Under senare år har dansen fått ett uppsving (med alla filmmusikaler som Fame, High School Musical och dansprogram som So you think you can dance, Floor filler, Dance like a butterfly och Sveriges värsta dansare). I Eva Sussos som för övrigt har adopterats av Rinkeby bibliotek) nya ungdomsserie Dansfabriken handlar det om streetdance. Melina, Marko, Rafael och Terese är fyra ungdomar som möts genom just dansen. De blir utvalda att ingå i ett uppträdande på en modeshow och var och en genomgår någon slags förändring och växer i sig själva under boken.
Boken behandlar också platsen som identitet. Melina och Marko bor i förortsområdet Bredängen, men här framställs den, till skillnad från den klassiska problematiska framställningen, som mer idyllisk, trygg och spännande. Terese, som kommer från en rik villastadsdel byter den klassiska baletten och familjeförväntningar mot just denna spänning i förorten och längtan om något annat. Rafael har tvingats byta plats helt på grund av sin längtan efter att få hålla på med dansen, en omöjlighet i den lilla lantliga orten. Boken handlar också om kärlek, om att välja ambition framför känslor, om vänskap och om att tvingas ta avstånd från sina föräldrar. Storyn känns väldigt ungdomsanpassad, och som gjord för att göras till TV-serie, den är rätt pratig och fullmatad med ungdomsspråk. Just därför känner jag mig inte helt såld. Jag vet att Eva Susso har gjort gedigen research, eftersom hon nämnde det på författarbesök hos oss, men texten känns inte helt genomärlig. Men som sagt, storyn är bra, den är lättläst och karaktärerna har två böcker till på sig att fördjupas. Kommande delar heter Funk, som utkommer i september 2010, och Break, som utkommer i januari 2011.
Mitt skitliv- En kärlekshistoria, Vibeke Baekkelund Lassen
Ja, det är verkligen ett hemskt liv som 16-åriga Clara har med en mamma som försöker ta livet av sig gång på gång, en död lillebror och en frånvarande svikande pappa som plötsligt försöker återuppta kontakten. Hemmet hålls hemligt och Clara äts upp av dunkande skuld och rädsla för vad som kan finnas bakom dörren varje gång hon kommer hem. Mitt i detta försöker Clara ändå ha ett vanligt tonårsliv med festande och kärlekspirr. Mest finner hon tröst hos barndomskamraten Charlie och hans familj. Trevande försöker hon närma sig sin pappa, killen hon är kär i och samtidigt distansera sig från sin mamma. Men inget fungerar och slutar bara i fler svikna löften och känslor som inte stämmer, och mitt i sveken så slutar en fylla med att Charlies kompis Jazzy Jo våldtar henne i en buske. Det bultar ensamhet, skuld och övergivenhet. Men det finns också vänner som inte sviker. Det är en stark bok om vänskap, relationer och kärlek och om att välja sina relationsförhållanden. Tycker det är märkligt att killen som våldtar henne kommer undan med ett sönderslaget nylle, det är väl ändå inte övermoraliskt att slänga in en anmälan. Boken är Vibeke Bækkelund Lassens debutbok och vann 2008 Gtldendals tävling om årets bästa kärleksroman för unga.
Vad är det för fel på dig?, Alicia Thompson
Jag har en fånig svaghet för böcker som den här. De försvinner snabbt ur minnet men är för stunden charmant lättsamt trevliga. En flicka, en pojke och pojkens rumskamrat. En oönskad trio och redan på första sidan förstår man vart allt ska barka hän. Förvecklingar, missförstånd, och insikt om vad, eller rättare sagt vem, som är rätt. Tonen känns igen: det är självironiskt, småroligt och självkritiskt, något jag tycker har präglat många av de senaste årens ungdomsböcker. Man är liksom en väldigt vanlig tjej men rolig, lite yvig, handlar före man tänker vilket försätter en i knipa ibland, nästan totalt oemottaglig för utsända signaler, vilka är uppenbara för resten av omgivningen, och som den perfekta killen alltid i slutänden (eller som varit kär från första början, men inte kunnat få tjejjen att förstå,) är jättekär i och alltså inte i den perfekta blonderade bitchen, som oftast får stå som någon slags motspelerska. Den här boken innehåller även någon slags extremfånig psykologibegreppsundervisning som inleder varje kapitel. Men som sagt, den slukades i balkongsolen till små kvävda mysskratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar