
Starkast tyckte vi var skildringen av Suleimans och hans mammas isolering i huset. Stämningen blir klaustrofobisk och barnets perspektiv i berättandet förstärker detta. Mammans "sjukdom" och hennes "medicin" som sedan, när man får en annan synvinkel än barnets, förklaras vara alkohol, är ett annat skickligt grepp för att visa på barnets oskuld och totala brist på perspektiv i en värld där ingen berättar sanningen. Detta var en bok som berörde alla och ledde till långa diskussioner. De av oss som läst Flyga drake såg vissa likheter med den, kanske mest i skildringen av livet och förtrycket under en militärdiktatur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar