23 oktober 2011

Okej, jag ångrar mig

Den blev ju så bra! Välkommen till den här världen av Amanda Svensson. Men den kräver verkligen sin helhet, dvs att man läser den från början till slut. För det som kändes lite trevande och tjatigt fick en helt annan innebörd och mening på slutet.

Nu utfärdas en SPOILERVARNING, eftersom jag för att kunna skriva vad jag tycker om boken måste ta upp både början och slutet.

Amanda Svensson målar upp en scen där hon placerar in sina figurer, låter dem träffa varandra och tar reda på vad som händer då. Då och då återkommer berättaren som en allseende gudinna som blickar ner på sina karaktärer med ömsint blick, men utan att ingripa. Allt har redan hänt, allt är förutbestämt, för den här berättelsen är urgammal och evig. Det handlar om kärlek och vänskap och om att tre är ett ojämnt antal. En måste bort. Det handlar om Greta, svenskan som flyttar till Köpenhamn och vännerna Claus och Simon, danskarna som känt varandra hela livet.

Jag tycker det är fint hur självmordshopparna som i början av boken är ett slags rekvisita, ansiktslösa statister som står i bakgrunden för att belysa de tre karaktärernas liv. Och så får de långsamt allt större betydelse: Man får veta att Simon försökte hoppa från en bro när han var barn men att han räddades av Claus. Och motivet återupprepas i slutet och får sin slutgiltiga betydelse när en av de tre dör.

Det är en lysande skildring av 20-åren, den där tiden när man flyttar hemifrån och plötsligt befinner sig i ett frihetsrusigt men mycket ensamt vakuum. Man måste välja väg i livet samtidigt som man har sitt livs chans att bara vara sig själv. Karaktärerna i Välkommen till den här världen är överdramatiska, deprimerade, självcentrerade och totalt hopplösa, men också trovärdiga och autentiska i sitt desperata sökande. Det är något väldigt rörande och fint med den där totala fixeringen vid jaget, samtidigt som jag känner mig tacksam över att den tiden är över.

18 oktober 2011

Läsaren inom mig

Enligt O har gjort en rolig enkät om hur man är som läsare. Passar perfekt eftersom jag också var på det föredrag med Aidan Chambers som hon fick inspirationen från. Jag har också tänkt mycket efter föredraget, på hur man läser och hur man kanske kan träna upp sig som läsare så att man lättare kan läsa sådana texter man tycker är svåra. Till exempel lyrik.

Nu till mina svar:

Hur är du som läsare?

snabb långsam

läser alla ord skummar en del

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

läser alltid på svenska läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

17 oktober 2011

Lässvackan från helvetet

Inte nog med att jag inte har en gnutta TID eller ORK till att läsa böcker (så klart ännu mindre till att blogga, förlåt stackars bloggen), men allt jag ändå lyckas läsa gör mig lätt besviken och oerhört otillfredsställd. Ändå försöker jag med böcker jag BORDE gilla. Ta Amanda Svenssons Välkommen till den här världen till exempel. Den största behållningen hittills (jag har inte läst klart, hoppas komma med ett fullvärdigt inlägg inom kort) är att den är nominerad till AUGUSTPRISET, och det är ju alltid roligt att ha läst några av de nominerade böckerna. Dessutom kan jag ge mig katten på att hon tar hem hela priset för alla andra verkar ju vara så odelat överförtjusta i romaneländet. (Om någon förresten undrar varför jag skriver vissa ord med VERSALER så är det för att Svenssons språk börjar sätta sig på hjärnan. Läs boken så förstår ni.)

Vad jag ville komma fram till var att jag älskade Hey Dolly och tycker att jag borde älska den här också, men kan inte sätta fingret på vad det är som stör mig så. Språket känns för utstuderat, jag tänker hela tiden att Monika Fagerholm och Sara Stridsberg redan har gjort det så mycket bättre. Och så påminner den PÅ TOK för mycket om Vänta, blinka som INTE är min favoritbok.

I läshögen väntar två andra nominerade: Eva-Marie Liffners Lacrimosa (hennes Drömmaren och sorgen är en av mina absoluta favoritböcker, så ingen press på den nya), och Jessica Schiefauers Pojkarna som på pappret verkar vara den perfekta boken för mig. Så nu håller vi tummarna för att läslusten lossnar, koncentrationen infinner sig, lästiden plötsligt bara finns där och böckerna som väljs är de rätta!

24 september 2011

Bok-och Biblioteksmässan 2011

Årets mässa är avklarad. I år hade jag inget seminariekort och tänkte att det skulle vara lite skönt att bara röra mig runt utan för mycket styrt och upplanerat. Det tyskspråkiga som tema kändes mindre lockande än de senaste årens och det enda av besöken jag hade prickat in var Nina Hagen, som tyvärr krockade med utdelning av Värsta Boken (då jag stod i GP:s monter och delade ut gratis pocketböcker till ungdomar för jobbets skull). Så här blev det:

Åsa Anderberg Strollo samtalade med Johanna Palmström och Enter om unga tjejers utsatthet och hemlöshet kring sin senaste bok Hoppas. Enligt Åsa så handlade debutboken Bryta om om att stanna kvar och i Hoppas om att bryta av, att våga ta steget. Jag har inte hunnit läsa men har den i min att läsa hög. Jag gillade debutboken men tyckte att uppföljaren Blod var fattigare både på historia och språk och hoppas att denna tar vid den första.

Ingrid Olsson pratade om sina böcker och om att skriva om stora svåra känslor för ungdomar. "Det är farligt att försöka mörka mörkret". I hennes senaste bok Jag vill bara att du gillar mig får man lyssna till flera olika röster i en gymnasieklass (vilken jag heller inte har hunnit läsa).

Monica Zak pratade om sina möten med unga runt om i världen och om projektet Läs en film, ett projekt som går ut på att stimulera barn och ungas läslust. Monica är en sån där som jag bara måste lyssna på för att jag tycker att hon är så bra.

Textappeals personliga favorit Elin Boardy berättade om sin bok Mot ljuset i Bonniers gigantiska monter. Hon citerade Sigrid Combüchen "måste en samtidsroman utspelas nu?" i samtalet om varför hennes böcker utspelar sig i historisk tid.


Torbjörn Flygts uppföljare Outsider ligger också i min att läsa hög. Kunde inte sluta stirra på hans författarporträtt i bakgrunden med den otroligt intensiva blicken, och heller inte koncentrera mig eftersom jag mest stod och funderade kring just dessa porträtt (hur man framställs, vilka signaler som ges, vem som fotar, vem som väljer etc.)

På flera håll under mässan uppmärksammades det att tio år har gått sedan Dawit Isaak fängslades. På debattscenen hölls ett samtal kring situationen (som så klart är helt bedrövlig och befängd). Förra söndagen sändes dokumentären Fången- en film om Dawit Isaak på svt.

Tre stora barnboksillustratörer; Sarah Sheppard, Stina Wirsén, Maria Nilsson Thore samtalade om bilder och vad som inspirerat dem. Stina visar här Barbro Lindgrens Lilla sparveln (som jag faktiskt läste om häromdagen och insåg att den är lika lysande nu som då) som inspirationskälla och stor upplevelse som barn.

Hos Se människan, samtalade Karin Alfredsson och Linda Forsell med Barbro Matzols om projektet Dödsorsak: Kvinna, ett journalistiskt projekt som syftar till att motverka våld mot kvinnor i världen. Karin Alfredsson är författare och inledde sin serie om läkaren Ellen Elgh med 80 grader från Varmvattnet, böckerna skildrar kvinnors förhållanden i världen. Hon talade om världens uppmärksamhet: "när media vaknar, väcks lagstiftning" och syftade bland annat på syra som kastas i kvinnors ansikten.

Serier har haft ett stort uppsving de senare åren, vilket också märks på mässan. Febril aktivitet råder i seriedelen under hela helgen och kön var alltför lång för att stå i till Liv Strömquist. Kul tycker jag att serien har fått ta så stor plats på mässan.

Bibliotekariekollegans fynd på bokmässan.

Kollegan var även mycket nöjd med signeringen av Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms bok Ljust & fräscht . Bokus hade ställt upp en buss där de erbjöd "personliga möten med kända författare". Hörde två exalterade röster som ansvarade för montern säga "wow, det här kommer bli trångt!".

Efter många timmar i bruset, och efter att ha råkat stjäla vin hos Kulturrådet, begav vi oss ut i vimlet.

Allt jag hade med mig när jag kom hem var en gratis tablettask från Nordstedt & den rosa post-it lappen som var allt jag hade med mig dit. Märkligt tycker jag själv.


Sambon däremot kom hem med välfyllda kassar, så det jämnade ut sig.

Over and out för 2011. Nästa år är det den nordiska litteraturen som sätts i fokus.

23 september 2011

Ungdomsböcker: första kärleken och supandes föräldrar




Fifteen Love, Peter Barlach

Det här är den fristående fortsättningen på Inte bara tennis och Dubbelfel. Femtonåriga John försöker hanka sig fram i vardagen med sin pappa och att inte tänka på sin mamma som dog i en bilolycka i den första boken. Hans nyfunna kompis Gabriel är på väg att flippa ur och John tycker att vänskapen blir allt mer komplicerad och obehaglig. Han ångrar starkt att han nämnde sin förtjusning i deras nyanställda polska städerska. Det är lite grabbigt boken igenom och det biter inte riktigt tag i mig. Det blir lite dråpligt då och då när John försöker uppvakta Violetta men till huvuddel är det allvarligt då stora frågor som sjukdom, död, sorg, kärlek, sex och vänskap samsas om utrymmet.

Hej och tack för ingenting, Måns Gahrton.
Sextonåriga Elsa har tröttnat på att städa upp efter sin mammas kaos. Allt det svarta i magen har vuxit och till slut tagit över så mycket att ett självmord verkar vara enda utvägen. Tillfället har hon valt under ett läger på Öland. Men precis där, någonstans i utkanten av Kalmar, kliver Sigge in i hennes liv, en liten kille som vägrar släppa henne ur sikte. Och istället för ett hopp tar ett roadtripäventyr till Stockholm vid för det omaka lilla paret, i stressjakt för att hinna före Elsas mamma att få tag på det postade avskedsbrevet. Det är lättsamt med korta, enkla meningar, några dråpligheter, lite obegripligheter med lättsinnade föräldrar men historien flyter på. Kanske är det för att det känns som en barnbok för ungdomar eller som ungdomsbok för barn som det inte blir riktigt greppbart. Fast jag gillar karaktärerna Elsa och Sigge starkt och tänker att den funkar bra för glappet mellan barn och ungdom.

Juli, Tania Kjeldset
Även här handlar det om att tvingas ta hand om sin förälder, täcka upp, ljuga och att bli sviken om och om igen. Trots temat är det ändå även en småmysig charmig ungdomshistoria om första stora kärleken, vänner som sviker, första fyllan, om att hitta sig själv och hitta vuxna som vågar se. Parallellt får man följa femtonåriga Elin som känner att någonting är annorlunda just den här sommaren. De gamla vännerna är inte vad de varit, i synnerhet inte sommarkompisen Sara, och hon längtar efter något nytt. Så kommer Kato till den lilla ön Shröderön. Pirr uppstår men Kato vägrar att släppa in Elin i hemligheterna kring sin drickandes mamma. Hängmattsläsning med underton av allvarliga ämnen som alkoholism, depression och om att vara sig själv.

Hjärtat power off, Josefin Schygge
Fler döda pappor och återigen en mamma som inte talar utan som gömmer sig bakom arbete samt ett tonårshjärta i upplösning. Här är det femtonåriga Sofie som kämpar med sorgen efter sin pappas bortgång. I ett försök att stänga av känslor väljer hon bort plugghäststämpeln, sviker sina vänner och finner nya som erbjuder destruktivitet och farligheter. Skolk, fester, lögner och i det mörkaste mörkret hittar hon berusning i ett partydrogplåster. Allt blir intrasslat och plötsligt är hon den som langar droger. Det är mörkt och tungt, ensamheten och det tysta ropet på hjälp skriker genom texten. Schygge har valt att fokusera texten på en kortare period där allt spinner på i en allt svartare spiral och endast snabba glimtar ges från det som var innan. Vilket är bra. Det är rakt på och närvarande. Starkt.

19 september 2011

Fler mytiska väsen

Vampyrerna blev varulvar som blev änglar som blev... grekiska gudar. Och javisst, varför inte. Allt finns ju där; mytiska väsen med superpowers som i att kunna flyga, omänsklig herculesstyrka, röntgenhörsel, förlorad kärlek, omöjlig kärlek genom nedärvda generationer och kärlek som kan starta krig mellan klaner. Blyga 17-åriga Helena (som är "lång, blond och vacker som en gudinna") som har vuxit upp på den lilla ön Nantucket tillsammans med sin pappa börjar inse att hennes livslånga utanförskap är mer än bara en känsla. Mardrömmarnas blodiga fötter är kvar efter drömmen och den nyinflyttade familjen påverkar henne så starkt att hon vill döda den jämnåriga Lucas. Hela boken känns högljudd (lite som den där scenen i Twilight när de spelar baseball), det är många kraschande kroppar som skapar meteorliknande hål, vingflygandes jakter, stora lögner och svek, krångliga arvslag som ställer släkt mot släkt och såklart superkärleken, den suktandes omöjliga, romeo&julia kärleken som ställer till det, eller egentligen är det sexet som ställer till det, såklart. Eftersom denna genre verkar försöka tillfredsställa ett helt omättligt behov så kommer två delar till, den andra i maj på engelska, och kommer säkerligen bli film. Mer information går att hitta på författarens hemsida.

15 september 2011

Lite chick-lit



Jag väntar just nu på att vår lilla bebis ska titta ut och har svårt att koncentrera mig på läsning. Försökte mig på Knausgård som alla runt om mig tycker är så bra, men det gick inte alls. Fick läsa om samma sida tre gånger, och det är inget bra tecken. Jag tror att jag helt enkelt får återkomma till honom längre fram. Ändå vill jag ha något bra att läsa, men utan minsta motstånd helst. Kanske Patti Smith? Eller någon chick-lit?


Kom att tänka på en bok i den genren som jag fick att recensera. Först var jag lite misstänksam, men den visade sig vara riktigt underhållande för stunden. Och det är väl så chick-lit ska vara? Boken heter Sista natten på Chateau Marmont och är skriven av Lauren Weisberger, författaren till Djävulen klär Prada. Boken handlar om vad som händer om man plötsligt slår igenom och blir känd. När kändisvärlden, press och paparazzi plötsligt blir en del av ens vardag. Vi får följa Brooke och hennes pojkvän Julian som blir känd. Han har länge tragglat runt som musiker medan hon har stått för brödfödan. Plötsligt slår han igenom och deras liv förändras över en natt. Underhållande och roligt skriven. Mycket amerikanskt, men samtidigt en viss igenkänningsfaktor, ett scenario som många kan tänka sig in i eller har fantiserat om. En del chick-lit jag har läst kan vara tråkiga och innehålla alldeles för mycket beskrivningar, "typ hon tog på sig sin laxrosa klänning och sina smaragdgröna örhängen" osv. Men Weisberger håller verkligen måttet med lite skön underhållning för stunden

13 september 2011

Sommarens läsning (som kanske känns en aning avlägsen just nu...)

Precis innan jag gick på semester så frågade en kollega mig om jag hade ett läsprojekt under sommaren. Det hade jag inte, mer än att inte läsa ungdomsböcker. Jag tycker att läsprojekt verkar roliga men de få jag försökt starta har ofta fallit samman. En av de bästa sakerna med sommarläsning är spontanläsningen som överraskar tycker jag, att liksom dra ut en bok på måfå ur pappas deckarhög i sommarstugan och finna sig uppslukad av mordlösningar eller nödlösningsläsning vid oplanerade övernattningar hos vänner eller medföljande böcker i tidningar inköpta till tågresor.


Kråkflickan, Jerker Eriksson, Håkan Axlander-Sundquist (bokstället på ICA maxi).
Den här var jag nyfiken på då det är bekanta till kompisar som skrivit denna nyligen uppsjåsade deckartriologi. Kände att den var passande för sommarstugebesöket och blev glatt överraskad. Visst är det, säkert fullt medvetet valt, ett deckarspråk och inget språkligt utstickande, men det är ovisst till slutet med omkastande överraskningar som tvistar om historien, till skillnad från alla de mordfallshistorier där man redan listat ut händelseförloppet långt innan huvudpersonen. Historien är nattsvart där incestuös brutalitet och bestialisk grymhet avlöser varandra. Andra delen i triologin har utkommit och boken har översatts till flera språk. Victoria Bergman har en egen facebooksida där man kan läsa fler recensioner och tankar. Läs även mer hos Bokfetischisten. Hungerelden står på tur att läsas i läsarhögen.

Saras nyckel, Tatiana de Rosnay (medföljande tidning).
Man får följa två parallellhistorier som knyts samman; tioåriga Sarah som förs bort med sina föräldrar av fransk polis och hamnar i Vel d`hiv-räden, då 13 000 judar samlades ihop i juli 1942, under Vichyregimen, för att deporteras till öst och amerikanska Julia, som i nutid ska flytta in i en ny lägenhet i Paris med sin man och dotter. Julias skrivande på en artikel om den franska skamfyllda räden för henne på spåren till Sarah. Här är Moas tankar om boken. Glad att jag läst den men jag tycker att sentimentaliteten dröp lite väl mycket genom läsningen och jag kommer inte se filmen, vilket jag hade tänkt göra innan.

Det där som nästan kväver dig, Chimamanda Ngozi Adichie (lånad på biblioteket och sparad till semestern).
Chimamanda är en av mina stora favoriter. I den här boken är det noveller som är formatet som alla handlar om nigerianska kvinnor. De tolv novellerna utspelar sig i Nigeria och USA och tar alla upp temat främlingsskap eller dubbelskap, att vara präglad och formad av sin kultur och försöka skapa sig en ny identitet. Blev inte besviken.

En dag till skänks - Anna Gavalda (lånad av vän)
Det lilla jag har läst av Gavalda har känts som lättläst förströelseläsning, så även denna. Jag lånade den hos en kompis för att ha något att läsa till kvällen just för att den var tunn. Egentligen gillar jag formatet; den korta tidskrympta texten, men det är något som stör eller kanske bara inte berör. Handlingen rör sig runt fyra syskon. Tre av dem, Garance, Lola och Simon samt Simons fru, som ingen tycker om, tränger ihop sig i en bil på väg till ett släktbröllop, och det är i bilen större delen av handlingen utspelar sig. De lämnar bröllopet och sluter upp med deras bror Vincent. Under färden spelas små minnesbilder upp från barndomen och deras nutida liv och bilderna om dem själva blir en aning djupare. Road för en stund, javisst, men inte mer.

Presidentens hustru, Curtis Sittenfelds (hittades på hyllan för utgallrade böcker på jobbet).
Har varit nyfiken på den här sedan Moa tipsade om den. Under sista delen av semestern var jag helt uppslukad (en sådan där läsning när man inte vill gå av tåget) av denna grandiosa berättelse om kärlek, klass, ras, politik och om människors komplexitet som delvis bygger på Laura Bushs liv. Håller med Moa om att sista delen kändes lite lång men annars var de 569 sidorna väl fyllda av en stor läsupplevelse.

8 september 2011

En näve guldkorn

Jag har läst en hel del bra på sistone som jag inte hunnit skriva om. Nya barnböcker som blivit nya favoriter att tipsa om!

Vildhäxa - Eldprovet är första delen i en planerad serie av danska favoriten Lene Kaaberböl. Clara är en vanlig tjej som plötsligt blir attackerad av en jättestor svart katt. Hennes mamma tar henne med till moster Isa som hon aldrig träffat tidigare och som visar sig vara häxa. Närmare bestämt vildhäxa, en särskild sorts häxa som lever i symbios med naturen och hjälper och tar hand om alla levande varelser. Clara får gå i lära hos Isa för det visar sig att hon bär på samma häxgener som sin moster. Dessutom är mörka krafter ute efter Clara... Det här är barnfantasy med eftertanke samtidigt som det är spännande och känslosamt.

Bara vara Jennie - Solveig Olsson-Hultgren.
Hur skriver man om riktigt svåra ämnen för små barn? Här handlar det om nioåriga Jennie som bor med sin lillebror och sin alkoholiserade mamma. Jennie ska börja trean och har fått nya byxor som måste läggas upp för att passa. Men kommer mamma att hinna göra det hon lovat eller åker glaset och flaskan fram igen? Kommer mamma att göra matsäck till utflykten? Hinner hon handla middagsmat och laga den? Hämta lillebror från dagis? Köpa vinterjacka, gummistövlar, födelsedagspresenter? Fantastiskt starkt om ett barns ångest och oro över att behöva ta ansvar för en förälder. Ibland kan jag tycka att det är väl många övertydliga repliker och att det blir lite tillrättalagt. Men när man skriver för de här nioåringarna som går igenom samma sak så behöver man ju verkligen få fram vissa meningar: Det är inte ditt fel, du behöver inte ta ansvar. Och då kan det få bli lite skrivet på näsan utan att det gör något.


Syltmackor och oturslivet och Kickflippar och farligheter av Anna Ehring. Det här är en klar ny favoritförfattare! Böckerna om Nisse Berg i Bagarmossen är så fulla av värme och kärlek och humor. Jag tänker lite på Frida Nilssons böcker om Hedvig. Den sortens värme.
Nisse sörjer sin döda mamma tillsammans med sin pappa som är galen i smörgåspålägg och sin lillebror som är för liten för att minnas mamman. Allt och ingenting händer, det handlar om jättestora känslor, kompisar, tjejer, föräldrar. Och om husdjuret Harry, ödlan som visar sig vara en alldeles ovanligt filosofisk och talande liten drake. Hos honom kan Nisse tala ut om allt och till och med visa sina låttexter. Jag älskar den här typen av barnböcker som tar känslor och livet på allvar samtidigt som det är lek och skratt i texten. Det bästa är när man som (vuxen) läsare har börjat bestämma sig för att draken Harry är ett substitut för den döda modern och ett fantasifoster, och Nisses pappa och lillebror plötsligt också kan höra när Harry talar. Där fick den vuxne övertolkande läsaren så hon teg!





5 september 2011

Tjugo snabba frågor

Äntligen en enkät jag min latmask orkar svara på! Från Enligt O.

Morgonpigg eller nattuggla? Morgonpigg. Älskar morgonljus och frukostar!

Bibliotek eller bokhandel? Bibliotek får det bli. Men jag älskar bokhandlar också.

Adlibris eller Bokus? Växlar mellan dem beroende på kampanjer och erbjudanden. Gillar Bokus sökfunktion bättre men väljer ändå Adlibris. Fråga mig inte varför-

Ljudbok eller e-bok? Inget men måste jag välja så blir det ljudbok. Har bara så svårt att behålla koncentrationen...

Inbunden eller pocket? Pocket. Kostar mindre och tar mindre plats.

Vampyrer eller zombies? Vampyrer.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Vill inte och kan inte välja. Har inte läst ett ord av någon av dem.

En i taget eller slalomläsning? jag önskar att jag kunde säga en i taget men det blir alltid slalomläsning. Särskilt nu när jag jobbar igen och släpar hem nya böcker från bibblan stup i kvarten.

Bokmärke eller hundöra? Hundöra eftersom jag aldrig minns var jag lagt bokmärket. Men aldrig i biblioteksböcker!

Chips eller choklad? Lite av varje kanske. Hade lakrits varit ett alternativ hade svaret varit givet. Jag väljer ändå choklad eftersom det finns så många varianter.

Biografier eller memoarer? Läser inte mycket av varken eller. Biografier får det bli, gärna i romanform.

Skräck eller chicklit? Båda genrerna funkar endast om det är riktigt välskrivet. Men skräck är lite roligare.

Boken eller filmen? Boken!

Twitter eller Facebook? Facebook, men börjar verkligen tröttna.

Strindberg eller Heidenstam? Strindberg är bra, Heidenstam har jag aldrig förstått mig på.

Kokbok eller Bakbok? Brödbak alltså!

Te eller kaffe? Kaffe. Te är tråkigt.

Rött eller vitt? Båda delarna beroende på årstid, humör och mat. Om det gäller vin alltså. Just nu gillar jag nog ändå rött bäst.

Boklördag eller ViLäser? Har DN på helgerna och älskar lördagstidningen!

Man Booker Prize eller Augustpriset? Brukar nästan alltid läsa Augustprisvinnarna och det är kul att gissa lite innan.

4 september 2011

Osnygga vampyrer

De som går igen av Marcus Sedgwick har en lite snyggare titel på engelska: My Swordhand is Singing, men jag antar att man på förlaget kom fram till att den svenska titeln klarare signalerar vad det handlar om: Skräck. Marcus Sedgwick har läst på ordentligt om vampyrernas historia och skapar en spännande berättelse utifrån de historiska fakta han stött på.

Berättelsen utspelar sig i ett östeuropeiskt land på 1600-talet. Peter och hans far Tomas försörjer sig på att hugga och sälja ved, och bor i utkanten av byn på ett slags ö som Tomas själv grävt diken kring. Tomas super och flyr från sitt förflutna som krigare, modern dog när hon födde Peter. Så börjar mystiska saker att ske i byn. Människor dör under oklara omständigheter, och rykten börjar tala om att de döda går igen om nätterna.

Det handlar alltså om urgamla vampyrlegender, långt ifrån dagens sexiga tonårsvampyrer. Här är de helt enkelt äckliga lik som livnär sig på blod. Det finns en kärlekssaga invävd i berättelsen såklart, och en dålig far-son relation att reda ut. Helt okej spännande och välskrivet, men jag tror att dagens vampyrälskande läsare blir besvikna.

28 augusti 2011

Tystnaden i bruset


Här har vi någon sorts science fiction för ungdomar. Eller kanske science fantasy, ett begrepp som användes för några år sedan. Det är spänning och äventyr i ett kille-tjejkoncept som känns igen inte minst från Hungerspelen.

Todd är född i den Nya Världen, dit hans föräldrar utvandrade från den gamla hemska och förstörda världen där allt bara var kaos och krig, våld och misär. Man hittade en ny planet där man byggde upp sina bosättningar med drömmen om ett enkelt och vackert liv. Drömmen gick naturligtvis i kras. Dels för att planeten redan var bebodd av diverse varelser. Men framför allt på grund av Bruset. På den nya planeten hör alla varandras tankar, utom kvinnornas. De är av någon anledning immuna, trots att de kan höra männens tankar. Det leder till ett ständigt oväsen, galenskap och givetvis hat mot kvinnorna, som känner till männens alla hemligheter och mest skamfyllda tankar.

Todd bor i staden Prentisstown. Där har alla kvinnor och många män dött i ett virus som man tror har att göra med Bruset. Plötsligt en dag när han är ute för att plocka äpplen i träsket, så upptäcker han ett område av total tystnad. han förstår att han måste hålla tyst om sin upptäckt, men hur döljer man sina tankar när alla kan höra dem? Tystnade han upptäckt visar sig vara något väldigt hotfullt för staden Prentisstown och Todd tvingas fly ut i världen som sägs vara obebodd.

När man väl vant sig vid Brus-tanken och vid språket som är skrivet med Todds talspråk (ä i stället för är, tjyrka i stället för kyrka, han kan nämligen inte läsa och skriva särskilt bra), så blir det en extremt spännande historia. Det finns mycket att fundera på; hotet mot kvinnorna när de får för mycket makt, jakten på en bättre värld, teknikens för- och nackdelar.

Detta är första delen i en trilogi, Kaostrilogin, och fortsättningen kommer att läsas av mig, trots att jag blir provocerad av författare som medvetet kastar in konstiga vändningar i slutet bara för att få till en cliffhanger. Men jag vill verkligen veta hur det kommer att gå för den Nya Världen och alla dess stackars invånare.

Författaren heter Patrick Ness.

26 augusti 2011

Ungdomsböcker



Splitter, Charles Benoit
Benoit har tidigare skrivit deckare och gör här sin ungdomsboksdebut. Det är fartfyllt, mycket tonårston och ett du-tilltal som tar några sidor att komma in i. Hoodiehighschooleleven Kyle Chase är trött på föräldrarnas tjat om att ta tag i sitt liv och lärarnas suckar, hänger med sina vänner och småtrular. Så kommer Zack till skolan som drar in honom i en allt tätare cirkel. Det är en rätt kort historia som utspelar sig under en kortare tid. I och med du-formen blir det lite ytligt och det känns lite grabbigt, men jag tänker att det nog är just det som är tanken. Kanske ska den locka lite läsosugna killar. Och det funkar. Det handlar, liksom i Språkresan, att man väljer sitt öde och att de val man gör påverkar det som händer.

Under trottoaren, Pernilla Glaser
Varje fredag under tio veckor i höstas så publicerades ett textavsnitt på undertrottoaren.se där läsare kunde rösta om vilket som skulle föra berättelsen framåt, ett interaktivt bokprojekt. Boken, en utökad version av bloggprojektet, kom ut nu under våren 2011. Det handlar om utanförskap, identitet och en undre del av städerna vi bor i. Ett utforskande av stadens okända ytor. Sam, som försöker fly undan sin våldsamma pappa, Lova som gillar att klättra och Astra som förgyller stadsstressen med färg. Tre ensamma unga karaktärer som möts nere under trottoaren. Det är väldigt enkelt och rakt vad gäller språk och persongallerier. Det känns lite tunt och jag skulle gärna vilja ha mer av de tre livshistorierna. Men jag antar att projektet också går ut på att få spekulera och diskutera kring Lova, Sam och Astra, om vilka de är. Tänker att den skulle fungera bra som läsbok i en högstadieklass eller för läsovana gymnasieelever.

Kapitulera omedelbart eller dö, Sanne Näsling
Det är som att guppa runt i en vindunk genom läsningen. Det är språkligt snirkligt, poetiskt och rivigt. Mary och Lovely är som siamesiska själsfränder. De är varandras tonårsallt och står lite utanför de andra i sin egna värld. Språkmässigt ett sprängstoff men saknar lite mer story. På slutet tänker jag att jag har fattat och tänker på någon slags schizofrenisaga, ändrar mig, läser om lite, men kommer fram till att det kanske inte var mer att förstå.

Sanningen om Alice, Rebecca James
Den här debutboken är såld till 30 länder och har sålts in som en "Twilight utan vampyrer" till både ungdom och vuxen. Psykologisk thriller och ja, visst det är spännande men hypen som en "exempellös internationell succé" ställer jag mig helt oförstående inför. Jag tycker att det är mättande redan från början, men nu håller jag kanske inte heller Meyer så högt för det språkliga. Katherines lillasyster Rachel har omkommit i en hemsk tragedi, en händelse som under läsningen blir allt mer uppnystad och ges svar på först på slutet. För att komma vidare ur de överhopande sorg- och skuldkänslorna får hon flytta till sin faster i Sydney, en plats där ingen känner till hennes bakgrund. Så dyker Alice upp som får Katherine att komma ihåg livet innan sorgen. Men hennes karismatiska personlighet visar sig vara allt annat än trevlig och efter hand förstår man varför Alice vill komma så nära Katherine som möjligt. Kanske är det kasten mellan Katherines vuxna liv med sin lilla dotter och hennes tonårsliv som gör det krystat eller så är det texten. Men visst funkar den att sätta i händerna på en storläsande äldre tonåring som vill ha en "bladvändare".

Oskyldiga, Anne Cassidy
Jag gillar Cassidys stil med att ofta börja från slutet där man får veta att något dramatiskt hänt och sedan nysta upp historien genom sidorna. I hennes senaste bok handlar det om de tre vännerna Ali, Jackson och Stephen bär på en fruktansvärd hemlighet. Två år tidigare har de tillsammans med Jacksons flickvän Hannah räddat en kille, Daniel Feeny, från att begå självmord på en fest. Över en natt blir de hyllade hjältar men får samtidigt i uppdrag av skolan att ta hand om den mobbade Daniel Fenny, något som till slut leder fram till en stor tragisk händelse. I början av boken får man veta att Jackson är tillbaka i staden efter en längre frånvaro och att han inte längre orkar leva med den mörka sanningen. Sakta nystas hela historien upp om hur räddningen istället kunde bli ett mord. Cassidys böcker handlar ofta om de fruktansvärda konsekvenser som impulshandlingar kan få. De må vara lite platta ibland, men som ungdomsbok är det mycket spännande med djupa undertoner att diskutera.

20 augusti 2011

Rubin Dranger som film



Såg filmen Fröken märkvärdig och karrären på SVT härom dagen. Det är en serieroman av Joanna Rubin Dranger gjorde sig himla bra i det här formatet också. Vanna Rosenberg är det som gör rollen som Fröken märkvärdig. På SVT Play finns ett klipp om filmen och intervju med Vanna Rosenberg och Joanna Rubin Dranger. Tror att många kan känna igen sig i vissa situationer i filmen. Som när Fröken märkvärdig är på arbetsförmedlingen och det enda jobb i hennes kategori är som bingoutropare. Handlar också våndan om vad man ska bli och när är man något.

Eftersom jag väntar barn känns hennes senaste bok Alltid redo att dö för mitt barn!, ytterst aktuell. Vet en vän som befann sig i det där glädje- och förälskelsestadiet, efter att precis ha fått barn. Hon berättade att hon varje dag drabbades av en lätt panikkänsla. Hon tittade på sitt lilla barn och log, och sen kom paniktanken: "men det får aldrig någonsin hända henne något, hon får aldrig försvinna, det klarar jag inte av". Men sen försvann den tanken sa hon. Jobbigt och oundvikligt. Om detta och dagens föräldraroll med allt vad det innebär av kärleksyra, krav och förväntningar, handlar Alltid redo att dö för mitt barn!. En pricksäker och igenkännande betraktelse som också skulle vara rolig att se filmatiserad.

15 augusti 2011

Den gröna cirkeln

När jag kom hem igår efter en helg på landet, så kändes det som om boken jag just läst blivit verklighet. På nolltid hade vår gata förvandlats till en liten bäck. Vi tog av oss skorna och vadade för att komma över till trottoaren! Och när vi satt säkert inomhus började det vräka ner ännu värre utanför fönstret. Jag tänkte så klart på Den gröna cirkeln av Stefan Casta som jag läste i helgen. Den börjar med att det börjar regna våldsamt, men sedan slutar det inte.

Judit bor på en internatskola i en framtid där vädret blivit allt mer extremt. När det regnar blir det översvämningar och när solen skiner smälter asfalten och människorna ömsar skinn. Judit och hennes tre kamrater bildar ett hemligt sällskap, den gröna cirkeln, som ska vara för de människor som vill ha mer än konsumtion och materialism. Just dessa fyra ungdomar hamnar tillsammans på ett trädäck som blir en flotte under en fruktansvärd ovädersstorm, och de lyckas överleva. När stormen bedarrar har de hamnat i en ny värld, eller om det är samma fast efter undergången?

Det här är en fantastisk roman som handlar om framtiden och nuet. Om att vårda det vi har och värdesätta de små vardagliga stunderna. För det är dem vi längtar efter när allt är för sent.


Jag lämnas med många frågor. Är det dödens land de hamnat i? Har världen gått under eller har de hamnat i en parallell värld? Och hur slutar det egentligen? Vad är innebörden och slutmeningen? Och så funderar jag väldigt mycket över vad den döda familjen innebar. Trots massor av frågetecken älskar jag den här boken och kommer säkert att tänka på den mycket framöver, även när det inte regnar...

6 augusti 2011

En annan bra deckare av den där Cook

Jag läste ju en deckare, eller snarare spänningsroman som var riktigt bra och sträckläsande, av författaren Thomas H Cook som jag har skrivit om här . Jag ville läsa mer av Cook, men hans Det som göms under sten, var en besvikelse så den orkade jag inte ta mig igenom. Men Den svarta tjärnen, som han har fått något deckarpris som heter Edgar Award för, var riktigt bra. Den skiljer sig en del från den första jag läste, mindre vardag, lite mer ödesmättad, nästan lite mytisk. Dessutom blandar han det förflutna med nutid, vilket jag gillar. Påminner lite om Oates kanske, med något som lurar under ytan. "En fängslande berättelse om svek, passion och död", står det på baksidan och det stämmer.


Det hela börjar 1926 när en ung kvinna, miss Channing kommer till det lilla samhället Chatham. Hon ska undervisa i bild på Chathamskolan, och väcker nyfikenhet i det lilla samhället med sitt vackra utseende och sin frigjorda attityd. Snart börjar det gå rykten om miss Channing, och alla är inte så förtjusta i hennes ankomst. Hennes vänskap med en av de manliga lärarna på skolan ses inte med blida ögon. Det hände något vid den svarta tjärnen, och det enda vittnet är den unge Henry Griswald. 70 år senare är dramats huvudpersoner döda och skolan finns inte längre kvar. Henry ser han tillbaka på sitt liv och vad som hände den ödesdigra dagen vid tjärnen.

4 augusti 2011

Bortgångna pappor

2007 var året där flera mammor dog i ungdomsböckerna (enligt Svenska Barnboksinstitutet som varje år analyserar barn- och ungdomslitteraturutgivningen och letar trender och tendenser). 2011 har det utkommit några böcker där det är papporna som omkommit och tonårsdöttrar som sörjer.


Fyra dagar, fyra nätter av Morgan Matson.
Amys pappa har precis omkommit i en bilolycka. Redan från början får man veta att Amy var med i bilen, men det är först långt in i berättelsen som man får veta om incidenten. Det är snygga återblickar genom hela boken vilket gör att man kommer Amy väldigt nära genom texten. Plötsligt slungas man tillbaka år, månader, veckor i tiden utan att det tappar fokus. För att gå vidare har hennes mamma sålt huset och flyttat till Connecticut och Amy ska nu flytta efter. Eftersom Amy inte kör ska Roger köra familjebilen, en kille hon inte sett sedan de var små. Resan blir helt enkelt inte vad hon tänkt sig. Såklart. Roadtripen blir en resa i minnen och i sig själva, både för Amy som tampas med skuldkänslor och sorg och för Roger som tampas med att försöka förstå varför hans flickvän dumpat honom. I boken finns kvitton, kartor, små anteckningar och spotifylistor. Det är en bra, trovärdig och välskriven road-book med omtumlande känslor.

Hjärtat power off av Josefin Schygge.
Jag har inte hunnit läsa den här men jag gillade Schygges korta men starka stil i Hatar att älska. Här handlar det om Sofie vars pappa precis har dött. Läs recension på Tonårsboken.

Mitt perfekta liv av Sarah Dessen.
Titeln syftar på Macys ouppnåeliga kamp av att vara perfekt. Efter att hennes pappa dött har hon ett enormt behov av att hålla allt i schack. Hon börjar göra sig själv osynlig och omärkbar. Något som hennes uberduktiga pojkvän är nöjd med och hennes mamma, som själv håller sin sorg under kontroll genom att arbeta dygnet runt. Men sommarviket för pojkvännen på biblioteket och de lugna ensamma veckorna blir inte som hon tänkt sig. Av en slump hamnar hon mitt i ett kaosartat arbete på cateringfirman Wish där det är allt annat än tyst och finslipat. Där jobbar Wes och den inrutade tillvaron börjar luckras upp, liksom hennes tankar kring hennes pappas bortgång och mammans tysta sorgarbete. En sån där bra tonårsbok med stora känslor utan att bli pekad på näsan.

På tal om familjedöd så går ju snart Peter Pohls bok Jag saknar dig, jag saknar dig upp på bio (19 augusti). Tårar förväntas.

En dåre fri

Kanske den modigaste bok jag någonsin läst. Ända sedan jag läste den någon gång i början av månaden juli på ett soligt Gotland, har den följt med mig. Jag har tänkt och tänkt på Eli, huvudpersonen och berättaren. Och hennes bisittare, rösterna i hennes huvud som den ena efter den andra flyttar in och blandar sig i hennes liv. Får henne att göra saker hon inte vill, får henne att fastna i sitt liv, hindrar henne från att komma loss. Men det jag tänkt mest på är Elis enorma självkänsla som trots allt finns där. När det gäller konsten och hennes skrivande finns inga hinder för henne. Skapa måste hon och alltså gör hon det. Och hon blir framgångsrik och hyllad samtidigt som hon i sitt privatliv är i helvetet.

Både inspirerande och en skrämmande insikt. Jag känner mig rikare på något sätt efter att ha läst En dåre fri av Beate Grimsrud.

31 juli 2011

Hört på biblioteket del 2

"Jag har bara läst i ungefär två år, men när man hittar en riktigt bra bok så är det ju så himla kul." Sade alltså någon till mig när jag jobbade på biblioteket och det tog ett tag innan jag över huvud taget förstod meningen, så inne i min egen läsvärld är jag. Att det alltså finns människor som inte läser böcker. Alls. Men som då kan börja plötsligt en dag och upptäcka att de älskar det. Det är ju det jag får ta fasta på i den ovan citerade meningen. Annars blir jag rädd.

30 juli 2011

I toppform




Ah, Siri Hustvedts senaste, The Summer Without Men, levde ju alldeles upp till förväntningarna. En väldigt speciell berättelse som gör intellektuella och filosofiska utflykter för att i nästa stund berätta en underhållande och spännande historia. Och det är många olika historier. Men alla handlar om kvinnor och olika stadier i en kvinnas liv. Och berättaren, den försmådda hustrun, under en period "hysterika", resonerar och argumenterar kring kvinnans roller. Hon finner en fristad hos sin åldrade mamma och mammans väninnor som alla befinner sig i slutet av livet. Samtidigt undervisar hon en grupp tonårsflickor och återupplever sin egen uppväxt.

En sak som jag verkligen fastnade för och som jag till och med tycker är rätt briljant, är blandningen av prosa, poesi och teckning. Alltså, berättaren är poet och skriver därför dikter som hon fogar in i sin berättelse för att det är hennes främsta sätt att uttrycka sig på. Det blir verkligen träffande när det handlar om något hon just upplevt och man får läsa hur hon tagit det till sig känslomässigt genom dikten. Och så finns det små teckningar på ett fåtal ställen som är jättefina och på något sätt säger så mycket om berättaren. Jag slås av hennes humor av självdistans.

24 juli 2011

På Chesil Beach


En dam kom in på biblioteket och frågade om den här boken för ett tag sedan eftersom hon skulle ha den i sin bokklubb, hon mindes dock varken titel eller författare men däremot något med kiselsten. Det tog alltså ett litet tag att få fram rätt bok och efter det blev jag själv nyfiken på innehållet i Ian McEwans bok På Chesil Beach.

Det är en kortroman som utspelar sig under en och samma junikväll i Chesil Beach på den brittiska sydkusten i början på 60-talet. Där har det nygifta paret Edward och Florence precis fått in sin bröllopsmiddag på hotellrummet och förväntningen inför stunden efter dallrar i luften. För Edward som något oerhört efterlängtat men osäkert och för Florence som ett skräckslaget oundvikligt närmande. Det engelska sextiotalets början tränger på det unga paret med en samtidssyn av äktenskap, sexualitet och livsstil som är allt annat än den kommande frispråkiga rocksynen. Genom middagens tuggor, vågskvalpets kluckande, kyparnas närvaro och skymningens annalkande låter Ian läsaren få blickar tillbaka till parets uppväxt, deras möte och inledande förhållande. Orsaken till Florence panikartade rädsla för den sexuella debuten finns endast som en svag underton, och man kan ana ett förgripande men det kanske är upp till läsaren att dra sina egna slutsatser om detta. Genom parets tankar fångas samtiden om en danande social revolution och en tid som radikalt kom att bryta mot den äldre generationens moraluppfattningar. Jag är svag för böcker som liksom denna utspelar sig under en mycket kort tidsram men fångar hela livsöden och tidsrymder, liksom En enda man av Christopher Isherwood. Det är koncentrerat och briljant i en medryckande prosaisk stil.

22 juli 2011

Hört på biblioteket

Häromdagen när jag jobbade på biblioteket, och var stationerad på barnavdelningen så hörde jag en mamma som talade till sin sjuårige son. Hon talade väldigt högt och tydligt: "Där borta står en flicka som jobbar här, henne kan du fråga om boktips. Hon har läst ALLA böckerna här. Hon vet precis vilka som är bra och kan ge dig PRECIS den bok du vill ha."

Nu föll det sig så att jag faktiskt lyckades pricka  in alla rätt med mina boktips, ja kanske inte just vad sonen ville ha, men vad mamman ville ha. Eller vad mamman tänkte att sonen ville ha. Den lille sjuåringen i fråga flinade mest generat och nickade lydigt då och då.

Men i alla fall, tänk om man faktiskt HADE läst att böckerna på barnavdelningen och bara pladdrade på i evigheter om varenda bok. Drog ut den ena efter den andra och recenserade... Då skulle hon bli paff, mamman.

17 juli 2011

Humor och allvar - 2 ungdomsböcker



Jag skrattar högt åt Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson. Den känns så där lite härligt befriande. 15-åriga Alicja bor med sin familj på Österlen, pappan är frånvarande större delen av boken genom resor men mamman syns och hörs desto mer. Mamma är polska och Alicja har inte mycket övers för skrapade ostkanter till sopporna, lökhemkurerna, de raka frågorna till kompisarna och framför allt inte till mammans inbjudna gäster som stannar aningen längre än tänkt. Hon har sett fram emot en lugn och stillsam sommar men istället blir det en påtvingad tur till en mässa med påven, polska snickare i köket och trasiga elledningar, polisförhör, trasslig kärlek och sviken vänskap. Allt inpackat i en varm humoristisk ton. Det känns uppfriskande att få skratta högt till en ungdomsbok (som dock ändå behandlar kärlek, vänskap, familj, kulturkrock och identitet) och jag tänker att de är sällsynta.

Liksom i ovanstående är tonen även varm i Jenny Valentines bok Hitta Violet Park, inte lika uttalad humoristisk men med samma uppskruvade på snudd till bisarra stämning (jag får lite samma känsla som i Ally Kennens böcker). 16-åriga Lucas träffar på en urna, som blivit kvarglömd för flera år sedan på ett taxikontor, och kan inte släppa tanken på den. Med hjälp av sin farmor tar han hem den till henne. Genom att luska fram vem Violet Park egentligen var blir det också ett sökande och finnande på frågor om hans sedan sex år tillbaka försvunna pappa och om sig själv. Det är klurigt och välskrivet. Trådarna nystas upp alltmer genom texten och handlingen blir också ett ifrågasättande av familjerelationer och av en sanning som inte alltid är svart eller vit. Det är en sinnrik välkomponerad deckareroman. Hitta Violet Park är Jenny Valentines debutroman, som utkom 2007 i Storbritannien och fick bland annat det prestigefyllda Guardian Children´s Fiction Prize. Broken soup, utgiven 2008 har ännu inte översatts till svenska.

14 juli 2011

Læsø


Finns det ett vackrare namn på en ö? Læsø låter alldeles magiskt (i alla fall i mina bibliotekarieöron). I mitt bagage låg Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald och det är jag glad för. Helt perfekt för strandtimmarna och hotelläsningen. Det är något med det där 20-talet som lyckats tränga sig in i 2000-talets kulturkonsumtion. I den här utgåvan finns ett analyserande efterord av översättare Christian Ekvall med. I det dras flera paralleller mellan novellen och Fitzgeralds egna liv. Nick Carraway lämnar den amerikanska västkusten och flyttar in i en villa på Long Island, New York, för att starta sitt nya liv som aktiemäklare. På andra sidan viken bor paret Buchanan, bekanta till Nick, och som han börjar umgås med. Men det är egentligen Jay Gatsby som står i fokus för dramat. Den gåtfulle miljonären visar sig ha kopplingar till Tom Buchanans fru Daisy. Och genom sidorna visar det sig att fler personer har kopplingar till varandra. Flärd och flödande champagne, jazz och sportbilar, otrohet och ensamhet, drömmar och ouppnåelig kärlek och en allt mer snabbtickande bomb mot en annalkande katastrof.

10 juli 2011

Att anta ett lästips och hamna i sträckläsning

Ibland får man tips av besökare på biblioteket. Det är alltid kul att höra vad de tyckte om boken de lämnar. En del av det roligaste med jobbet är ju att prata böcker. Jag läser inte så mycket deckare, tycker att det kan bli ganska tradigt med mord och kommissarier, och ganska ofta gäller tipsen just deckare. Denna gång var det en besökare som bara sa: - Läs den här! Och ibland behöver det visst inte vara svårare än så.


Där tvivlet gror heter boken skriven av Thomas H Cook. På baksidan får den lovord från bl.a., en av mina favoförfattare Joyce Carol Oates, och det gör ju inte saken sämre. Även storyn lät intressant. Eric och Merediths Moores tonårsson Keith blir en kväll ombedd att sitta barnvakt åt deras grannes åttaåriga flicka Amy. Det har han gjort förut, så det ska inte vara några problem. Men nästa dag visar det sig att Amy är spårlöst försvunnen. Eftersom Keith är den senaste som såg henne så blir han huvudmisstänkt. Eric försvarar sin son men längst inne är han osäker. Skulle han kunna göra något sådant? Känner han verkligen sin son? Det antyds att Keith är annorlunda, har inga vänner och ryggar undan vid kroppskontakt. Han är lite udda, men skulle han kunna vara en mördare? Erics misstro och kontaktlöshet till sin son kommer upp till ytan. Och hur har de det egentligen i familjen? Och hur hade Eric det själv som barn? Dilemmat hade mig fast i boken från första början. Och det är den här typen av psykologiska spänningsromaner med många lager som jag gillar bäst. Dessutom är den relativt oförutsägbar. Jag trodde att jag hade lösningen från början, men vad skönt det är när man har fel.


Började på en annan roman av Cook, som hette Det som göms under sten. Den verkade inte alls lika bra, men nu har jag fått tag på Den svarta tjärnen och hoppas på den. Någon som har tips på fler spänningsromaner i den här stilen? Har läst en del Fossum Och Frimansson tidigare. Vad skönt det ska bli med semester och läsning!

8 juli 2011

Ungdomsböcker och oskuld


I flertalet av de ungdomsböcker jag läst på sistone har huvudpersonerna blivit av med oskulden. Oavsett om det är en medveten jakt (liksom i Amandas bok, eller ett tillfälle som dyker upp (Språkresan, Lilla Darling) så är det ett slags avgörande steg i identitetssökningen och närmandet till vuxenlivet. Klassiskt ungdomstema helt enkelt.

Amandas bok av Katerina Janouch


Hade några tonårsflickor på biblioteket häromdagen som ville ha böcker som liknande Eva Sussos serie Hemligheter och pinsamheter (där man får följa tre vänner i varsin bok). Den enda jag kom på för tillfället var Katerina Janouchs nya serie Amandas bok, där man också kommer få följa tre personer i varsin bok, men den ville de inte ha. Mentalt hade de nog inte kommit till det där stadiet som inbegriper sextankar utan var mer ute efter chick litt mys i lightvariant. I Janouchs triologi, varav den första utkommit där man får följa 15-åriga Amanda, innefattar nämligen även sexualupplysning, då böckerna tar upp tre tjejers sexdebut. Det är skolarbete om oskulder, googling om sex, bibliotekslån med Erica Jong, Suzanne Brögger och Kerstin Thorvall, skolvardag med komplexet hora och madonna, utseendefixering och skolstatus, en kondomlektion och så oskuldsförlorandet. Litterärt är det rätt platt men för att blanda pedagogisk tjejkunskap och lite girlpower med en berättelse i lättsam form så fungerar det fint.

Språkresan av Mats Berggren

Varje år beger sig tiotusentals svenska ungdomar iväg på språkresor. Så gör även Max i Mats Berggrens senaste bok, en av få (enda?) böcker som handlar om detta, som blir ivägskickad av sin mamma till Whalebone Bay på den engelska sydkusten. Hon har tröttnat på att han bara sitter och spelar WoW men är nog inte beredd på vad som kan hända på enbart tre veckor. Max börjar hänga med två killar som leder till alkoholtestning, snatteri, förälskelse, sexdebut, svartsjukedrama och våld. Flertalet av Berggrens böcker, en gedigen produktion av ungdomsböcker, handlar om identitetssökande och om hur nya situationer kan förändra en. Här är egentligen själva oskuldsbiten liten men utgör tillsammans med de andra bitarna en slags mandomsprövning och avslutande av naivitet och oskuldsfullhet. När Max väl kommer hem igen är det med omtumlande känslor och han har svårt att återgå till det som fanns innan. Det handlar om val och konsekvenser och hur de påverkar livet. Ett plus för att Mats lyckas väva in engelskan på ett icke konstlat sätt i texten och inte faller för självklara översättningar.
Här finns en intervju med Mats Berggren.

Lilla Darling av Johanna Nilsson

Huvudpersonen Jerry, eller Jeremia som han är döpt till av sina kristet utövandes föräldrar, målar sina ögon med svart kajal. Föräldrarna förstår honom inte, skolkamraterna tror han är homosexuell, han själv ser det som sorgekanter som måste visas upp. Identitetsskap, föräldraskap och vänskap. Och så förälskelse. Lilla Darling är Jerrys smeknamn på Diana som han till slut vågar ta kontakt med. Johanna Nilsson lyckas med att skala av de figurerande personernas yta, oavsett om det är mammans växande känslor, gängledarnas fasader eller tonårsfestande skal. Det är fint. Enkelt men samtidigt rymmande. Här är båda oskulder det känns ärligt och mycket realistiskt. Johanna lyckas också fånga tonårstiden mellan skolväggarna, hierarkierna, horrykten, osynliga murar och tydliga skiljelinjer mellan bostadsområdena.

3 juli 2011

Bokcirkel-time!

I flera år tänkte jag att det skulle vara roligt att vara med i en bokcirkel och efter att ha blivit inspirerad av tv-serien Gynekologen från Askim med deras bokcirkel och samtalat med några kollegor på biblioteket så startades det hela. Någon av oss har bytt arbetsplats och cirkeln har vidgats lite efter hand men vi (sju) är alla bibliotekarier, och två av oss skriver här. Platserna är olika men brukar inkludera mat. I lördags pratade vi om Brighton Rock av Graham Greene och träffen inkluderade grill och tårta. Det kan faktiskt inte bli mycket bättre!