Bibliotekbokstema (Gammalt inlägg blir nytt)

Hittade ett gammalt inlägg som jag aldrig publicerade när det begav sig. Det är mer än två år gammalt men nu är det liksom plötsligt dags igen! Att snart börja jobba efter en mammaledighet. Så det passade liksom bra ändå! Det blev dock aldrig riktigt färdigt. Så det blir ett halvt inlägg. Men ändå!

"När jag kom ut från biblioteket för ett tag sedan så hade jag med mig fyra böcker på temat bibliotek med mig. Möjligen handlade det om någon slags undermedveten längtan efter att börja jobba igen efter en lång mammaledighet eller så var det ödesbestämt vilka böcker som skulle falla mig i händerna när jag gick in eller så var det faktiskt bara helt slumpmässigt det föll sig så. De trillade nämligen mer eller mindre ner i mina händer, liksom ropade lite efter mig i hyllorna där de stod skyltade på olika platser.  I alla fall:

Handlingen av Sara Mannheimer
Kropp och bildning. Att må bra. Fysiskt och mentalt. Och att hitta tröst i litteraturen. Det är så jag läser boken. Egentligen förstår jag den inte. Halva boken läser jag den som en psykos. Efter hand börjar det klarna för mig att det handlar om en kvinnas vardag. Personer och miljöer blir tydligare. Jag vet inte om det är uppbyggt på det viset eller om det bara är jag som läser texten så. Det handlar om en kvinna som har en massa böcker som hon tänker att hon måste läsa. Det låter så banalt men är mycket skickligt uppbyggt och texten rymmer så många metaforer att man behöver läsa in varje mening. Jag tycker mycket om boken. Och efter att ha läst recensioner känner jag att jag förstår den lite mer. För boken tilldelades 2012 Sara Mannheimer EU:s litterära pris EUPL, European Union Prize for Literature.
I en intervju av Nina Brisman säger Sara Mannheimer "För mig är böcker trygghet".
Det är fint tycker jag.

Kod 400 av Sophie Divry
I framtiden är det väl tänkt att det svenska SAB systemet ska bytas ut mot Dewey systemet. I den här boken är det senarenämnda systemet en stor del av handlingen. En trött landsortsbibliotekarie hittar en inlåst man på sitt jobb som blivit kvar över natten. I en rasande monolog öser hon ur sig all bitterhet över att ha blivit förpassad till en lågstatusavdelning. Det är bra att boken är kort för jag hade inte orkat mer. Det blir ibland lite väl mycket gråmalerad tantbibliotekarie som har ett jobb som ingen annan vill ha. Men visst finns det glimtvis bra stycken som ironiserar och förkastar det låsta systemet och biblioteksstatussjunkningen.

Den är utgiven hos Sekwa och där står följande om boken: "Sophie Divry är fransyska och bor i Lyon. Hon är i trettioårsåldern och arbetar som journalist. Kod 400 är hennes debutroman. Den var först tänkt som teaterpjäs och sattes också upp som sådan sedan boken kommit ut. Romanen har även översatts till engelska, spanska och italienska".

Deckaren
Vilken menar jag? Författare? Titel? Läste jag den aldrig. Har ett vagt minne av en bok som jag pratade med någon om.

Gustave Flaubert - Bibliomani
Minns inte att jag läste den här heller. Har för mig att jag läst den när jag var ung också. Men minns inte.


Snart är det som sagt dags att börja jobba lite igen:  ha koll på litteraturen och omges med tusentals titlar. Längtar lite.

Nya nättidskriften Bazar Masarin

Hurra!
Två bibliotekarier i Göteborg har startat en alldeles sprillans ny nättidskrift om barn- och ungdomslitteratur.
"Bazar Masarin är en tidskrift för utforskande, oförutsägbara och motsägelsefulla uttryck om barn- och ungdomslitteratur".
Första numret har temat "farligheter". Jag medverkar med en recension om Jandy Nelsons senaste bok  Jag ger dig solen.

Här hittar du den på facebook!
Här kan du läsa första numret: Bazar Masarin 2015:1

Bra initiativ!

När kriget kommer till Sverige

Jerker Virdborg har skrivit en fantastisk bok i formatet novellroman, dvs fristående berättelser som tillsammans hänger ihop, om ett framtida Sverige som plötsligt drabbas av kriget. Vartannat kapitel utspelar sig i ett skyddsrum där människor väntar i mörker, utan mat och med små vattenransoner, medan de hör hur bomber detonerar och känner gaslukt sippra ner. Andra kapitel (eller noveller) berättar om hur krig förändrar människor, hur vi glömmer vår mänsklighet, hur vi gör vad som helst för att överleva.

