Bland tomtar och troll

Åh, hur ska jag beskriva romanen Kleptomania? Kanske som en blandning av folktro, urban fantasy, science fiction och skräck?

Så här är det: Halvar växer upp hos trollen i den djupa skogen, sedan hans familj blivit mördad och han själv bortrövad. En dag får han återvända till människorna, men kan aldrig riktigt anpassa sig till livet i staden. När han sedan är vuxen är han med om en tågkrasch och det verkar som om trollen har något med det att göra. Tillsammans med den unga kvinnan Claudia och Linus Kaiser, mångmiljonär och cornflakes-magnat, flyr han in i skogen för att gömma sig för alla väsen som verkar vara ute efter dem.

Senare får man följa Linus Kaiser, som är den enda som tar sig ut från skogen igen, när han ligger dödssjuk i sitt palats och biktar sig för revisorn Ingra. Vad var det som hände i skogen? Varifrån kom alla Linus pengar? Och vad är det för mystisk sjukdom som äter upp honom inifrån?

Här möter vi inte bara troll, utan även gengångar-barn, skogsrån och andra väsen. Dessutom är det rasande rappt skrivet, spännande och fängslande. Detta är första delen av författaren Kristina Hårds nya serie Arvet efter Kaiser och jag längtar redan efter nästa del.

Tystnaden i bruset

Här har vi någon sorts science fiction för ungdomar. Eller kanske science fantasy, ett begrepp som användes för några år sedan. Det är spänning och äventyr i ett kille-tjejkoncept som känns igen inte minst från Hungerspelen.

Todd är född i den Nya Världen, dit hans föräldrar utvandrade från den gamla hemska och förstörda världen där allt bara var kaos och krig, våld och misär. Man hittade en ny planet där man byggde upp sina bosättningar med drömmen om ett enkelt och vackert liv. Drömmen gick naturligtvis i kras. Dels för att planeten redan var bebodd av diverse varelser. Men framför allt på grund av Bruset. På den nya planeten hör alla varandras tankar, utom kvinnornas. De är av någon anledning immuna, trots att de kan höra männens tankar. Det leder till ett ständigt oväsen, galenskap och givetvis hat mot kvinnorna, som känner till männens alla hemligheter och mest skamfyllda tankar.

Todd bor i staden Prentisstown. Där har alla kvinnor och många män dött i ett virus som man tror har att göra med Bruset. Plötsligt en dag när han är ute för att plocka äpplen i träsket, så upptäcker han ett område av total tystnad. han förstår att han måste hålla tyst om sin upptäckt, men hur döljer man sina tankar när alla kan höra dem? Tystnade han upptäckt visar sig vara något väldigt hotfullt för staden Prentisstown och Todd tvingas fly ut i världen som sägs vara obebodd.

När man väl vant sig vid Brus-tanken och vid språket som är skrivet med Todds talspråk (ä i stället för är, tjyrka i stället för kyrka, han kan nämligen inte läsa och skriva särskilt bra), så blir det en extremt spännande historia. Det finns mycket att fundera på; hotet mot kvinnorna när de får för mycket makt, jakten på en bättre värld, teknikens för- och nackdelar.

Detta är första delen i en trilogi, Kaostrilogin, och fortsättningen kommer att läsas av mig, trots att jag blir provocerad av författare som medvetet kastar in konstiga vändningar i slutet bara för att få till en cliffhanger. Men jag vill verkligen veta hur det kommer att gå för den Nya Världen och alla dess stackars invånare.

Författaren heter Patrick Ness.

Att söka och finna

Jag kände ett intensivt behov av att få en sådan där läsupplevelse. En Philip Pullman-upplevelse. Helst i alla fall en fantasy-upplevelse. Med unga personer i huvudrollerna. Och mycket mystik. Gärna på gränsen till skräck. Lite Neil Gaiman-känsla! Så jag letade lite i bibliotekets ungdomsfantasyhylla. Tummade lite på gamla favoriter som Meredith Ann Pierce och Ursula Le Guin. Hittade Ondviter av Anders Björkelid och tog hem.

Till en början var den inte alls så dum. Jag har lite svårt för det dubbla berättarperspektivet: Det handlar om ett tvillingpar som är så tätt förenade i tanken att de berättar gemensamt i vi-form. Ett nytt grepp, javisst, men det funkar inte riktigt. Jag tycker mest det stannar upp läsningen. Men i övrigt alltså rätt bra. Vättar i skogen, kajor som visar sig vara tysta budbärare, ondska i form av köld som kryper in i människorna och förlamar sinnet. Och det bästa av allt: Galgmännen! Tysta och oberörda av kylan smyger de omkring och utstöter fasansfulla skrik ur sina stympade munnar där tungorna blivit utskurna för att de aldrig ska kunna yppa sina hemligheter. Och i händerna har de snaror som fortsätter att strypa även efter det att man gjort sig fri ifrån dem. 

Inledningen på inlägget visar mina högt ställda förväntningar, och jag tycker inte de infriades. Efter ett tag tappade jag intresset för berättelsen, läste ute den mest för att ha det gjort och gick vidare till andra delen i Suzanne Collins trilogi i stället: Fatta eld.

Här snackar vi effektivt berättande. Perfekt för den läströtta kicksökande tonåringen (eller småbarnsmamman för den delen). Jag tycker inte den håller samma klass som Hungerspelen, överraskningsmomenten och häpnaden över hela upplägget uteblir ju såklart. Men Katniss hjältestatus håller för att intresset ska fortsätta, och den nya intrigen kring en revolt i distrikten är absolut tillräckligt spännande. Sedan tycker jag att det är lite synd att det blir en repris på första boken med ännu ett hungerspel. Hellre mer om distrikten och upproren där!

Det är hur som helst action och känslor från början till slut om vart annat. Svek, lögner, dubbelspel. Kärlek, hat och skuldkänslor. Och underhållning. Det är verkligen som en lyckad tv-serie i bokform. Och jag får kanske inte min oförglömliga läsupplevelse, men likväl en stunds hederlig gammal adrenalinkick.

Göteborgs filmfestival: 1

Filmen 1 (Ungern 2009, regisserad av Pater Sparrow) bygger på en novell av polske science fiction-författaren Stanislaw Lem. Det är en extremt snygg film, visuellt njutbar. Men i övrigt ganska rörig och konstig.

Plötsligt en dag är alla böcker i en exklusiv bokhandel utbytta mot en enda bok. Boken har titeln "1" och innehåller statistiska fakta om våra liv. Hur många som dör varje sekund och av vad till exempel. Men även tankar och känslor. Och ingen kan läsa boken med fröståndet i behåll. För den tvingar oss att konfronteras med våra egna sanningar. Återkommande i filmen är budskapet: Är du medveten om din egen existens? Och det är förstås vad den handlar om. Lever vi våra liv medvetet eller följer vi bara med i strömmarna som för oss framåt?

Jag blev helt knockad av inledningen till filmen som påminde lite om inledningen till underbara Magnolia. En berättarröst pratar om bokens tillblivande. Tanken föds när en bok om världsrekord blir den mest säljande i världen. Rösten berättar om olika extrema rekord som slagits samtidigt som vi får se en kavalkad av svartvita klipp på folk som går på lina, rullar biljardklot uppför ett berg med hjälp av näsan osv. Supersnyggt och effektfullt! De här inslagen återkommer lite då och då och knyter samman historien som utvecklar sig till något slags detektivhistoria som jag inte riktigt hänger med i. Jag är helt med på budskapet och estetiken men blev lite besviken på själva handlingen.

Zombievampyrer

Jag har levt i en bubbla den här helgen, tack vare Guillermo del Toro (regissören till Pans labyrint) och Chuck Hogan och deras gemensamma roman Släktet. Jag har sett mig om över axeln, låst dörren och anat rörelser i ögonvrån. Och mått lite illa hela tiden. Släktet är första delen i en planerad trilogi som handlar om det uråldriga vampyrsläktets uppvaknande och erövrande av människorasen. Vampyrerna har nämligen hållit sig gömda och livnärt sig i det fördolda sedan urminnes tider. Nu har någonting eller någon gjort så att en av stamfäderna beger sig rakt in i New York och börjar sprida sitt virus. För i den här berättelsen är inte vampyrerna vackra och sexiga som trenden länge varit i litteraturen och filmerna. Här är vampyrismen i stället ett slags virus som äter sig in människorna och förvandlar deras kroppar till organismer som drivs av längtan efter blod. Allt mänskligt som inte längre behövs ruttnar och faller av och människornas inre består i stället av vridande blodmaskar som mynnar ut i en lång gadd som fälls ut genom munnen och sticks in i närmaste halspulsåder. Och så sprids smittan vidare till nästa individ som snabbt förvandlas. Det är alltså smutsigt, primitivt och äckligt. Kladdigt och fult. Ondskefullt.
En handfull människor förstår vad som håller på att ske och ger sig ut på vampyrjakt. Man får följa dem, samtidigt som man följer en massa andra personer som på ett eller annat sätt blir offer för vampyrerna, genom att själva bli smittade eller genom att en familjemedlem smittas.
Det är skrivet på ett utstuderat filmiskt sätt, i scener ur olika synvinklar, med spänningsskapande effekter och dialog som känns som filmrepliker. Men det funkar. Jag ser det verkligen framför mig. Och det märks så klart att det är en manusförfattare som varit inblandad. den andra författaren är vad jag förstår thrillerförfattare, vilket också märks: berättelsen drivs framåt av ett rasande tempo.
Ofta under läsningen kommer jag att tänka på Stephen Kings sätt att skapa spännande skräckberättelser. Lättläst, drivet, spektakulärt. Men det finns också ett djup i berättelsen, under alla skräckel-detaljer. Vampyrerna bli symboler för människans ondska, de livnär sig på vår sorg och vår egenskapade förintelse. I boken blir judeförintelsen och terrordåden 9/11 två monumentala händelser som givit liv åt och fött dessa varelser som egentligen inte drivs av ondska utan ett inbyggt behov av död men även reproduktion.

Tredje gången gillt

Jag undrar om det har hänt förut: att tre av oss på Textappeal har skrivit om samma bok? Två inlägg om samma bok tillhör vanligheterna, men tre? Jag väntar med spänning på det tillfälle då vi alla fyra läser samma bok och skriver om den! Jennie och Ida har tidigare lovprisat Hungerspelen av Suzanne Collins. Nu är det min tur.

Hungerspelen har kommit på pocket, och borta är alla indikationer på ungdomsbok på omslaget. Det hade lika gärna kunnat vara en deckare eller thriller för vuxna. Enkelt beskrivet skulle boken kunna sägas vara en äventyrsroman som utspelar sig i framtiden. Men den underliggande svärtan gör den till något mer. Det är en dystopi, det är science fiction och det är vass samhällskritik.

Jag tänker mycket på överlevnadsprogram som "Robinson" ("Survivor" på engelska). I den senaste omgången som visades här i Sverige hade man gått tillbaka till de första säsongernas fokus på just överlevnad. Man lät deltagarna bo i ett träsk där de blev bitna av insekter med resultat i kliande bölder och utslag. Det var ont om mat och vatten, många tappade snabbt i vikt. Efter ett tag höjde man ribban genom att dela på deltagarna: hälften fick flytta till en vacker paradisö med vit sandstrand, massor av fisk i vattnet och kokosnötter i träden, och hälften fick stanna kvar i träsket där moralen och livsviljan sjönk i botten. En av deltagarna, en av de yngre, kallades "Valpen" och man fick se hur han sakta magrade av och blev mer och mer apatisk. "Valpen tynar bort", sa de andra och bar fram lite ris till honom. Till slut fick han naturligtvis röstas ut för att inte totalt försvinna.

Att titta på detta har blivit vardagsmat för oss. Hur långt är steget till nästa nivå? I Hungerspelen tvingas deltagarna ut i en kamp på liv och död. Deltagarna är människor som inte betyder något för samhället så vad spelar det för roll om de har ihjäl varandra?

Bra också med den känga som riktas till skönhetsindustrin: Katniss, hjältinnan, kan inte förstå varför folk i huvudstaden vill vara så magra som möjligt eller se så unga ut. I hennes distrikt är det ett tecken på välgång och långt liv att vara lite rund i formerna och ha ett ansikte märkt av ålder. Och visst är botox och size zero troligtvis det sista man tänker på när man sina svältande barn ätas upp av flugor?

Fias Fantasy och SF-lista

Puh! Vilken lång lista att gå igenom. Men jag har sett Fias lista på en massa bloggar och blev lite sugen på att göra den jag med. Eddings, Tolkien, Lewis, Adams och Brooks läste jag för säkert fjorton år sedan... Medan Murakami, Lessing, Pullman, Atwood, Auster och Gaiman är nutida favoritförfattare. Väldigt många namn på listan som är obekanta för mig också, trots att jag läser/har läst en hel del fantasy och science fiction och desustom jobbar som bibliotekarie. Och så inser jag att jag missat en massa klassiker som jag måste läsa snarast!!
Här är reglerna för listan:

Fetstila de titlar du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ framför boken betyder att du äger den
x framför de du påbörjat men inte avslutat den

1. +J R R Tolkien - Sagan om ringen
2. +David Eddings - Sagan om Belgarion
3. +David Eddings - Sagan om Mallorea
4. +Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen
5. Robert Jordan - Sagan om drakens återkomst
6. Katharine Kerr - Sagan om det magiska landet Deverry
7. +Philip Pullman - Den mörka materian
8. +Neil Gaiman - American gods
9. Audrey Niffenegger - Tidsresenärens hustru
10. Stephenie Meyer - Twilight
11. Charlaine Harris - Serien om Sookie Stackhouse
12. *China Mieville - Un Lun Dun
13. +C.S Lewis - Narnia-böckerna
14. *Ellen Kushner - The Privilegie of the Sword
15. Johanne Hildebrandt - Sagan om Valhalla
16. Jean M Auel - Grottbjörnens folk
17. H.G Wells - The invisible man
18. J.K Rowling - Harry Potter-serien
19. Naomi Novik - Temeraire-serien
20. Robin Hobb - Fjärrskådar-serien
21. Margit Sandemo - Sagan om Isfolket
22. +Terry Brooks - Shannaras ättlingar
23. Tad Williams - Minne, sorg och törne
24. Ursula LeGuin - Övärlden
25. Neil Gaiman - Neverwhere
26. George R R Martin - A Song of Ice and Fire
27. Steven Erikson - The Malazan Book of the Fallen
28. Diana Gabaladon - Främlingen
29. Bram Stoker - Dracula
30. Richard Morgan - Altered Carbon
31. William Gibson - Neuromancer
32. Scott Lynch - Gentlemannarövarna-serien
33. +Susanna Clarke - Jonathan Strange and Mr Norell
34. +John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in
35. Patricia A McKillip - Ombria in Shadow
36. Christoffer Paolini - Eragon
37. Raymond E Feist - Imperiets dotter
38. Julie Bertagna - Exodus
39. Roger Zelazny - Enhörningens tecken
40. Mårten Sandén - Den femte systern
41. Terry Pratchett & Neil Gaiman - Goda Omen
42. Michael Ende - Den oändliga historien
43. *Patricia Briggs - Moon called
44. Julia Sandström - På ödets vingar
45. Cory Doctorov - Little Brother
46. Isaac Asimov - Stiftelsetriologin
47. *Joe Abercrombie - The blade itself
48. *Poppy Z Brite - Lost Souls
49. *Alan Campbell - Deepgate Codex
50. Jasper Fforde - Thursday Next
51. Jonathan Maberry - Patient Zero: A Joe Ledger Novel
52. *K.J. Parker - The Fencer Trilogy
53. SM Peters - Whitechapel Gods
54. Elizabeth Moon - Sagan om Paksenarrion
55. Stephen King - Pestens tid
56. *Jim Butcher - The Dresden Files
57. Niklas Krog - Triologin om frihetskriget
58. Dan Simmons - The Terror
59. *Ann VanderMeer och Jeff VanderMeer - Fast ships, black sails
60. Michael Chabon - The Yiddish Policemen's Union
61. Jonathan Barnes - Somnambulist
62. Laurell K Hamilton - Anitha Blake, vampire hunter-serien
63. Saga Borg - Jarastavens vandring
64. *Mary Gentle - Grunts
65. David Gemmel - Legender från Drenai
66. +Ray Bradbury - Farenheit 451
67. Anthony Burgess - A Clockwork Orange
68. +Lewis Carroll - Alice i Underlandet
69. Philip K Dick - Do androids dream of electric sheep?
70. William Golding - Flugornas Herre
71. Frank L Herbert - Dune
72. +PD James - Children of men
73. Stephen King - The Shining
74. Richard Matheson - I Am Legend
75. Cormac McCarthy - The Road
76. Terry Pratchett - Discworld serien
77. Ann Radcliffe - The Mysteries of Udolpho
78. +Jose Saramago - Blindheten
79. Mary Shelley - Frankenstein
80. Robert Louis Stevenson - The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde
81. HG Wells - Tidsmaskinen
82. TH White -The sword in the stone
83. John Wyndham - Day of the Triffids
84. Cornelia Funke - Bläckhjärta
85. J.M. Barrie - Peter Pan
86. Charles de Lint - Onion girl
87. *Emma Bull - War of the oaks
88. +Paul Auster - I de sista tingens land
89. JG Ballard - The Drowned World
90. +Margaret Atwood - Den blinde mördaren
91. Arthur C Clarke - 2001: A space odyssey
92. +Douglas Coupland - Girlfriend in a coma
93. +Franz Kafka - Processen
94. Stanislaw Lem - Solaris
95. Doris Lessing - The Memoirs of a survivor
96. Walter M Miller Jr - Canticle for Leibowitz
97. +Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen
98. George Orwell - 1984
99. Christopher Priest - The Prestige
100. Alastair Reynolds - Revelation space

Ytterligare en framtidsthriller

I spåren av Wersterfeldts Ful och Collins Hungerspelen har jag precis läst Gemma Malleys bok Oönskad. Det är en framtidsthriller som behandlar ämnet åldrande, gener och medicin. Året är 2140 och ett nytt läkemedel gör att det är möjligt att leva för alltid. Konsekvensen är att det inte får födas några nya barn. För att få medicinen måste man skriva på ett kontrakt om att avstå från barnafödande. Om man ändå trotsar barnförbudet finns tre alternativ: antingen ge upp självmedicineringen, gå under jorden eller lämna barnet till en institution. På de stängda institutionerna uppfostras barnen till slavar, helt enkelt till att vara oönskade. Ett sådant barn är Anna. Övertygad om att hon är ovärdig och måste sona för sina föräldrars brott, lever hon för att tjäna husfrun och för att bli en värdefull tillgång till samhället. Hon skriver ner sina tankar i en hemlig rosa anteckningsbok, något som är strikt förbjudet. En dag kommer Peter som säger att han är där för att föra tillbaka henne till hennes föräldrar. Detta sätter alla Annas värderingar och världsbilder på spel. Det är en rätt förutsägbar historia utan några direkt effektfulla vändningar, men det gör mindre. Det är ändå en spännande historia med tankeväckande frågeställningar kring indoktrinering, överbefolkning, genforskning, grupptryck, etik och moral. Jag får dock inte riktig kläm på Anna. I början tycker jag det är bra, att hon är rätt ond (skadad som hon är av husfrun och de regler som gäller för oönskade), men hon faller lite platt för mig. Slutet är lite snöpligt, men vet inte om den lämnas öppen för att det ska komma en fortsättning. Antar det. Kan tänkas ska det vara även en trilogi här.

Märkliga dagar, märklig bok

Michael Cunninghams roman Märkliga dagar är en blandning av genrer, tidsskildringar och stilar. Den tredelade boken börjar i industrialismens New York, i maskinernas tidevarv, där vi för första gången får stifta bekantskap med karaktärerna Luke, Simon och Catherine. Stilen är poetisk och drömsk, man följer Luke som tror sig höra sin döde bror Simon i maskinernas sång. Luke, som är missbildad och lite egen, citerar poeten Walt Whitman och blir alltmer förälskad i broderns fästmö Catherine. Luke sjunker längre och längre ner i en osammanhängande värld av galenskap och drömmar där industrialiseringens baksidor - fattigdom, trångboddhet, slaveri - bryter ner människorna som kämpar för sin överlevnad och framtid.
Andra delen av boken skildrar den hårdkokta polisen/psykologen Cat som jobbar för polisens jourtelefon för terrorhot. Tiden är strax efter 11/9 2001 och en våg av självmordsattacker utförda av barn drabbar New York. Barnen ringer till Cat strax innan dåden, citerar Whitman och leder henne till en stor förändring i hennes liv. I den här tiden är Simon den rike men onåbare pojkvännen och Luke hennes döde son. Men Luke är även ett av terror-barnen, en vanskapt pojke som hon mot sin vilja beskyddar.
Sista delen är en science fiction-berättelse med Simon i huvudrollen. Världen har drabbats av en kärnvapenolycka, ödlelika utomjordingar har emigrerat till jorden och blir förtryckta av de överlevande människorna. Simon är en konstgjord människa med en stomme av titan. Hans skapare har utrustat honom med en förmåga att citera den gode gamle Walt Whitman, och han har ingen förmåga att känna riktiga känslor. Allt ändras när han slår sig ihop med utomjordingen Catareen och den vanskapte och lillgamle pojken Luke. Tillsammans vallfärdar de från New York, genom den förgiftade amerikanska jorden till Denver, där Simons skapare väntar med ett rymdskepp redo att åka till nästa planet.
Walt Whitmans poesi genomsyrar förstås hela romanen. Tanken om dödens skönhet, alltings oändlighet, människans litenhet men också storslagenhet. Förändring, framåtskridande, tillbakagång. Människorna i boken lär sig om kärleken till medmänniskan och till universum. De lär sig om ansvaret inför framtiden, om döden som en väg till nästa liv, nästa värld, uppoffringen för att andra ska få en bättre framtid... New York återkommer som spelplats. En vit porslinsskål symboliserar världens odödlighet och överlevnadsförmåga. Bytet av genrer tycker jag stör framställningen lite, berättelsen är redan så tyng av symbolik och tankestoff. Men jag gillar verkligen idén att placera in samma karaktärer i olika tider och utforska hur det skulle gå för dem. Den första delen fungerar bäst, rytmen i maskinerna ackompanjeras av poesin. Det vackra bredvid det hårda. Hur som helst är det en väldigt märklig läsupplevelse. På ett bra sätt!

Hungerspelen av Suzanne Collins

Inatt låg jag uppe flera timmar trots svidande ögon och trött sambo bredvid. Allt på grund av Hungerspelen av Suzanne Collins. Jennie har skrivit här så vill mest instämma i hyllningarna. ÅH, vad bra den var! Längtar redan till nästa del. Jag gillar särskilt hur Collins undviker chabloner och vågar försvåra saker där andra skulle falla för förenklingar. T.ex att huvudpersonen Kattniss skildras som en komplex människa genomgående istället för den mer traditionella skildringen av en pojkflicka som blir förändrad (läs kvinnligare) av att upptäcka kärleken. Om det fortsätter i uppföljaren har jag garanterat en ny litterär hjältinna i mitt stall.

Dessutom väldigt bra med en ungdomsbok som inte är könsstereotyp, varken som bok eller i vem den riktar sig till. Bara sjukt spännande och hemsk. Blir väldigt sugen på att läsa Ful av Scott Westerfield som Jennie tycker påminner om den här. För tydligen gillar jag framtisdystopier nästan lika mycket som diskbänksrealism, vem kunde tro det?

Rymdäventyr

Larklight eller de vita spindlarnas hämnd eller till Saturnus och tillbaka av Philip Reeve (2008)

Den här berättelsen tar sin början 1889 någonstans i vintergatan. Ombord på eterskeppet Larklight bor Art och Myrtle Mumby tillsammans med sin pappa som forskar kring olika livsformer i rymden. Den värld vi befinner oss i är vår egen värld, så som författaren tänker sig att den skulle ha sett ut om Newton hade upptäckt inte bara gravitationslagen. Människorna har kunnat ta sig till rymden i århundraden, alla planeter är befolkade av diverse varelser och eterskeppen drivs av alkemiska processer. När vi möter våra hjältar blir de just anfallna av de vita spindlarna som är ute efter hämnd. De vita spindlarna kallas även de äldsta och styrde över världsrymderna innan the Big Bang. Nu är de ute efter Larklight och Art och Myrtle måste tillsammans med kapten Hök besegra dem för att rädda världen.
En något rörig berättelse, skriven med humor och uppfinningsrikedom (roligast är de flygande städgrisarna som äter upp skräp och smuts, mycket praktiskt när gravitationen är i olag och smulor börjar flyga omkring). Reeves tidigare serie om de vandrande städerna innehåller mer djup och allvar, men är också riktad till en något äldre läsarkrets. Larklight kan säkert tilltala yngre fantasy-slukare som snart är redo för Liftarens guide till galaxen.

Skräck, fantasy och gotisk romantik

Parasit, Scott Westerfeld (2007)

Cal är parasit-positiv, eller "parp" som det förkortas. Det innebär att han är biten av en parasit som styr hans instinkter och kropp. Förr i tiden kallade man dessa människor vampyrer. Cals sjukdom är under kontroll och han ingår i ett team av parper som kontrollerar alla nyblivna smittade. Cal spårar sina tidigare flickvänner som han ovetande smittat och hittar så småningom även den som först smittade honom. På det sättet träffar han också Lace, som blir hans vän och förtrogna. Med i berättelsen finns också Doktor Råtta som utför experiment och forskning och hjärnskrynklaren som pratar med de smittade för att förklara deras situation och få dem att acceptera sitt öde.
Det här är en väldigt spännande och fascinerande bok. Det riktigt kryper i kroppen av allt prat om parasiter; varannat kapitel är nämligen tillägnat en ny parasit, och man får grundlig information om hur dessa tar sig in i sina värdkroppar och långsamt förtär dem inifrån... Så långt är boken bra, idén fungerar och är en rolig uppdatering på vampyrtemat. Det som drar ner boken är språket. Översättningen av amerikanskt ungdomsspråk fungerar dåligt. "Grabben", "men hallå" och "allvarligt"i var och varannan mening stör hela upplevelsen. Det värsta jag vet är när en "ungdomsförfattare" skriver på "ungdomsspråk" för att tala till "ungdomarna", för annars förstår de tydligen inte och kan inte identifiera sig. Det låter inte alls modernt, utan styltigt och gammalmodigt. Jag borde troligtvis ha läst boken på originalspråket engelska.
Slutet kommer också lite abrupt och ger inget riktigt avslut, snarare känns det som en början... Kanske lämnas det öppet för en uppföljare?

Isfågeln, Lene Kaaberbøl (2008)

Katriona ska snart få sin marhäst om hon sköter sig till dess och inte som vanligt hamnar i bråk på grund av sitt hetsiga temperament. Hon träffar Daniel och hans gycklarfamilj i Sommarstaden, blir förälskad och osams med vännerna. När hon inser att någon är ute efter Daniels familj på grund av de fotografier de tillverkar, blir hon indragen i farliga intriger där hon till slut måste välja sida och tvingas förråda någon som står henne nära. Det är, precis som i de två tidigare delarna om Katriona och landet Breda, en bra och trovärdig skildring av en fjortonårig flicka, och samtidigt ett väldigt spännande äventyr.

Damen under isen, Sarah Singleton (2007)

Systrarna Mercy och Charity lever på herrgården, som fått namnet Nya Seklet, tillsammans med sin far och två tjänstekvinnor. Varje dag är likadan, höljd i en evig skymning, där var och en upprepar en given roll om och om igen. Men en dag när Mercy vaknar ligger det en snödroppe på huvudkudden. Hon söker sig ner till dammen och där, under isen, ser hon en kvinna flyta förbi. Detta blir inledningen till ettmysterium som Mercy måste lösa för att befria sig själv och sin syster från fångenskapen i herrgården. Ingen fantastisk läsupplevelse, men spännande och mysigt. Jag tänker på den serie av "Mysrysare" jag och en kompis slukade på sommarloven när vi var barn. Gotisk miljö, 1800-tal, spetsklänningar, olycklig kärlek och dockor som väcks till liv.

Författarnas hemsidor:
Scott Westerfeld
Lene Kaaberbøl
Sarah Singleton

Läs även andra bloggares åsikter om böker, skönlitteratur, recensioner

Ryssland i framtiden

I det heliga Rysslands tjänst, Vladimir Sorokin (2008)

I framtiden, 2027, har Ryssland blivit en sluten diktatur där Härskaren och Härskarinnan dyrkas och alla oliktänkande förföljs, torteras, förödmjukas och avrättas. Vi får följa Komjaga, anställd av staten att tillsammans med sina "bröder" upprätthålla ordning och utdela straff, under en arbetsdag. Hans vardag är fylld av droger, våld och sex. Inslagen av nationalism och isolering från västvärlden utgör en extrem bild av dagens Ryssland och boken blir en skrämmande framtidsvision av vad som skulle kunna hända och vad som på många sätt redan sker. Boken är lättläst men våldsam, trots en intressant betraktelse lämnar den inga djupare avtryck hos mig. Kanske beror det på att huvudpersonen är så hård och osympatisk att jag distanserar mig från texten. Jag vet inte. Det blir mest de bisarra och äckliga inslagen som stannar hos mig; orgier och våldtäkter, allt i ett svindlande drogrus.

Ful

Ful, Scott Westerfeld (2008)

Människorna har slutligen lyckats förstöra jorden och allt som existerar är artificiellt. Världen som människorna bor i befolkas av piller, svävarbrädor och fester. Dagen då man fyller 16 år får man genomgå den stora operationen och lämna ”fulstaden” för att göra entré som en barbie-manga-figur i ”snyggingstan”. Tally drömmer om dagen som närmar sig. Men så träffar hon Shay som planerar att rymma till ”fulingar” som lever ett primitivt liv på flykt i ruinstäder utanför storstaden. Där har de bildat en motståndsrörelse som försöker rekrytera folk från storstaden för att kämpa mot diktaturens skönhetsideal och manipulation. Shay rymmer och för att Tally ska kunna få genomgå sin operation tvingas hon iväg för att avslöja rebellerna och förråda sin vän. Detta är den första delen i en trilogi som består av böckerna Ful, Vacker och Speciell. Det är äventyr med lögner, svek, hjärntvätt, skönhetsideal, miljöförstöring, politiskt engagemang och motståndsrörelser, samt en stor portion civilisationskritik och kärlek. Kanske en aning för tydlig i sitt ställningstagande, men diskussionsfrågor finns det gott om efter att ha läst boken och äventyret är stort.

Science fantasy

Philip Reeves trilogi om de vandrande städerna kallas i baksidetexten "science fantasy", ett för mig tidigare okänt begrepp, men som väver samman de två genrerna fantasy och science fiction. I den första delen som heter just De vandrande städerna (2006) befinner vi oss flera tusen år fram i tiden. Våra dagars samhälle har utplånats i "sextiominuterskriget" och nu har jordens städer utvecklats till slutna samhällen, hjulförsedda och drivna av motorer. De är i ständig rörelse på jakt efter nya marker och städer att erövra och plundra för att kunna föda sina egna invånare. Jorden har exploaterats och uttömts och kvar finns bara lera och träskmarker. Huvudpersonerna är två barn; en historikerlärling som heter Tom och Hester, en vanställd flicka på jakt efter hämnd. Genom en slump och andra människors ondska träffas de två och blir genom berättelsen vänner. Tillsammans ger de sig ut på en resa för att stoppa en katastrof som kommer att ödelägga jorden.

Berättelsen handlar om att lära av tidigare generationers misstag, om hur drömmen om utveckling och framåtsträvande kan göra oss inskränkta och slutna för andra kulturer och oliktänkande. Tekniken och framtidsskildringen gör den här boken till mer science fiction än fantasy. Världen är fortfarande vår egen och människorna är som vi. Det finns döda som återuppväckts med hjälp av teknik och blivit ett slags människorobotar men även detta känns mer som science fiction. Det som gör att den ändå kan räknas till fantasy är bristen på exakta fakta kring de tekniska uppfinningarna, något som det annars brukar läggas stor vikt vid i science fiction-romaner. Här blir det i stället fantastiska uppfinningar och påhitt som gör att människor kan återuppväckas eller att ett nytt massförstörelsevapen kan uppfinnas. Detta ger mer sagokänsla åt berättelsen.

För mig är detta den bästa sortens fantasy. Författaren lyckas skapa en stark och trovärdig stämning i den nya värld som man som läsare får möta och man kommer nära huvudpersonerna och blir känslomässigt berörd. Bra fantasy ska för mig visa upp vår egen värld i en förvrängd spegel för att på så sätt skildra mänskliga villkor på ett nytt sätt. Bra fantasy ska vara rolig, ha en glimt av självironi och distans. Ungdomsfantasy brukar enligt mig lyckas bäst med detta och De vandrande städerna är inget undantag.

/moa