

Jag avslutar nästan alltid böcker och om jag inte gör det måste jag konferera med någon annan som har läst eller gett upp och få deras råd. Jag är så himla rädd att missa något viktigt, något brännande och rispande. Så jag vågar inte sluta.
Förra veckan läste jag ut Kajsa Ingemarssons Den ryske vännen just för detta att jag hoppades på slutet. Men slutet var mest som om luften gick ur en ballong och gjorde mig sur sur sur över att jag kämpat på och lagt ner tid. För att jag hoppades så.
Jag tyc

Pratade om Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl idag och det är ett riktigt bra slut tycker jag. Klarläggande men ändå med lösa trådar, spännande och förvånande men inte helt ologiskt. Jag älskade det och hatade det på samma gång. Älskade det för att det inte löste sig för enkelt utan att historien tuffade på även efter att jag slagit igen boken och hatade det just därför. För att det inte var ett hollywoodslut som jag kunde lämna på sista sidan. Det är fint tycker jag, när det blir så.
2 kommentarer:
Vad jag bl a tycker om i Linn Ullmanns "Innan du somnar" är sådana här funderingar: "Om inte kärleken hade varit en del av planen ..."
Det är lille Sanders mamma Julie som säger de orden till sin syster Karin. Julie och hennes man ska göra en resa till Italien för att stryka ett streck över allt som varit dåligt i deras äktenskap. Kanske skulle äktenskapet kunna ha fungerat om de hade nöjt sig med gott kamratskap och handfast erotik och "om inte kärleken hade varit en del i planen ..."
Lustigt: KARIN heter Linn Ullmann själv och det gör också hennes farmor Karin Bergman.
Inte Sander men Alexander, heter en annan ledsen gosse. Ingmar Bergmans alter ego i "Fanny och Alexander". En hälsning från Linn till pappa, tänker jag.
(Jag skriver om detta i 52 kvinnliga författare)
Läslust på dig! LKE
Jag har inte läst just den här boken av Ullman, men några andra, och tycker att jag hittar många Bergman-hälsningar där också. Scener som känns igen från framför allt Fanny och Alexander.
Skicka en kommentar