Jag gillade verkligen Ingrid Olssons Långt ifrån cool, som Moa har skrivit om här, som handlade om utanförskap och svek. Nu är hon tillbaka med den fristående fortsättningen Långt ifrån kär, och jag undrar om den inte är ännu bättre. Linnéa och Vanessa har blivit vänner igen, även om det fortfarande finns en liten tagg av tvivel kvar hos Linnea. Nu har de något mer gemensamt. De tänker på Vilmer. Vilmer, den nya och så klart söta, killen som ska börja i klassen. Att han är söt hör man ju namnet, V som i Världens sötaste.
Men han lever inte alls upp till deras förväntningar. Istället kommer det en glasögonprydd tönt. Som bara bryr sig om böcker, och frågar efter biblioteket det första han gör. Men en dag när Linnéa är sjuk, tycker Vanessa plötsligt att han är jättegullig. Och snart gör Linnea det också... En svartsjukekamp har uppstått och åter igen står vänskapen på spel.
Jag tycker att Olsson har ett fint sätt att beskriva vänskap på. För precis så här komplicerat kunde det ju vara ibland. Man var jättebästisar och sen ovänner om vart annat. Det var stora känslor. Jag tror att den passar från ca. 9 års ålder och uppåt. Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar