American Wife

Åh, det här blev ju en sådan där minnesvärd läsupplevelse som jag kommer att se tillbaka på efteråt. Som när jag läste Blonde och det kändes som att man fått en ny vän. Nu tror jag nästan att jag känner Laura Bush. Eller Alice Blackwell som hon heter i Curtis Sittenfelds version av hennes liv. Det är en sådan där mastigt amerikansk bok med många ord och detaljer. Och jag kan nog tycka att den är lite väl lång. Men som alltid efter att jag tagit mig igenom de amerikanska tegelstenarna (typ Franzen - Tillrättalägganden, Philip Roth - Konspirationen mot Amerika och det mesta av Oates och Irving) så är det som att man läst tio böcker, sett flera filmer och riktigt läst in sig på ett ämne.
American Wife är alltså ett fiktivt porträtt av Amerikas förra första dam, Laura Bush. Den tar avstamp i hennes uppväxt och följer henne sedan till hennes nya adresser - väldigt snyggt berättargrepp för att visa på klassresan - tills hon till slut bor i Washington med sin make presidenten.
Drivet i den här romanen ligger i undersökningen av kärleken mellan Alice och Charlie (förstås George Bush). Alice växer upp i en medelklassfamilj, hennes föräldrar är demokrater, hennes största förebild mormodern är dessutom radikal på många sätt och lesbisk. Hon utbildar sig till lärare och vidare till bibliotekarie, älskar litteraturen, är lågmäld och intelligent. Och blir sedan handlöst förälskad i Charlie Blackwell: överklasslyngel, bortskämd, uppväxt inom den amerikanska konservativa eliten, fördomsfull men charmig och karismatisk. Sittenfeld väljer att göra en händelse i Alices ungdom (och även i Lauras) till kärnan i hennes liv. Hon kör av misstag ihjäl en klasskamrat som hon är förälskad i vid sjutton års ålder. Detta märker henne för resten av livet. Charlie blir den som kan lyfta ut henne ur hennes sorg. Han ser henne, vill ha henne utan att fråga eller ifrågasätta och får henne att uppleva glädje och passion igen.
Jag tycker den första delen av boken är klart bäst: uppväxten och ungdomen. Den sista delen som främst utspelar sig i och kring Vita huset sär intressant och väcker många frågor kring Alices val i livet. Hur kan hon stödja sin man när hon egentligen har andra åsikter? Är hon lika ansvarig som han är för de misstag hans regering gör? Men jag tycker romanen tappar fart och blir lite tjatig i slutet. Trots det bland det bästa och känslomässigt berörande jag läst på länge!