Lässvackan från helvetet

Inte nog med att jag inte har en gnutta TID eller ORK till att läsa böcker (så klart ännu mindre till att blogga, förlåt stackars bloggen), men allt jag ändå lyckas läsa gör mig lätt besviken och oerhört otillfredsställd. Ändå försöker jag med böcker jag BORDE gilla. Ta Amanda Svenssons Välkommen till den här världen till exempel. Den största behållningen hittills (jag har inte läst klart, hoppas komma med ett fullvärdigt inlägg inom kort) är att den är nominerad till AUGUSTPRISET, och det är ju alltid roligt att ha läst några av de nominerade böckerna. Dessutom kan jag ge mig katten på att hon tar hem hela priset för alla andra verkar ju vara så odelat överförtjusta i romaneländet. (Om någon förresten undrar varför jag skriver vissa ord med VERSALER så är det för att Svenssons språk börjar sätta sig på hjärnan. Läs boken så förstår ni.)

Vad jag ville komma fram till var att jag älskade Hey Dolly och tycker att jag borde älska den här också, men kan inte sätta fingret på vad det är som stör mig så. Språket känns för utstuderat, jag tänker hela tiden att Monika Fagerholm och Sara Stridsberg redan har gjort det så mycket bättre. Och så påminner den PÅ TOK för mycket om Vänta, blinka som INTE är min favoritbok.

I läshögen väntar två andra nominerade: Eva-Marie Liffners Lacrimosa (hennes Drömmaren och sorgen är en av mina absoluta favoritböcker, så ingen press på den nya), och Jessica Schiefauers Pojkarna som på pappret verkar vara den perfekta boken för mig. Så nu håller vi tummarna för att läslusten lossnar, koncentrationen infinner sig, lästiden plötsligt bara finns där och böckerna som väljs är de rätta!

Påbörjat...

Ej avslutat.

I stället:


Nytt.

Ska jag fortsätta?

Jag läser Lionel Shrivers Dagen efter och känner mig lite tveksam. Ska jag sluta läsa, ta ett uppehåll, lägga den på hyllan? För just nu känns den mest lite fånig. Sanningen att säga har jag knappt kommit in i den. Men de här parallella berättelserna där den ena följer Irina om hon ger efter för sina begär och kysser Ramsay, och den andra följer hennes liv som det gestaltar sig om hon inte kysser honom... Och jag fick lite ångest när jag just läst kapitlet där hon kysst honom och plötsligt ser sin man med nya ögon, och sedan måste så att säga gå bakåt i historien i nästa kapitel, backa bandet och så plötsligt har hon inte alls kysst honom utan är jättekär i sin man i stället. Nej, jag vet inte. Kanske blir det mycket bättre när man kommer lite längre in i berättelsen? Nu funderar jag på att ta en liten paus för att i stället läsa The Golden Notebook som måste bli läst innan nästa klassikerbokcirkelträff...

Jag ger upp...

de här böckerna. Inte för att de är dåliga och inte för att jag egentligen inte vill läsa ut dem, utan för att de samlar damm intill min kudde. Egentligen avskyr jag att inte avsluta böcker. Men min hög är nu tjugo meter hög så jag sållrar lite, stoppar tillbaka dem på bibliotekshyllan för att låna om dem i framtiden. Dessutom har jag fått för mig att jag ska läsa in mig på de afrikanska författarna som kommer till Göteborg till hösten.

Senaste bokcirkelboken: Sofi Oksanens Stalins kossor.
Dubravka Ugresics Baba Jaga la ett ägg (ingår i mytserien, och jag hade verkligen sett fram emot den här, både för historien som verkar fantastisk och eftersom Baba Jaga har varit med mig sedan barnsben genom min mammas fantastiska sagoröst).
Alice Munros Nära hem. (Ska absolut läsas vid senare tillfälle).
Marguerite Duras Anteckningar från kriget (har kommit halvvägs och gillar verkligen den här men har pausat för länge för att komma in i den igen).
Gregory David Roberts Shantaram (för att den är så evinnerligt tjock och jag har tappat bort mig eftersom det kommit för många böcker emellan).