En sak som jag verkligen fastnade för och som jag till och med tycker är rätt briljant, är blandningen av prosa, poesi och teckning. Alltså, berättaren är poet och skriver därför dikter som hon fogar in i sin berättelse för att det är hennes främsta sätt att uttrycka sig på. Det blir verkligen träffande när det handlar om något hon just upplevt och man får läsa hur hon tagit det till sig känslomässigt genom dikten. Och så finns det små teckningar på ett fåtal ställen som är jättefina och på något sätt säger så mycket om berättaren. Jag slås av hennes humor av självdistans.
Visar inlägg med etikett Hustvedt Siri. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hustvedt Siri. Visa alla inlägg
30 juli 2011
I toppform
En sak som jag verkligen fastnade för och som jag till och med tycker är rätt briljant, är blandningen av prosa, poesi och teckning. Alltså, berättaren är poet och skriver därför dikter som hon fogar in i sin berättelse för att det är hennes främsta sätt att uttrycka sig på. Det blir verkligen träffande när det handlar om något hon just upplevt och man får läsa hur hon tagit det till sig känslomässigt genom dikten. Och så finns det små teckningar på ett fåtal ställen som är jättefina och på något sätt säger så mycket om berättaren. Jag slås av hennes humor av självdistans.
30 juni 2011
De 50 första sidorna
En klok moster gav mig ett lästips: För att komma in i en bok ska man läsa de femtio första sidorna i ett svep. Sedan har man ett hum om handlingen och karaktärerna. Jag skulle vilja tillägga att man efter femtio sidor också bör kunna välja att lägga boken ifrån sig om den inte känns intressant. Jag har i alla fall kvickt tagit detta tips till mitt hjärta och läste en kväll femtio sidor i en bok jag velat läsa en tid.
Därför läser jag nu Siri Hustvedts The Summer Without Men med stort nöje. Jag har faktiskt försökt läsa den flera gånger tidigare men blivit avbruten och fått läsa om samma sida flera gånger, något som kan få mig att helt enkelt strunta i en bok och tro att den är "svårläst" när det egentligen handlar om att man behöver lite samlad lästid för att få kliva in i berättelsen ordentligt.
Hustvedts nya verkar mycket lovande, jag småsnyftar mig igenom den av någon anledning, kanske för att det handlar mycket om kvinnors förhållanden till varandra, döttrar, systrar, mödrar, väninnor. Jag tror dessutom att den här boken får sätta ribban för detta års semesterläsning: böcker på engelska!
Därför läser jag nu Siri Hustvedts The Summer Without Men med stort nöje. Jag har faktiskt försökt läsa den flera gånger tidigare men blivit avbruten och fått läsa om samma sida flera gånger, något som kan få mig att helt enkelt strunta i en bok och tro att den är "svårläst" när det egentligen handlar om att man behöver lite samlad lästid för att få kliva in i berättelsen ordentligt.
Hustvedts nya verkar mycket lovande, jag småsnyftar mig igenom den av någon anledning, kanske för att det handlar mycket om kvinnors förhållanden till varandra, döttrar, systrar, mödrar, väninnor. Jag tror dessutom att den här boken får sätta ribban för detta års semesterläsning: böcker på engelska!
12 januari 2011
Läskris 2: Den skakande kvinnan eller en historia om mina nerver
På julledigheten tog jag med några böcker hem. Innan jag läste Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann (som var något av en besvikelse), så började jag på Siri Hustvedts senaste. Jag älskar allt vad Siri Hustvedt skriver. Särskilt Vad jag älskade. Därför trodde jag att jag, trots det tunga ämnet, ändå skulle gilla Den skakande kvinnan eller en historia om mina nerver. Jag visste ju i och för sig att det handlade om neurologi, men det var ju ändå Siri Hustvedt. Den började ganska bra och personligt om Hustvedts upplevelse första gången hon fick ett sk. skakande eller hysteriskt anfall. Hon skulle hålla ett tal på sin fars begravning och plötsligt började hela hennes kropp att skaka våldsamt. Hon får sedan dessa skakningsanfall vid ett flertal tillfällen. Sen påbörjas en resa i neurologins och det undermedvetnas värld. Freud och andra psykoanalytiker tas upp, samtidigt som olika fallbeskrivningar beskrivs. Dessa läggs på varandra och det blir ganska tråkigt och oerhört mastigt att ta till sig. Man måste nog vara mycket intresserad av neurologi och psykiatri för att uppskatta den här boken. Jag läste i och för sig bara så där 40 sidor, den kanske blir bättre sen? Någon som vet? Nu läser jag Igelkottens elegans och det känns som att min läskris har gått över!
Etiketter:
Hustvedt Siri,
Inlägg av Elin,
skönlitteratur
22 september 2010
Siri Hustvedts förtrollning
Jag såg norska Bokprogrammet om Siri Hustvedt igår. Vilken intressant och intelligent kvinna hon är! Och så vacker sen. Hans Olav Brenner ledde intervjun på ett snyggt sätt. Det gör mycket vem som intervjuar. Intervjun var huvudsakligen på engelska, men ibland gled den över i norska. Hustvedt berättade att hon pratade mest norska med sin mamma, och en kusin. Oftast kom norskan fram när det handlade om familjeliv eller mat. Mat som bröd, ost och gröt.Vi fick även se en glimt av Paul Auster ståendes i köket väntandes på sitt tevattnet. Det var överhuvudtaget en väldigt avslappnad intervju. Och de bodde i en mysig våning i Brooklyn, New York. Vi fick även inblick i en trevlig bokaffär och café, med en katt och en kanin springandes på golvet. Allt var väldigt New York, på ett höstligt Woody Allen-film sätt. Och jag började genast att längta tillbaka dit....
Sen pratade de om hennes nya bok, The shaking woman or a history of my nerves. Den är baserad på Siri Hustvedts egna upplevelser av skakningar, nervositet och migrän. Intervjun fick då en allvarligare ton. Men mest minns jag hennes smittande skratt, när hennes näsa liksom skrynklades ihop. Jag kunde tyvärr inte hitta programmet på SVT Play, men det verkar gå i repris både 24 och 26 september. Så håll utkik!
Etiketter:
favoriter,
Hustvedt Siri,
Inlägg av Elin,
tv
20 september 2010
Tematrio - Titelkvinnor
Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett kvinnoförnamn i titeln!
Sara Stridsberg tjatar jag om alltsomoftast nu för tiden. Hennes första och kanske bästa roman, Happy Sally handlar om simmerskan Sally Bauer som "krossar" Engelska kanalen.
Marya - ett liv är en av Joyce Carol Oates lite mindre kända romaner, skriven någon gång på åttiotalet tror jag. Ganska bra, påminner om en annan lite mindre bra Oates-roman, Jag ska ta dig dit, i både tema och personteckning.
Lily Dahls förtrollning av Siri Hustvedt är en bok jag ofta tänker på. Jag gillade det lite mystiska i den och skildringen av den passionerade förälskelsen.
24 maj 2009
Sorgesång
Siri Hustvedts senaste roman Sorgesång är en finstämd och melankolisk berättelse om familjeband, kärlek och ensamhet. Syskonen Erik och Inga, vars släkt har rötter i Norge, går igenom sin fars papper och saker efter hans död. De hittar ett brev som nämner en hemlighet och en kvinna, Lisa, som de aldrig hört talas om tidigare. Brevet blir upptakten på ett sökande efter faderns förflutna. Vem var han egentligen? Och hur väl känner man sina medmänniskor när det kommer till kritan? Det handlar om hur man skapar en bild av någon som man håller fast vid och hur mycket man skapar även sig själv utifrån dessa bilder. Jag tänker på Nicole Krauss Man utan minne där hon diskuterar hur man bygger sin person av minnen och erfarenheter. Detta gäller ju även minnen av till exempel ens föräldrar. Och när den bild man har av någon slås sönder så är det mer än bara bilden av den personen som förändras. Det är även bilden av en själv. Jag tycker mycket om hur Hustvedt visar komplexiteten i en människas personlighet. Beroende på vem som tittar, vem som berättar, vem som minns - så framträder en ny bild. Vi förändras ständigt och vi kan aldrig fångas i en enkel beskrivning. När syskonen Erik och Inga till slut får reda på den stora mystiska hemligheten om deras far, så visar det sig att det inte förändrar bilden av honom alls. Tvärtom så får de inte reda på något mer om honom, ingenting de inte redan visste i alla fall. Han fortsätter att i döden vara den han var i livet: undflyende och hemlig. Och det finns en stor sorgsenhet i detta, att man aldrig får de döda tillbaka, att man aldrig kan lära känna dem på riktigt, aldrig få veta det man aldrig frågade. Det är ohjälpligt. Frågan kvarstår ju ändå om vi någonsin kan veta allt om varandra och verkligen känna en annan person?
Etiketter:
favoriter,
Hustvedt Siri,
Inlägg av Moa,
romaner,
tips
1 maj 2009
Hustvedt på engelska för nybörjare?
Jag fick till min förtjusning låna Siri Hustvedts senaste av en vän. I och för sig på engelska, The sorrows of an American heter den. Det var ett tag sen jag läste en bok på engelska, men det kan ju inte vara några problem tänkte jag. Jag har ju för sjutton bott i USA i två år, varav ett som jag pluggade på college. Men så förvånad jag blev när det gick så trögt i början. Det är inte så svåra ord eller så, men det händer något med texten och identifikationen. I alla fall för mig. Det blir som en sorts distans och jag vill komma in i texten men gör det inte. Oerhört frustrerande. Och så är det ju Siri Hustvedt, en av mina favoritförfattare. Och jag känner att det egentligen är en bok jag vill sluka.Men nu har jag kommit till ungefär hälften och det går bättre. Boken ja, den är alldeles underbar. Det är New York och Brooklyn (Parkslope, Williamsburg...), emigration, psykologi, drömmar, minnen, relationer, mystik och människor. I love it! Men jag säger som Johanna L på Bokhora, det är svårt att skriva om en bok man verkligen tycker om. Återkommer när jag har läst klart. Men hittills håller den minst samma klass som Vad jag älskade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
