Det har som sagt, vilket vi bloggat om i februari under filmfestivalsrapporterna, kommit ett antal filmer om moderskap under senare tid, eller rättare sagt det komplicerade moderskapet: det icke självvalda, det avsaknade, det oönskade: helt enkelt filmer som behandlar den misslyckade modersrollen. I danska Applause handlade det om det spritförgörande förhållandet till sönerna, i Precious om det sjuka moderskapet, i White Material det självcentrerade och i Miss Kicki om det bortvalda moderskapet. Att en mamma väljer sig själv framför sina barn, om det nu så beror på självförverkligande, nya familjekonstellationsorsaker, missbruk eller bristande förmåga, sticker oftast mer i ögonen på folk än om färderna lämnar. Och i filmvärlden verkar det vara ett tema under behandling.I Miss Kicki, av långfilmsdebuterande Håkan Liu, får man följa Kicki (Pernilla August) som nyss återvänt till Sverige efter en längre vistelse i USA. Bakom sig lämnade hon sin 4-åriga son Victor (Ludwig Palmell) hos mormodern, som nu blivit tonåring. Tillsammans reser mor och son till Taiwan för att lära känna varandra. Fast för Kicki finns också ett annat syfte, att få träffa sin internetdejt, en taiwanesisk affärsman. Det blir inte riktigt som någon av de har tänkt sig. Udda vänskap, trevande relationsband, klibbiga och kliiga situationer där skrattet sväljs, intensiva stämningar och känslor som letar sig ut ur filmduken. Det är en stark film som sitter kvar länge, inte på grund av sin story utan just för stämningarna, de höjda ögonbrynen av frågor som aldrig ställs, avvaktande ögonkast och blinkande ovana inför varandra. Ett sakta närmande av en trasig relation. Kanske kommer det fler filmer under året på samma tema, eller så har det lämnats helt för det nya sagotemat inom film: Alice i underlandet, Till vildingarnas land, Fantastic Mr Fox. Kanske är relationstyngden med svikande mödrar helt utbytt mot sagoromantik. Återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar