Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet, Ida Säll (2008).
Det är en liten finstämd historia med spridda minnesbilder och fragment från en barndom. Korta små nedslag ur ett barns perspektiv, där små detaljer blir knivskarpa analyser av en värld som man ska passa in i mellan vardag och fantasi. Om hamstrar, kondomsamlingar, neonöverstrykningspennor, kanotklassresa, storebröder, cp-barnen i matsalen, kissdoft, leguaner, döden och Kennet Andersson.
Briljant helt enkelt. Har redan läst om den några gånger fram och tillbaka.
Märkligt är att jag läste den som ur en pojkes perspektiv. Vet inte varför. Det finns ingen logik i det hela. Det slog mig bara när jag kom till kapitel 39 om ett omklädningsrum att det var en liten flicka som den handlar om (ja, den lilla flickan på omslaget vilket borde ha slagit mig på en gång). Det var bara en liten märklig detalj, hur man liksom läser in en bokfigur.
2 kommentarer:
Åh, vad fin den var, den här boken! Gud, vad jag känner igen mig. Och många minnesbilder från den egna barndomen som stiger upp till ytan! Jag vill ha mer!
Jag vet, bara liksom det där måndagslarmet. Har så starka minnen av det från smedby när ljudet ljöd, och när man förstod vad det handlade om (att det inte är krig men kan bli). Ja många små fina meningar som rymmer så mycket mer.
Skicka en kommentar