Bok-och Biblioteksmässan 2011

Årets mässa är avklarad. I år hade jag inget seminariekort och tänkte att det skulle vara lite skönt att bara röra mig runt utan för mycket styrt och upplanerat. Det tyskspråkiga som tema kändes mindre lockande än de senaste årens och det enda av besöken jag hade prickat in var Nina Hagen, som tyvärr krockade med utdelning av Värsta Boken (då jag stod i GP:s monter och delade ut gratis pocketböcker till ungdomar för jobbets skull). Så här blev det:

Åsa Anderberg Strollo samtalade med Johanna Palmström och Enter om unga tjejers utsatthet och hemlöshet kring sin senaste bok Hoppas. Enligt Åsa så handlade debutboken Bryta om om att stanna kvar och i Hoppas om att bryta av, att våga ta steget. Jag har inte hunnit läsa men har den i min att läsa hög. Jag gillade debutboken men tyckte att uppföljaren Blod var fattigare både på historia och språk och hoppas att denna tar vid den första.

Ingrid Olsson pratade om sina böcker och om att skriva om stora svåra känslor för ungdomar. "Det är farligt att försöka mörka mörkret". I hennes senaste bok Jag vill bara att du gillar mig får man lyssna till flera olika röster i en gymnasieklass (vilken jag heller inte har hunnit läsa).

Monica Zak pratade om sina möten med unga runt om i världen och om projektet Läs en film, ett projekt som går ut på att stimulera barn och ungas läslust. Monica är en sån där som jag bara måste lyssna på för att jag tycker att hon är så bra.

Textappeals personliga favorit Elin Boardy berättade om sin bok Mot ljuset i Bonniers gigantiska monter. Hon citerade Sigrid Combüchen "måste en samtidsroman utspelas nu?" i samtalet om varför hennes böcker utspelar sig i historisk tid.


Torbjörn Flygts uppföljare Outsider ligger också i min att läsa hög. Kunde inte sluta stirra på hans författarporträtt i bakgrunden med den otroligt intensiva blicken, och heller inte koncentrera mig eftersom jag mest stod och funderade kring just dessa porträtt (hur man framställs, vilka signaler som ges, vem som fotar, vem som väljer etc.)

På flera håll under mässan uppmärksammades det att tio år har gått sedan Dawit Isaak fängslades. På debattscenen hölls ett samtal kring situationen (som så klart är helt bedrövlig och befängd). Förra söndagen sändes dokumentären Fången- en film om Dawit Isaak på svt.

Tre stora barnboksillustratörer; Sarah Sheppard, Stina Wirsén, Maria Nilsson Thore samtalade om bilder och vad som inspirerat dem. Stina visar här Barbro Lindgrens Lilla sparveln (som jag faktiskt läste om häromdagen och insåg att den är lika lysande nu som då) som inspirationskälla och stor upplevelse som barn.

Hos Se människan, samtalade Karin Alfredsson och Linda Forsell med Barbro Matzols om projektet Dödsorsak: Kvinna, ett journalistiskt projekt som syftar till att motverka våld mot kvinnor i världen. Karin Alfredsson är författare och inledde sin serie om läkaren Ellen Elgh med 80 grader från Varmvattnet, böckerna skildrar kvinnors förhållanden i världen. Hon talade om världens uppmärksamhet: "när media vaknar, väcks lagstiftning" och syftade bland annat på syra som kastas i kvinnors ansikten.

Serier har haft ett stort uppsving de senare åren, vilket också märks på mässan. Febril aktivitet råder i seriedelen under hela helgen och kön var alltför lång för att stå i till Liv Strömquist. Kul tycker jag att serien har fått ta så stor plats på mässan.

Bibliotekariekollegans fynd på bokmässan.

Kollegan var även mycket nöjd med signeringen av Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms bok Ljust & fräscht . Bokus hade ställt upp en buss där de erbjöd "personliga möten med kända författare". Hörde två exalterade röster som ansvarade för montern säga "wow, det här kommer bli trångt!".

Efter många timmar i bruset, och efter att ha råkat stjäla vin hos Kulturrådet, begav vi oss ut i vimlet.

Allt jag hade med mig när jag kom hem var en gratis tablettask från Nordstedt & den rosa post-it lappen som var allt jag hade med mig dit. Märkligt tycker jag själv.


Sambon däremot kom hem med välfyllda kassar, så det jämnade ut sig.

Over and out för 2011. Nästa år är det den nordiska litteraturen som sätts i fokus.

Bok-och Biblioteksmässan 2010

Jag lyckades faktiskt nästan hålla mitt schema, men istället så uteblev näst intill helt mingeldelen, första våningens bokgytter, spontana stop i montrar (vilket var synd), häng på internationella torget, kaffeöverkonsumtion och boksignering. Jag höll mig på seminarierna och de slukar tid. Överlag tycker jag att de flesta gör ett misstag och bjuder in för många att delta under dessa ändå korta 45 minuter, blir mest hattigt och ytligt.

Först ut var The Daring Library, en anspelning på Malmö stadsbiblioteks omdiskuterade strategi The Darling Library. Göran Greider, Annina Rabe och Lena Lundgren (en av grundarna till BiS) försökte reda ut varför det är så tyst på biblioteken och hur ett bibliotek kan vara modigt. Lokalen var sprängfylld av bibliotekarier och vi hade nog alla hoppats på lite mer. Det blev rätt lamt. Rabe tyckte att biblioteken skulle sluta be om ursäkt för att de har böcker och Greider tyckte att biblioteken skulle avspegla sin omgivning (vilket bibliotek gör inte det?) och att biblioteken skulle samverka med olika rörelser (vilket bibliotek gör inte det?). Allt slutade med att Elsebeth Tank själv tog mikrofonen och sa att det var oförskämt att bygga ett seminarium utifrån en missförstådd rubrik på deras vision. Sen kommenterade en annan bibliotekarie att det är synd att biblioteksfrågor oftast diskuteras av personer utifrån och inte av biblioteksinsatta. Rätt märkligt slut. Greider, som jag brukar ha bra åsikter, förstod jag heller inte riktigt varför han var utvald att diskutera. Han verkade mest nöjd med tystnad och småmyset på biblioteken.

Oratur - vad är det? I diskussionen om det muntliga berättandet deltog Helon Habila, Biyi Bandele (Nigeria), Shailja Patel (Kenya), Lessego Rampolokeng (Sydafrika) och Leif Lorentzon (doktor i afrikansk litteraturvetenskap). Lorentzon konstaterade rätt snabbt att deltagarna var obekväma i frågeställningen och fick medhåll. De menade att de alla var textbaserade författare, att Afrika har en lång tradition av skrift och språk och att man som afrikansk författare får bära på ett ok av muntlig tradition ur västerländska ögon. Jag blev blixtkär i Shailja Patel som sa så kloka saker. På en publikfråga om kvinnor respektive mäns berättande för barn svarade hon:
"Women tells the stories. Men documents them and gets paid for it". Jag skulle gärna lyssna mer på hennes åsikter och hennes helt fantastiska dialekt.

Det här var faktisk ett rent bedrövligt seminarium, tyvärr, för det här var skälet till att vilja ha ett seminariekort. Ofokuserat och oplanerat av Joanna Rubin Dranger, vilket ledde till att vi under Seriernas segertåg bara fick en presentation av deltagarna, Elieshi Lema (Tanzania), Dominique Mwankumi (Kongo-Kinshasa), Eyoum Ngangué (Kamerun) och Zapiro (Sydafrika) och det blev inte ens en enda ynka fråga. Plus att Lema bara hann halvvägs genom sin presentation. De stora frågeställningarna om de afrikanska seriernas, satirernas och grafiska romanernas frammarsch och hur de förhåller sig till samhället och dess möjliga förstärkning av ungas läsvanor förblev oställda. Fast det kanske var helt fel rubrik och sammanfattning. Det kan vara rätt missvisande ibland dessa seminarietexter.

Sen hastade jag iväg till vår Värsta Boken-utdelning. Böckerna sa slurp och försvann på en halvtimma. Killen blev lite ledsen först att det bara var en bok men verkade sen helt lyrisk ändå. Min kollega Daniella och jag motade bort de som var över 25 år.

Sista seminariet, och egentligen var jag nog för trött för att kunna ta in mer information, men jag tyckte att det lät mycket spännande med Afrika- ett spektrum av verkligheter med Naruddin Farah (Somalisk författare), Richard Dowden (chef för Royal African Society), Unity Dow (Botswansk deckarförfattare), Anders Wejryd (ärkebiskop) och Marika Griehsel (Afrikakorrespondent). Jag har inga anteckningar härifrån, vet inte riktigt vad som sades egentligen. Allt jag har är en självklarhet nedtecknad: Afrika har ingen ekonomisk makt och räknas därför inte med i samfundet. Att västvärlden har en mörk och smal syn på Afrika och att journalistiken bidrar till detta. På slutet pratade de om FN:s stora satsning på minskad mödradödlighet. På frågan om att ge en positiv bild vet jag inte riktigt om de lyckades. Här var det också för många som skulle hinna lyssnas på. Dow nämnde att hon träffat personer som inte vågat åka till Afrika för att de är rädda, skämdes lite då men det var precis så jag kände när jag var på väg till Tanzania, en stor ogrundad nervositet, och självklart stämde inga av mina föreställningar. Bilden är riktigt intressant att studera och ger perspektiv på ens världsbild och det är rätt märkligt vilken bild vi bär med oss av detta gigantiska spektrum av världar på en kontinent. Här var någon som fick med sig mer än vad jag fick.

Rusade igenom folkhavet på första plan, eftersom jag insåg att jag inte satt min fot där på hela dagen. Knuffade mig fram och kryssade hastigt mellan bokmontrar, författarsamtal, en matta av oljudsnivå, förlagsfolk och boktravar. Och allt kändes just så där suddigt.

Serierna hade fått en större plats i år och det bjöds på livemålning, samtal, prisutdelningar, workshops och (som bilden visar) seriebattle mellan Malmö & Gävles serieskolor med Yvette Gustafsson & Fanny M. Bystedt som konferencierer. Heja serier!

Här kan du kika på min vän saras bilder på P3 kulturs kulturkonsumtionsbloggen från Bok-och Biblioteksmässan.

Nästa års tema är Tyskland. Det är, liksom fjolårets tema Spanien, lite mer övergripbart än Afrikas 54 länderna som samsades i år, och kritiken har hörts från olika håll över att bunta ihop en hel kontinent. Hoppas på mer afrikanskt tema, land-eller regionvis framöver.

Bokmässan fredag

Jag var även en sväng på bokmässan på fredagen. Det blir ingen lång text om det, men väl bilder som många gånger talar för sig själv.

Bokus färgglada bokbuss med skön musik spred galastämning vid entrén.

Sigrid Combüchen talade om sin hyllade roman Spill- en damroman. Jag, och många damer med mig, lyssnade.

En annan intressant dam är Maria Sveland. Hon berättade om sin nya roman Att springa. Om psykiskt och sexuellt våld mot kvinnor, och i detta fallet, flickor.

Jag hade velat lyssna mer på afrikanska författare. Men en sväng blev det i alla fall. Här pratar Sefi Atta och Biyi Bandele om sina senaste romaner.

Tyvärr hörde jag inte så mycket av vad Erica Jong sa, eftersom jag hamnade långt bak i publiken. Men jag och en vän konstaterade att hon pratade om skrivande, sex och tabun...

Det rådde muminfeber på årets bokmässa. Och jag inhandlade en hel del, både till min lilla filial och till mig själv.

I vimlet:

Bokmässan torsdag

Så drog årets bokmässa igång. I år hade jag ingen seminariebiljett men jag lyckades klämma in en hel del bra föredrag i montrarna. Efter en obligatorisk kaffe i Värmlands montern, startade min bokmässa med Birgitta Stenberg som berättade om sin senaste roman Eldar och is, den tredje delen i hennes självbiografisk romansvit. Frågan "vem är min far" är central i denna roman med minst sagt trassliga släktförbindelser. Stenbergs försök att förklara hur det kan ligga till med faderskapet, leder till spridda skratt i folksamlingen. Det kändes som en samling kvinnor, från ungefär samma generation, som känner sin favoritförfattare. Och som har följt henne genom åren. När jag får ett exemplar signerat åt min mamma, verkar hon nästan lite blyg. "Blir det bra så", frågar hon. Det blir perfekt tänker jag.

