Flickan med glasfötter av Ali Shaw utspelar sig på ön St Hauda's Land, där fantasi och verklighet lever sida vid sida. Flickan Ida som kommer dit från fastlandet håller på att sakta förvandlas till glas. Den enda som tycks kunna hjälpa henne är en enstöring vid namn Henry Fuwa som bor för isolerad ute i myrmarkerna. Där ute bland träsken finns det fler fantastiska saker: i Henrys lada flyger små bevingade kor omkring, och bland träden kan man skymta ett helt vitt djur med mystiska förmågor. Dessutom är det inte första gången någon förvandlas till glas: i ett av träsken ligger en hel man av glas gömd. Ida träffar Midas, en fotograferande kuf utan större social förmåga. De båda ungdomarna blir vänner och så småningom förälskade och följs åt i jakten på ett botemedel mot Idas förglasning. Båda har de också sitt förflutna och sina föräldrars arv att kämpa mot.Trots att jag gillar den här boken så är jag inte alls lika förtjust som några bokbloggskollegor (läs deras recensioner HÄR, HÄR och HÄR). Jag stör mig i själva verket på en hel del, till exempel att man inte får veta varför folk förvandlas till glas. Inte heller får man veta varför Henry Fuwa grävde upp Midas pappas glashjärta, varför och hur det kan finnas små bevingade tjurar som bara Henry Fuwa tycks känna till, varför ett mystiskt djur smyger omkring i skogarna och förvandlar det den tittar på till vitt. Jag brukar verkligen inte behöva tydliga förklaringar i böcker, och jag brukar gilla öppna slut och mystiska detaljer, men i den här romanen tycker jag att alltför mycket hänger i luften och verkar finnas med i berättelsen enbart för att skapa en magisk stämning. Och det gillar jag inte. Jag förväntar mig att någon av bokens karaktärer ska möta djuret i skogen och bli albino, jag vill att det ska fylla en funktion. Och framför allt vill jag ha en förklaring till att människor helt slumpmässigt förvandlas till glas. Att Midas pappa gör det skulle kunna bero på att han inte har förmåga att känna något för andra människor och därför gradvis förvandlas till genomskinligt kallt glas. Men det stämmer inte med att Ida också förvandlas till glas. Hon är tvärtom en varm och kärleksfull person som kan bryta igenom andra människors kalla fasader.
Dessutom skulle jag önska mer av språket, det är lite för mycket övertydliga inflikningar typ, "sa han ironiskt", "med ett ironiskt leende", för min smak. Och så retar jag mig lite på den flitiga användningen av ordet "monokrom" (jag förstår att det syftar till Midas fotografiska seende, men måste användas på var och varannan sida?).
Trots alla invändningar jag har så är det ändå en bok jag njuter av att läsa. Jag gillar fantasin och miljöbeskrivningarna är vackra och målande. Framför allt gillar jag det sagobetonade i berättelsen, men jag hade nog förväntat mig mer av den här romanen. Jag menar, uppslaget är ju så bra: en flicka som långsamt håller på att förvandlas till glas...
3 kommentarer:
Som du ju har läst så gillar ju jag den här boken jättemycket och jag störs inte alls av att jag inte får veta allt - det är snarare en av fördelarna för mig, men jag kan förstå att du vill veta och det där med det uppgrävda hjärtat undrade jag också över. När det gäller språket så vet jag inte vad jag tycker eftersom jag försvann in i handlingen såpass mycket att jag inte tänkte över det :) Kul att du gillar boken ändå (med vissa invändningar), det är ju alltid risk att man blir grymt besviken om andra skriver upp en bok.
Jag har också läst den här boken för ett tag sedan och håller verkligen med dig i vad du säger! Jag var lite osäker på vad jag störde mig på egentligen eftersom jag verkligen gillar mystik och övernaturligheter, men när jag läste din recension insåg jag att det nog handlar om bristen på förklaringar. Det skulle varit så mycket bättre om man åtminstone fick vissa antydningar; allt behöver ju inte vara solklart heller. Språket störde jag mig också lite på. Synd när det annars fanns många ingedienser jag verkligen gillade. Men det var absolut ingen dålig bok och det ska bli intressant att se vad han gör i fortsättningen.
Helena: Vad bra att du också undrade över det uppgrävda hjärtat, jag tänkte att jag kanske missat nåt :)
Sedan har man ju olika ingångar till läsningen - den här gången var jag allt lite kritisk och ifrågasättande, andra gånger kan man köpa allt med hull och hår bara för att man helt enkelt fångas av handlingen!
Amy: Vad skönt att du håller med! :) Jag kände mig lite kritisk i överkant när jag skrev inlägget... Ibland kommer man ju på saker man stört sig på efterhand, för medan jag läste kändes det inte som så mycket. Jag gillar ju också mystik, och blev förvånad över att jag inte sveptes med av berättelsen.
Jag håller med dig om att det ska bli väldigt spännande att se vad författaren hittar på härnäst!
Skicka en kommentar