Bokmässan torsdag

Så drog årets bokmässa igång. I år hade jag ingen seminariebiljett men jag lyckades klämma in en hel del bra föredrag i montrarna. Efter en obligatorisk kaffe i Värmlands montern, startade min bokmässa med Birgitta Stenberg som berättade om sin senaste roman Eldar och is, den tredje delen i hennes självbiografisk romansvit. Frågan "vem är min far" är central i denna roman med minst sagt trassliga släktförbindelser. Stenbergs försök att förklara hur det kan ligga till med faderskapet, leder till spridda skratt i folksamlingen. Det kändes som en samling kvinnor, från ungefär samma generation, som känner sin favoritförfattare. Och som har följt henne genom åren. När jag får ett exemplar signerat åt min mamma, verkar hon nästan lite blyg. "Blir det bra så", frågar hon. Det blir perfekt tänker jag.

Dröjer mig kvar i Nordstedts monter, för sen kommer Pernilla Stalfelt. Ni vet hon med Livetboken, Bajsboken etc. Hon pratar engagerat om sin senaste bok Hurrraa! Alla barns rätt, som förklarar Barnkonventionen. Den verkar, precis som hennes tidigare böcker, vara perfekt för högläsning och diskussion. De färgstarka bilderna känns igen. Fint!

Det känns som att det blev lite extra barn- och ungdomstema för mig i år. Sen hamnade jag på Katarina Kieri och Per Nilsson som pratade om sin ungdomsroman I det här trädet. De har skrivit romanen tillsammans. Inte helt fiktionsfritt verkade det som, men ändå ett givande projekt och vilket resultat sen! Boken är en vardagsnära skildring om kärlek och vänskap. En sak är säker, efter att ha läst recensioner verkar det som att författarduon har lyckats. På frågan om det blir fler gemensamma projekt, svarar de tveklöst, nej! Men Kieri avslutar med att säga att det inte går att göra om ett så bra samarbete

En annan ungdomsroman som jag är mycket nyfiken på är Johanna Thydells nya Ursäkta att man vill bli lite älskad. Titeln skvallrar om ett allvarligt tema, även om Thydell denna gång ville skriva en lite mer "vardagsnära" bok, inte så sorgligt. Hon menar att hon ville utmana sig själv på det sättet. Hon pustar ut, och säger att det känns som att hon har lyckats. Efter det fina mottagandet hon fått, är jag beredd att hålla med. Efter att ha lyssnat på Thydell berätta om boken som handlar om Nora som är ganska missnöjd med sitt liv, en tjej mittemellan; varken populär eller utanför, varken begåvad eller trasslig, så vill jag läsa nu! Och det slår mig; är det vardagsnära som gäller i ungdomslitteraturen just nu?

ALMA-pristagaren Kitty Crowther var en fröjd att lyssna till. Vilken koll på barns sätt att läsa, och se bilder på, hon verkar ha! Kanske hör hennes känslighet för det samman med hennes hörselnedsättning. Eftersom hon är näst intill döv sedan barnsben, har hon blivit expert på att avläsa människors sätt att tala och föra sig på. Vilka bilder den kvinnan har åstadkommit. Vackra finurliga djur!

Det är alltid roligt att höra om en bok som man har läst. Moa Herngren berättade om sin roman Jag ska bara fixa en grej i köket. Jag hoppas att de som lyssnade förstod att detta inte är en dussinroman om alkoholism a´ la elände. När man berättar om boken för folk och säger att den handlar om alkoholism, kan det kännas lite som, jaha en sån där bok. Men här ryms så mycket mer, mycket mer djup och förklaringar. Det handlar om kvinnors ibland komplicerade relationer och släktband. Om missförstånd och skam. Och de som har läst boken skrattar medhållande, när intervjuaren säger "jag tycker fortfarande att Gunnel är dum".

Lite shopping blev det också. Det här snygga paret bor numera på mitt kylskåp. Fingerdockor/kylskåpsmagneter för dryga hundralappen paret. Det roligaste var när deras magnetförsedda huvuden hela tiden ville fastna i varandra. Undra vad de hade tyckt om det?