I Dubbelfel får vi följa Willy som lever och andas tennis, och har så gjort sen barnsben. Allt går som på räls, och hon är på väg uppåt. Så träffar hon Eric Oberdorf (bara namnet är hur roligt som helst). De träffas på tennisbanan och blir stormförälskade. Eric är bra på tennis. Eric visar sig faktiskt vara bra på det mesta han tar sig för. Willys avund och svartsjuka pyser smygande ut som en illaluktande gas. Eric tar sig allt högre upp på rankinglistan. Samtidigt faller Willy. Till slut har han gått om henne. Med råge. För en tävlingsmänniska som Willy är det förödande.
De första si så där 10 sidorna var jag aningens besviken, för då handlade det verkligen om tennis. Men sen tog det sig, och jag kom på mig själv att tycka att det där med tennis verkar ju rätt häftigt ändå. Tyvärr kom andra böcker emellan mig och Shriver. Jag fick lägga boken åt sidan ett tag, för böcker som Dubbelfel vill man läsa i ett enda andetag. Shriver är en mästare på att framställa människor och relationer på ett nästan thriller-artat sätt. Det är med en klump i magen, man ofrivilligt slukar hennes romaner på ett näst intill besatt sätt. Det kanske låter sjukt när jag säger att man kan känna igen sig. Men på vissa plan kan man ju faktiskt det. Vem har inte blivit avundsjuk och missunsam mot någon som med lätthet lyckas med det man har slitit hårt för att åstadkomma? Shriver är verkligen fenomenal på att skildra det mänskliga psyket. Jag sällar henne lätt till en av favoritförfattarna och ser fram emot nästa!
1 kommentar:
jovisst är det spännande med tennis! kolla bara in pop/rockbandet Anyone for tennis!
Skicka en kommentar