Twi(light) för mellanstadiet

Mårten Melin, som skrev charmiga Amor anfaller, är tillbaka med en Twilight-liknande bok för mellanåldern. Men istället för en vampyr, får vi här stifta bekantskap med ett troll. Mona, 12 år, är med sin pappa på landet och tycker att allting är lite så där. Ända tills dagen då hon träffar Mikael med de gröna gnistrande ögonen. Då är det som att hon plötsligt inte kan tänka på något annat. Men allt eftersom hon lär känna Mikael märker hon att han inte är som andra killar. Han har guldringar i öronen, tycker inte om vatten eller sol och bor i en koja i skogen. Och heter han verkligen Mikael?

Jag fastnade direkt för tonen i boken, även om det tog ett tag innan sträckläsningen tog vid. Och det gjorde den! Det blev riktigt spännande och man läser snabbt för att få reda på hur det ska gå, även om jag hade önskat lite mer av slutet. En slags slutkläm eller försoning mellan Mona och färäldrarna. Samtidigt kan det vara skönt att slippa ett moraliserande knyta-ihop-säcken-slut. Jag fick lite samma känsla som i Om jag kunde drömma, den första boken i Stephenie Meyers Twilight-serie. Just detta att det är något som spännande och förbjudet med relationen. Fast här är det ett troll istället för en vampyr. Att man sakta börjar ana att allt inte är som det ska gör det extra spännande. Boken rymmer också utanförskap och att vara anorlunda. Samtidigt finns en dimension av en oförstående vuxenvärld. Monas föräldrar har nyss skilt sig, och mycket kretsar kring det. Då blir förälskelsen till Mikael en verklighetsflykt. Det blir som trolleri!