25 juni 2013

Just nu

Utanför en röd liten stuga sitter jag i en solstol medan lillan sover. Jag är redo att dyka ner i berättelsen om Freddie Wadling. En liten bäck porlar på avstånd, fåglarna sjunger, katten lämnade just sitt jaktbyte i form av en mus framför mina fötter. Det är sommar.

3 juni 2013

Hämnden är ljuv

Brittisk galghumor är faktiskt inte riktigt min grej. Jag har lite svårt att skratta åt det där riktigt hemska, det allra grymmaste och svarta. Skrattet fastnar i halsen, men det är ju också meningen.

Stjärnornas tennisbollar av Stephen Fry är en absurd och komisk spänningsroman. Typ. Titeln kommer från ett citat av John Webster som liknar människan vid en tennisboll som stjärnorna leker med. Romanen handlar om ödets grymma vägar, om människans mest grundläggande känslor såsom avundsjuka och hämnd, maktbegär och åtrå. Det är en klurig och intelligent berättelse som biter sig själv i svansen på slutet där det blir lite väl många trådar som ska knytas ihop.

Det kan inte bli mer än tre rödlackerade fingernaglar i betyg, men inte heller färre, för det är en oerhört spännande och underhållande berättelse som jag fullkomligt sträckläste.