
Boken ligger någonstans mellan biografi och roman. Författaren Slavena Drakulic drar aldrig idén tillräckligt långt och låter Kahlos tavlor fungera som någon sorts bevis för hennes skönlitterära framställning, i stället för att verkligen försöka gå in i Frida Kahlo som litterär karaktär och på så sätt försöka känna vad en människa i hennes situation skulle ha känt. Vi tyckte Frida Kahlo reducerades till ett offer för smärta och kärlek. Hennes styrka som kvinna och konstnär hamnar i skymundan. Diego Rivera blir den mittpunkt hon kretsar kring och smärtan likvärdig med henne själv. Vi saknade en mer renodlad biografisk hållning eller modigare fiktivt berättande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar