Omslag som inte säljer

Ibland är det lite extra svårt att låna ut en bok på jobbet (bibblan alltså). Bokomslaget hjälper liksom inte till. Man ser en ny fin bok som det just slutat vara kö på, och den blir bara stående på skylthyllan dag efter dag. Kanske försöker man till och med bokprata om den, lyfta fram innehållet, betona den framstående författaren. Till slut bönfaller man den potentiella låntagaren att lita på bibliotekarien omdöme och bortse från omslaget. Snälla låna boken, den är faktiskt jättebra, den råkar bara vara förklädd till en avhandling i kärnfysik, eller debattbok om mäns våld mot kvinnor,  etc.

Här är några exempel: 

The First Bad Man av Miranda July. Svart intetsägande omslag.
Den här romanen har visat sig vara mycket svår att låna ut, den som vill läsa den vet redan att hen

kommer att gilla den och beställer helt enkelt boken. Att den dessutom har kvar den engelska titeln tror jag bidrar till svår-stämpeln.
Snyggt och stilrent kanske en kulturtant som jag själv skulle säga, men mig behöver man inte locka med några glassiga omslag. Innanför de svarta pärmarna gömmer sig en absurd historia om en medelålders kvinna med kontrollbehov som ofrivilligt blir sambo med en tjugo år yngre kvinna i behov av lite anger management. Bland de bästa skildringar av få-barn-ångest som jag läst.

Skyddsrum Luxgatan av Jerker Virdborg ser ut som en fackbok. Igen: jättesnygg tycker jag. Men även denna fantastiska dystopiska novellroman stod orörd på nyhyllan...

Nyutgåvan av Marlen Haushofers Väggen är ju jättevacker med de röda kanterna på sidorna och den gammaldags layouten. Men ur säljperspektivet skulle den förmodligen vunnit på att ha ett omslag som berättade mer om innehållet.

Så fult

Omslaget till Stjärnornas tennisbollar av Stephen Fry. Fulast i stan. Men boken verkar bra!

Ansikten i fokus

Det slog mig när jag satte upp böcker i biblioteket sist. Är det inte ovanligt många ungdomsböcker som har haft ansikten på omslagsbilden den senaste tiden? Jag tänker då särskilt på ungdomsböcker för tjejer, och böcker som Känslan av att hoppa, Ett nytt liv på köpet, Kulor i hjärtat och Natthimmel. Ofta är det också lite fundersamma, eftertänksamma, kanske lite ledsna tjejer. Kom att tänka på att Jennie hade skrivit här om att flera av dessa böcker dessutom har blygsel som gemensamt tema. Kanske är det ett vanligt utseende på ungdomsböcker, men på den senaste tiden har det känts slående.

Lika som bär

Jag har alltid tyckt att det här omslaget var fult när det användes till pocketupplagan av Siri Hustvedts roman Vad jag älskade, men antog att det var menat att locka den köpstarka gruppen kvinnor som gillar att läsa om kärlek och relationer. Men vad är omslaget tänkt att signalera när det används till Vårdvetenskap i klinisk praxis? Märkligt.

(Inte) I en klass för sig

Jag blir lika förvirrad varje gång jag får syn på omslaget till Kajsa Ingemarssons senaste bok, Bara vanligt vatten, för jag tror att det är I en klass för sig, Curtis Sittenfelds superbra debutroman med det gräsliga omslaget. Varför står den på nyhetshyllan nu? hinner jag tänka innan jag inser att det ju inte alls är samma bok. Men snarlika omslag, eller hur? Jag vet inte alls vad Ingemarssons roman handlar om, kanske är omslaget relevant? Men vad gäller I en klass för sig så är det helt missvisande. Mycket bättre är pocketomslaget med tonårstjejen i skoluniform som blåser rosa tuggummibubbla. Den här typen av omslag signalerar för mig chiclit eller i alla fall litteratur riktad mot en ung kvinnlig publik, det hade lika gärna kunnat vara en självhjälpsbok om hur man får bättre självkänsla...

Fler snygga bokomslag

Snygga bokomslag i gömmorna.

1971.


1975.


1955.


1963. 1967. 1966.


1974.

1974. 1971.


1964. 1967.


1986.

Vett och etikett

Fortsätter på linjen fina böcker man har i hyllan. Dessa fina böcker har jag hittat på loppis en efter en. De ingår i den förträffliga serien Husmoderns presentbok. Vet ej hur många böcker som ingår i serien, men mina heter: Etikett och god ton (1932), Hemvård och klädvård (1930) och 100 bjudningar- matsedlar och recept för få och många gäster (1933). Här ges råd på hur man uppför sig och sköter hemmet på bästa sätt. Riktigt rolig, men också overklig läsning. Inte visste jag att det fanns så många sorters middagar som: sportlunch, ateljémiddag, oväntade gäster på landet, oss flickor emellan, korvgille, eller kavajskutt. Alla middagar har sina speciella regler.

Framförallt slås man av hur otroligt krångligt allt verkade vara. Enkla saker som träffas några tjejkompisar på lunch bör planeras och "bjudas på kort någon vecka i förväg. Man tackar då per kort. Klädsel är förmiddagsdräkt, så elegant som möjligt. Man tackar ej för sist, annat än när man träffas. Värdinnan har förnämsta gästen på höger sida, näst förnämsta på vänster. osv.." Man bör också som kvinna tänka på att "inte alltid "ta i" den man talar med" eller "fnittra". Som man kan man tänka på att "luta sig ned i samtal med en småväxt dam". Det hela illustreras med pedagogiska bilder där det står "rätt" och "orätt" till respektive beteende. Det kunde ju inte råda något tvivel om hur man skulle bete sig när man hade Husmoderns presentböcker till hands.

Bokomslag och klassiker

Hakar halvt på Moas senaste inlägg. Mina klassikerstoltheter står kvar på en hylla i föräldrahemmet, de har liksom aldrig fått komma med till Göteborg. Men jag har rotat fram några snyggheter från vår bokhylla, de flesta är min sambos (som på grund av slängfobi tar upp 90 procent av bokhyllplatsen i hemmet, själv är jag en flitig släng-och-ge bort:are, och dessa exemplar är ju lite heliga och får därför stå kvar utan påpekningar). Fem små grisar och litteraturhandböckerna är mina.

Fina klassiker

Via Bokmania hittar jag den här utmaningen som hon i sin tur hittat här: Vilka klassiker är du stoltast över i din bokhylla?Jag tycker det är kul att se vad andra har i bokhyllorna, vad som göms i raderna av bokryggar. Det är också kul att få visa upp egna fynd som man är lite extra glad åt. Jag gillar att rota efter böcker på loppisar, gärna i bortglömda boktravar i undanskymda hörn. Därför släpar jag också ofta hem gamla slitna exemplar, gärna häftade, sprättade böcker med fina detaljer på omslagen.

Loppisfynd

Loppisfynd från utflykten till Lions auktion och loppmarknad i Åsa igår: Selma Lagerlöf - Jerusalem, Marjaneh Bakhtiari - Kan du säga schibbolet?, Inger Alfvén - Mandelkärnan, samt svart pärlhalsband i äkta plast. Billigt och bra men väldigt trångt vid bokbordet och många vassa armbågar så jag snappade åt mig mina fynd och flydde ganska snart...

Solgula böcker

Inte så många gula böcker i min bokhylla, fick ta med några brandgula också - lite mer solnedgång än stekande sommarsol... I högen ligger Strändernas svall - Eyvind Johnsson, Diva - Monika Fagerholm, Dikter - Karin Boye, Populärmusik från Vittula - Mikael Niemi, Dumskallarnas sammansvärjning - John Kennedy Toole, Mörkrets hjärta - Joseph Conrad, Samtal med Stig Björkman - Joyce Carol Oates, Främling på tåg - Jenny Diski, Ett annat liv - Per Olov Enquist samt Iris, Isis och skräddaren av Birgitta Lillpers.

Bokomslag

Tidigare när vi bloggade om bokomslag så nämnde jag detta barndomens omslag, en bok som min mamma hade som liten. Tycker fortfarande att det är något mycket lockande och samtidigt ruggigt kusligt över bilden. Jag fullkomligt älskade de prickiga klänningarna och var grönt avundsjuk på trillingskapet. Men det är samtidigt något sagosamt otäckt som pockar där bakom de mörka granarna runt mosshuset och den trygga mamma på trappan. Något fullkomligt tomt i de blå ögonen som ser lite läskigt robotuppstoppat ut. De tre flickorna Rufsi, Tufsi och Tott hamnar på äventyr, träffar en gumma, får springa från en eld, klättra över staket och stenar och kommer hem alldeles tilltufsade, sotsmutsiga och med klänningarna i revor. Fast så klart så tvättas och lagas de av mamma och allt blir rent, helt och tryggt igen.

omslagsveckan fortsätter!

här blire mer omslag! de här fyndade jag på Erikshjälpen i Högsbo utan att ha läst en bok av Colette. de var ju så snygga. jag tror att jag har hela serien nu men är inte säker. Colette är en så rolig författare tycker jag, har hört henne nämnas i så olika sammanhang och det verar inte vara helt självklart var man ska placera henne. Är hon tantsnusk eller inte? är hon Harlequin eller klassiker? kanske både och?

det här är mina favoritomslag. har börjat lite i Cheri, handlar om en åldrad kurtisan och hennes unge älskare. Och mycket om pärlhalsband. än så länge har de inte lämnat budoaren! Tidig blomning är den hon ärmest känd för va? och lyssna på den här baksidestexten! "en dag kommer Damen i vitt förbi på strandvägen. Philippe blir ett lätt byte för denna erfarna kvinna. I hennes villa lär han känna kärlekens realiteter. Det går en frisk saltmättad atlantvind genom denna berättelse om tidig mognad. Den är fylld av inre dramatik och skildrad med känslig inlevelse" man ba, bok med saltmättad atlandvind, jatack!

Bokomslag

Moa skrev ju om baksidetexter och vad de kan tillföra eller förstöra för läsningen. Många tyckte till, och det var roligt att se så många olika angreppssätt och uppfattningar. Bokomslagen har kanske inte samma betydelse vid lästillfället, men säkert gör de en hel del, både medvetet och omedvetet, när det gäller val av bok. Bokomslagen är ju mycket en genrefråga och de ska signalera vissa saker. En chic-lit har ofta glada färgstarka omslag och deckare ska se ut som deckare med något mystiskt eller mordrelaterat.
Jag har några favoriter när det gäller omslag. En av dem är det vackra och för texten passande omslaget till Kortfattad kinesisk engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. En annan favorit är omslaget till Blonde av Joyce Carol Oates. Det finns ju hur många bilder som helst på Marylin Monroe, men denna är så vacker, melankolisk och stämningsfull.
Omslag som jag inte är så förtjust i är exempelvis pocketomslaget till favoritboken Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Det känns som jag att personen som gjorde det omslaget inte har läst samma bok. Allt detta rosa och puttenutt. Varför? Nej, då är jag mer förtjust i det nya pocketomslaget som signalerar storstad och drömmar.
Jag har också lite svårt för några av Paul Austers pocketböcker. Jag tänker på Dårskaper i Brooklyn och Resor i skriptoriet. Det känns som att de försöker tilltala en annan publik, vara lite ungdomligare och hippare. Men för mig passar det inte alls. Nej, då är omsalget till Illusionernas bok mycket snyggare. Lyckligtvis verkar man ha gått tillbaka till den layouten med hans senaste Mannen i mörkret. Så tycker jag. Hur tycker du? Har du några omslag du tycker mer eller mindre om?

Läsa baksidestexten?

Jag läser väldigt sällan baksidestexten på böcker, faktiskt sällan på filmer också. På filmer skummar jag bara för att få ledtrådar om innehåll och skådespelare. Men på böcker aktar jag mig noga för att läsa för mycket på baksidan. De första meningarna brukar räcka, annars blir hela min läsning ofta förstörd. Saker som händer först tvåhundra sidor in i berättelsen kan avslöjas och sedan väntar jag ju bara på det när jag läser. Jag blir liksom upphängd på att leta efter den information jag vet att boken innehåller. Jag har ett exempel: På baksidan till Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen tycker jag att texten avslöjar för mycket när den rabblar alla karaktärer som man kommer att möta i texten. Det förstör överraskningsmomentet och en del av njutningen med att läsa: att inte veta vad som kommer, att bli överraskad, träffa på oväntade karaktärer och miljöer, lära känna dem och fästa sig vid dem utan att på förhand veta något om dem. Det är svårt att inte ha vissa förväntningar på en roman som beskrivs så här: "Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru. Samtidigt börjar han få en rad anonyma sexsamtal på telefon, han blir kompis med en morbid men gladlynt grannflicka, träffar en kvinna som är uppkallad efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra världskriget."

Hur gör du? Läser du baksidestexten innan du läser boken? Väljer du böcker efter baksidan? Och upplever du att det ibland förstör läsningen?

De Bästa Böckerna

Kunde inte motstå de här två böckerna när jag hittade dem för tio kr styck på Ebbes hörna idag. Ingår i serien De Bästa Böckerna som gavs ut på Wahlströms förlag under femtiotalet. Noveller av Guy de Maupassant som beskrivs som franska sedeskildringar, och en "charmerande bok" av Ragnar af Geijerstam med "behaglig humor". Den heter Tre fruar, beskrivs som en äktenskaps-roman. Baksidestexten: "Den framgångsrike affärsmannen - trä och cellulosa - Lars Dellmer är lyckligt gift med Ulla, söt, trofast och lagom huslig. Visst är hon bra, men hur hade det blivit om Lars Dellmer i stället gift sig med Agnes? Eller med Susanne? Författaren är djärv nog att låta läsaren även uppleva dessa två äktenskap. Boken blir därigenom rikt fasetterad, rolig, underhållande och djupt mänsklig."
Det är alltid spännande att tänka på vad som kunde ha varit om man valt annorlunda. Men stackars Ulla: Söt, trofast och lagom huslig. Hennes tre främsta egenskaper. Jag ska läsa romanen och återkomma med Lars Dellemers tre främsta egenskaper så kan vi jämföra.

Bokomslag

Vilket fint bokomslag du valt Moa. Och vilken titel: Slottet det vita, inte Det vita slottet, som hade vairit mycket torftigare. Har en favoritbok i sommarstugan som var mammas bok när hon var liten. Man dras till den med någon slags skräckförtjusning. Tre flickor i rödvitprickiga klänningar med såna där läskiga ögon som barnbilder kan ha från 40-talet. Ska försöka scanna in omslaget. Här kommer ett annat sånt där fantastiskt sagoboksomslag. En ren klassiker så att säga.