och bråka. Björn blir ensam kvar i huset. Med hjälp från sin farmor överlever han knapphändigt. Men han är envis och bestämmer sig för att slå rekord på lina. Samtidigt drömmer han om Nancy, den fina flickan han aldrig kan få. Eller som han tror att han aldrig kan få. För plötsligt så sitter hon i hans kök och första kärleken spirar. Men Nancys familj är givetvis inte lika glada och Nancy skickas iväg. Det är en bok om kamp och mod, om att inte ge upp, om övergivenhet och utsatthet, och om kärlek. Boken bygger till stor del på Björn-Åke Fredriksson, eller Tony Rix som han kallade sig, som år 1959 slog världsrekord som femtonåring i att gå på lina. Monica som då jobbade på Nerikes Allehanda i Nora fick ett tips om en Norakille som höll på att slå världsrekord. Det och några möten till resulterade så småningom i denna ungdomsbok. Det är en fint och enkelt berättad historia om en pojke som bestämmer sig för att tro på sig själv. Tänker att den locka högstadieelever just för att den bygger på en sann historia, precis som många av hennes andra böcker fångar läsarna med gripande öden. Det är så tacksamt att sätta till exempel Felix gatubarn (utkom 1997)i händerna på främst pojkar som inte vill läsa någonting. På bokmässan så berättade Monica tillsammans med Björn-Åke om boken. Tony Rix hade tydligen med sig sjungande dockor också. Missade tyvärr det hela.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jennie,
varmt tack för din intressanta och välformulerade artikel om Monika Zak.
Jag fick en pratstund med Monika på bokmässan då hon berättade om "Björn lindansare" (som jag inte läst ännu)- om hur den sanna berättelsen om Björn har velat bli skriven i många år. Men att det fanns människor i Björns omgivning som måste hinna dö innan romanen kunde bli verkklighet - den handlar om så ömtåliga saker.
Lena K E

Jennie sa...

Tack. Ja, det är väl alltid just det som gör all form av konst som bygger på någon slags sanning så skör. De närstående vars perspektiv kanske inte skildras. De måste vara en svår balansgång att blanda fiktion och verklighet, men det är just det som jag tycker Monica klarar så fint. I just den här boken är det ju lite extra roligt att hon deltar själv i boken.