Vissa böcker är man lite förvånad över att man inte läst tidigare. Som den här. För jag har ju också haft vampyrfrossa. Men ändå inte kommit mig för med denna. Här snackar vi vampyrer på riktigt. På det läskiga, mörka sättet, långt ifrån sexiga blonda uppenbarelser som bedårar och förtrollar. Möt Eli, den sorgsnaste vampyren i världen. Gammal i själen, tyngd av fasor och tvingad att döda för överlevnaden, fast i ett barns kropp, varken flicka eller pojke efter den fruktansvärda tortyr han utsattes för medan han ännu var människa.Och så har vi Oskar, fina lilla Oskar som mobbas i skolan av sina grymma klasskompisar. Förortsmiljön, tidigt 80-tal, ensamhet, utanförskap. Och den explosiva och hemliga glädjen i att få en vän.
Det enda jag känner mig tveksam inför är splatter-inslagen i slutet då pedofilen återuppstår som odöd och till hälften upplöst av saltsyra klafsar omkring med ett ständigt bultande stånd. Usch och blä!
3 kommentarer:
Jag har inte läst den här än vilket är helt sjukt med tanke på alla vampyrböcker jag slukar. Jag har börjat lyssna på den som ljudbok dock och tycker att den verkar lovande. Kanske tar tag i det i sommar.
Jag vet nästan ingen starkare berättelse om mobbade barn än
"Låt den rätte komma in".
lena k e
Helena: Läs den! Jag menar, vampyrer i svensk förortsmiljö får man ju inte missa!
Lena: jag håller med! Oerhört stark skildring av utsattheten hos ett mobbat barn. Ocensurerat och ärligt!
Skicka en kommentar