lördag 30 juli 2011

I toppform




Ah, Siri Hustvedts senaste, The Summer Without Men, levde ju alldeles upp till förväntningarna. En väldigt speciell berättelse som gör intellektuella och filosofiska utflykter för att i nästa stund berätta en underhållande och spännande historia. Och det är många olika historier. Men alla handlar om kvinnor och olika stadier i en kvinnas liv. Och berättaren, den försmådda hustrun, under en period "hysterika", resonerar och argumenterar kring kvinnans roller. Hon finner en fristad hos sin åldrade mamma och mammans väninnor som alla befinner sig i slutet av livet. Samtidigt undervisar hon en grupp tonårsflickor och återupplever sin egen uppväxt.

En sak som jag verkligen fastnade för och som jag till och med tycker är rätt briljant, är blandningen av prosa, poesi och teckning. Alltså, berättaren är poet och skriver därför dikter som hon fogar in i sin berättelse för att det är hennes främsta sätt att uttrycka sig på. Det blir verkligen träffande när det handlar om något hon just upplevt och man får läsa hur hon tagit det till sig känslomässigt genom dikten. Och så finns det små teckningar på ett fåtal ställen som är jättefina och på något sätt säger så mycket om berättaren. Jag slås av hennes humor av självdistans.

1 kommentar:

Catrin sa...

Och jag blev så besviken på TSWM. Tyckte inte alls om den där blandningen med teckningar helt plötsligt och tyckte att huvudpersonen var som mest intressant nr hon var intagen på mentalsjukhus. Och det var ju en så kort period. Det som jaggillade bäst i boken var gruppen med äldre kvinnor och att få dela deras erfarenheter.