Emma Ångström har skrivit en nervkittlande spänningsroman om ett hus med lite udda invånare. Alva flyttar med sin mamma och syster till en lägenhet. Hon saknar sin pappa som verkar vara intagen någonstans: kanske på ett fängelse eller en psykiatrisk klinik, det är lite oklart och Alva får inga svar av sin mamma. Samtidigt känner hon ganska snart att något är lite konstigt i huset de flyttat in i. Hon känner sig iakttagen och det börjar också hända mystiska saker: mat försvinner ur kylskåp, saker flyttar sig, husdjur dör och det låter från väggarna.
Parallellt får man följa mannen mellan väggarna som bor i huset och rör sig mellan lägenheterna samtidigt som han kikar in på de boende där de sitter i sina vardagsrum och tittar på tv, äter middag, grälar och älskar. Hans längtan efter mänsklig närhet blir så stor att han ibland tar steget in i lägenheterna och rör vid människorna när de sover. Ibland kryper han in under deras sängar och lyssnar till deras lugna, ovetande andetag…
Låter det otäckt? Det är det också och jag tycker att Emma Ångström har lyckats hitta en alldeles egen plats i skräckgenren, någonstans mitt emellan Marie Hermanssons skruvade berättelser och John Ajvide Lindqvists skräckromaner. Lagom läskigt med en stark känsla för udda människor och mänskliga känslor.