Förutom att vara en oerhört välskriven, vacker och gastkramande spännande berättelse, så ställer den också frågor till läsaren: hur snabbt skulle vårt samhälle kunna förfalla? Vad skulle hända med vår trygga svenska tillhörighet under ett krig?

Och så är jag jätteförtjust i formatet som tillåter författaren att undersöka en mängd olika situationer utan att behöva stanna i förklaringar och beskrivningar av alla detaljer runtomkring.

Den stora besvikelsen eller när jag läste Paula Hawkins

Åh, superhypade böcker är ju livsfarligt. Jag har naturligtvis varit med om detta förut (Den hemliga historien av Donna Tartt var fantastisk men inte så fantastisk som jag förväntat mig vilket gör att den boken alltid kommer att kännas som lite av en besvikelse), jag borde ha lärt mig att skruva ner förväntningarna inför läsningen. Jag borde förresten även ha lärt mig att sluta säga "du måste läsa den här boken, du kommer att älska den", men det säger jag tyvärr hela tiden och förstör därmed möjligheten för, låt oss ta ett exempel, Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt, att bli ännu en läsares favoritbok.

Men alltså, Kvinnan på tåget av Paula Hawkins var för mig dömd på förhand: på allas läppar, folk reserverade den hej vilt på bibblan, det var intervjuer, artiklar, tv-program... Så jag lånade och läste, dumt nog på baksidan först, också något jag absolut måste sluta göra, och hade helt fel och förvridna förväntningar.

Det står något liknande "hon ser dig men du ser inte henne" på baksidan, och det var också vad allt "försnack" handlade om. Fascinationen i att sitta på tåg och betrakta sina medpassagerare: Vad vet vi om varandra? Hur mycket kan man gissa sig till bara av utseendet? Detta låter ju jättespännande, men det är väl inte vad boken alls handlar om egentligen? Det är ju en bestämd familj som är föremålet för kvinnan på tågets blick, och av en särskild anledning. Sedan handlar det ju inte längre så mycket om tågtittandet utan det hela visar sig bli en ganska ordinär spänningshistoria.

Jag tycker bäst om början av romanen, just detta fantiserande hos kvinnan som är huvudpersonen. Hur hon tycker sig känna en familj som hon passerar varje dag bara för att hon ser dem. Det gillar jag. Sedan tappas detta bort och slutet tycker jag inte alls känns trovärdigt.

Hur som helst tror jag att jag hade uppskattat boken mycket mer om jag hade förväntat mig en underhållande psykologisk thriller utan större djup. Då hade den varit just det, och dessutom varit bra inom sin genre.

Omslag som inte säljer

Ibland är det lite extra svårt att låna ut en bok på jobbet (bibblan alltså). Bokomslaget hjälper liksom inte till. Man ser en ny fin bok som det just slutat vara kö på, och den blir bara stående på skylthyllan dag efter dag. Kanske försöker man till och med bokprata om den, lyfta fram innehållet, betona den framstående författaren. Till slut bönfaller man den potentiella låntagaren att lita på bibliotekarien omdöme och bortse från omslaget. Snälla låna boken, den är faktiskt jättebra, den råkar bara vara förklädd till en avhandling i kärnfysik, eller debattbok om mäns våld mot kvinnor,  etc.

Här är några exempel: 

The First Bad Man av Miranda July. Svart intetsägande omslag.
Den här romanen har visat sig vara mycket svår att låna ut, den som vill läsa den vet redan att hen

kommer att gilla den och beställer helt enkelt boken. Att den dessutom har kvar den engelska titeln tror jag bidrar till svår-stämpeln.
Snyggt och stilrent kanske en kulturtant som jag själv skulle säga, men mig behöver man inte locka med några glassiga omslag. Innanför de svarta pärmarna gömmer sig en absurd historia om en medelålders kvinna med kontrollbehov som ofrivilligt blir sambo med en tjugo år yngre kvinna i behov av lite anger management. Bland de bästa skildringar av få-barn-ångest som jag läst.

Skyddsrum Luxgatan av Jerker Virdborg ser ut som en fackbok. Igen: jättesnygg tycker jag. Men även denna fantastiska dystopiska novellroman stod orörd på nyhyllan...

Nyutgåvan av Marlen Haushofers Väggen är ju jättevacker med de röda kanterna på sidorna och den gammaldags layouten. Men ur säljperspektivet skulle den förmodligen vunnit på att ha ett omslag som berättade mer om innehållet.

Dikt och verklighet

Här är tre nya och läsvärda diktsamlingar att njuta av i sommar:

Bodil Malmsten skriver i Det här är hjärtat om att förlora en älskad närstående, om hur man hanterar sorg och går vidare i sitt liv. Sorgligt och vackert.

Nya danska stjärnskottet Asta Olivia Nordenhofs diktsamling det enkla och ensamma handlar om att vara ung, sakna jobb, hanka sig fram, längta efter tillhörighet och vara mittemellan allting. Det är rått och skitigt men samtidigt oerhört poetiskt och fångande.

Kära fru Schubert är skriven av polska poeten Ewa Lipska. Här finns även författarens egna illustrationer med. Alla dikter börjar med ”Kära fru Schubert” och är som små brev fulla av humor, värme och mänsklighet.

Frågor och svar

Vem älskar inte Liv Strömquist? Hon är cool, smart, knivskarp i sina iakttagelser av livet och hysteriskt rolig. Tillsammans med Caroline Ringskog Ferrada-Noli är hon ännu roligare. De två har nu skrivit boken Kära Liv och Caroline, som bygger vidare på deras pod En varg söker sin pod. I boken svarar de på lyssnarnas frågor om allt från kärlek och relationer till populärkultur och politik. Liv Strömquist är snabb och vass i sina svar, medan Caroline Ringskog Ferrada-Noli broderar ut sina svar till små litterära texter som ger en annan dimension till boken. Tillsammans kompletterar de varandra och det är en både underhållande och stärkande läsning.

Varje dag är tjuvens dag

Längtar du efter ett miljöombyte? Då kan du med fördel läsa Teju Coles Varje dag är tjuvens dag. Boken tar dig med på en resa till Nigerias största stad Lagos, dit en ung man återvänder efter att ha tillbringat flera år i New York.

I boken får vi följa hans återkomst, hur hans minnen väcks till liv, hur han återförenas med återstoden av sin familj och vi får till slut veta varför han flydde från sin hemstad.

Framför allt är det en vacker och intressant skildring av ett samhälle med identitetsproblem, ett nytt samhälle som fortfarande skakar av sig kolonialismens bojor och som i framtiden måste hitta ett sätt att bevara sin historia. Här lever ”Yahoo Yahoo”, de män som försörjer sig på att skicka ut massmail där man ber om förskott på pengar av olika anledningar. Här mutar man sig fram i livet samtidigt som man kan lyncha en pojke för stöld på öppen gata.

I boken finns också vackra svartvita fotografier som författaren själv tagit och som bidrar till läsupplevelsen.

Tidlöst från häxornas tid

Så underbart att favoriten Jeanette Winterson kommer med en ny roman! Winterson är en oberäknelig författare, hon kan hitta på vad som helst och det finns inga gränser i hennes författarskap. Hon har skrivit romaner, ungdomsböcker, bilderböcker, självbiografier, essäer, lyrik: hon har tagit sig an samtid, dåtid, parallella tider.

Och nu ger hon oss en sprakande berättelse om 1600-talets häxprocesser i England. Katoliker och häxor jagar med samma iver, de fängslas och torteras, våldtas och mördas. Vår hjältinna är Alice Nutter, en förnäm änka med stora ägor där hon låter fattigare medlemmar av befolkningen bo, varav många är kvinnor som anklagas för trolldom och kätteri. Hon blir själv misstänkt och till slut anklagad.

Det är en fasansfull skildring av en tid då vem som helst kunde bli anklagad för att vara häxa. Winterson använder sig av historiska fakta och låter sedan fiktionen forma om dem. Det som gör den här berättelsen så fantastisk är att författaren låter läsaren förbli osäker på om det kanske trots allt finns lite riktig magi och trolldom. Intill slutet av historien sitter jag som på nålar och hoppas…

Att minnas det glömda

Privatdetektiven Guy Roland har förlorat minnet, och när hans kompanjon går i pension bestämmer han sig för att ta reda på sanningen om sitt förflutna. Bit för bit nystar han upp ledtrådarna: på ett gammalt foto känner han igen sig själv och genom att leta reda på folk som har känt samma människor som han själv får han långsamt reda på sanningen.

Det handlar om ockupationens Paris, om känslan av att ständigt vara iakttagen och förföljd, om vad sådana upplevelser gör med oss efteråt. Hur lever man vidare efter svek och brott? Och är sanningen alltid värd att ta reda på?

De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano, 2014 års nobelpristagare i litteratur, kom på svenska första gången 1980 och ges nu ut i en vacker nyutgåva. Det är en fantastisk roman, spännande och skrämmande i sin lågmäldhet. Vacker och drömsk, fylld av skuggor och mörker. Ska man bara läsa en roman av Modiano tycker jag att man ska välja den här!