Dröjer mig kvar i Nordstedts monter, för sen kommer Pernilla Stalfelt. Ni vet hon med Livetboken, Bajsboken etc. Hon pratar engagerat om sin senaste bok Hurrraa! Alla barns rätt, som förklarar Barnkonventionen. Den verkar, precis som hennes tidigare böcker, vara perfekt för högläsning och diskussion. De färgstarka bilderna känns igen. Fint!

Det känns som att det blev lite extra barn- och ungdomstema för mig i år. Sen hamnade jag på Katarina Kieri och Per Nilsson som pratade om sin ungdomsroman I det här trädet. De har skrivit romanen tillsammans. Inte helt fiktionsfritt verkade det som, men ändå ett givande projekt och vilket resultat sen! Boken är en vardagsnära skildring om kärlek och vänskap. En sak är säker, efter att ha läst recensioner verkar det som att författarduon har lyckats. På frågan om det blir fler gemensamma projekt, svarar de tveklöst, nej! Men Kieri avslutar med att säga att det inte går att göra om ett så bra samarbete

En annan ungdomsroman som jag är mycket nyfiken på är Johanna Thydells nya Ursäkta att man vill bli lite älskad. Titeln skvallrar om ett allvarligt tema, även om Thydell denna gång ville skriva en lite mer "vardagsnära" bok, inte så sorgligt. Hon menar att hon ville utmana sig själv på det sättet. Hon pustar ut, och säger att det känns som att hon har lyckats. Efter det fina mottagandet hon fått, är jag beredd att hålla med. Efter att ha lyssnat på Thydell berätta om boken som handlar om Nora som är ganska missnöjd med sitt liv, en tjej mittemellan; varken populär eller utanför, varken begåvad eller trasslig, så vill jag läsa nu! Och det slår mig; är det vardagsnära som gäller i ungdomslitteraturen just nu?

ALMA-pristagaren Kitty Crowther var en fröjd att lyssna till. Vilken koll på barns sätt att läsa, och se bilder på, hon verkar ha! Kanske hör hennes känslighet för det samman med hennes hörselnedsättning. Eftersom hon är näst intill döv sedan barnsben, har hon blivit expert på att avläsa människors sätt att tala och föra sig på. Vilka bilder den kvinnan har åstadkommit. Vackra finurliga djur!

Det är alltid roligt att höra om en bok som man har läst. Moa Herngren berättade om sin roman Jag ska bara fixa en grej i köket. Jag hoppas att de som lyssnade förstod att detta inte är en dussinroman om alkoholism a´ la elände. När man berättar om boken för folk och säger att den handlar om alkoholism, kan det kännas lite som, jaha en sån där bok. Men här ryms så mycket mer, mycket mer djup och förklaringar. Det handlar om kvinnors ibland komplicerade relationer och släktband. Om missförstånd och skam. Och de som har läst boken skrattar medhållande, när intervjuaren säger "jag tycker fortfarande att Gunnel är dum".

Lite shopping blev det också. Det här snygga paret bor numera på mitt kylskåp. Fingerdockor/kylskåpsmagneter för dryga hundralappen paret. Det roligaste var när deras magnetförsedda huvuden hela tiden ville fastna i varandra. Undra vad de hade tyckt om det?

Uppladdning

Block & penna, seminariekortet, halstabletter (fånigt nog faktiskt afrikatema på den lilla tablettasken också ser jag nu), biljetter & värsta boken t-shirts som kidsen ska ha på sig imorgon när vi (ungdomsbibliotekarierna i Göteborg) delar ut gratis pocketböcker till ungdomar i GP:s monter & ett litet tidsschema (som självklart inte kommer att hållas).




Tror vår fd bloggare Ida skulle vara stolt över mig och de små färgglada post-it lapparna.

Ser fram emot: att få lyssna på Naruddin Farah, springa på gamla kollegor, träffa seriefolk på den utökade seriedelen på mässan, seminariet om serielandskapet i Afrika, hinka kaffe & bli så där frustrerande myllrigt trött i huvudet och fötter, & (om jag inte är för trött) releasefesten för seriekollektivet Världens Ende & deras tillställning Festa inte med chefen.

Rapport från bokmässan 2

För första gången gick på branschfolkets dag, torsdagen, och besökte bokmässan. Det märktes att monterprogram och föreläsningar denna dag var biblioteksinnriktade. Mycket fokus låg också på barn-och ungdomslitteraturen.

En av höjdpunkterna under dagen var att lyssna, till före detta arbetskollegorna, Per Nilsson och Karin Eggert från Gamlestadens bibliotek berätta om sin hemliga Drakologikurs. Vi tyckte idén var så bra att vi kommer kanske använda den på Tanums bibliotek, där jag nu arbetar. Inte hade jag tänkt på att drakar finns över hela världen och ser olika ut i olika länder. Eller att det finns första drakhjälpen och drakmagi. Kanske är det även någon som har blivit första gradens drakolog och träffat en riktig drake. Men det är det förstås ingen som riktigt vet...

En författare som alltid är rolig att lyssna till är Joanna Rubin Dranger. Jag älskar hennes serieromaner om Fröken livrädd. Här berättade hon om sin nya karaktär Nell. Nell är en bestämd liten tjej som har en låtsaskompis som heter Mini och ett gosedjur som heter Lillebror. Hon berättade också att hon valt att göra Nell brun (i huden alltså), men att hon inte ville göra detta till en stor grej. Böckerna heter Nell leker inne och Räkna med Nell.


Gjorde även en kortare visit på fredagen, då jag fick fribiljett (vem kan motstå?). Då blev det allmänt strosande och två intressanta monterfördrag. Först ut var Bengt Ohlsson som berättade om sin bok Syster, som jag har läst. Han kändes kanske lite ofokuserad och trött, men jag gillar Bengan. Och särskilt hans språk som kommer till sin rätt i den lågmälda romanen Syster som jag ha skrivit om här. Bengt Ohlsson pratade bl.a. om hur han ser på sitt skrivande. Att det är som att träffa ett autistiskt barn, som han försöker nå fram till. Att han som författare har en känslighet, och för att hitta den förlägger han gärna handlingen utanför sig själv. Som exempelvis till en främmande plats, eller ett annat perspektiv som exempelvis kvinnans eller barnets.

En annan höjdare under fredagen var Monika Fagerholm som pratade om sin nya roman Glitterscenen, en fortsättning på den fantastiska boken Den amerikanska flickan. Jag är nog inte ensam mot att se fram emot denna. Fagerholm avslöjade bl.a. att vi kommer att få veta hur det går för den amerikanska flickan. Hon berättar också att hon har inspirerats av sitt sommarställe i beskrivningen av byn Trakten i Den amerikanska flickan. Fagerholm berättar att hon skriver och skriver, kastar bort och ändrar om. Hon säger att själva skrivprocessen är som att "gå in i skogen."

Jag tänkte härma Jennie och skriva om:

Blev gladast av:
Gamlestadens biblioteks presentation av Drakologikursen. Riktigt snygg framförande och användbart på ett konkret sätt!
Det blev också många skratt när jag lyssnade till Martina Lowden intervjua Aase Berg på sin divan (var var den förretsen?), om Bergs senaste roman Människoätande människor i Märsta.

Blev irriterad på:
Att de hade flyttad Jonas Karlssons monterframförande evighetslångt fram. Från fredag till söndag! Då hade jag ju inte möjlighet att gå. Suck. Men jag såg en glimt av honom.

Blev hänfört av:
Monika Fagerholm. Vilken kvinna! Vilken författare!

Vad missade jag: Jonas Karlsson då... Och Isabell Allende hade inte varit dumt att se.