Att anta ett lästips och hamna i sträckläsning

Ibland får man tips av besökare på biblioteket. Det är alltid kul att höra vad de tyckte om boken de lämnar. En del av det roligaste med jobbet är ju att prata böcker. Jag läser inte så mycket deckare, tycker att det kan bli ganska tradigt med mord och kommissarier, och ganska ofta gäller tipsen just deckare. Denna gång var det en besökare som bara sa: - Läs den här! Och ibland behöver det visst inte vara svårare än så.

Där tvivlet gror heter boken skriven av Thomas H Cook. På baksidan får den lovord från bl.a., en av mina favoförfattare Joyce Carol Oates, och det gör ju inte saken sämre. Även storyn lät intressant. Eric och Merediths Moores tonårsson Keith blir en kväll ombedd att sitta barnvakt åt deras grannes åttaåriga flicka Amy. Det har han gjort förut, så det ska inte vara några problem. Men nästa dag visar det sig att Amy är spårlöst försvunnen. Eftersom Keith är den senaste som såg henne så blir han huvudmisstänkt. Eric försvarar sin son men längst inne är han osäker. Skulle han kunna göra något sådant? Känner han verkligen sin son? Det antyds att Keith är annorlunda, har inga vänner och ryggar undan vid kroppskontakt. Han är lite udda, men skulle han kunna vara en mördare? Erics misstro och kontaktlöshet till sin son kommer upp till ytan. Och hur har de det egentligen i familjen? Och hur hade Eric det själv som barn? Dilemmat hade mig fast i boken från första början. Och det är den här typen av psykologiska spänningsromaner med många lager som jag gillar bäst. Dessutom är den relativt oförutsägbar. Jag trodde att jag hade lösningen från början, men vad skönt det är när man har fel.

Började på en annan roman av Cook, som hette Det som göms under sten. Den verkade inte alls lika bra, men nu har jag fått tag på Den svarta tjärnen och hoppas på den. Någon som har tips på fler spänningsromaner i den här stilen? Har läst en del Fossum Och Frimansson tidigare. Vad skönt det ska bli med semester och läsning!