Sex veckor, Kate Cann (2008)Kate Canns böcker går som rinnande smör på biblioteket och behöver ingen promoting. Har tyvärr inte läst så mycket av henne. Den förra boken Hon släpper dig aldrig, som jag tyckte mycket om, balanserade fint till skräckgenren. Den här senaste boken tillhör chick lit genren med klassiska ungdomsingredienser som vänskap, kärlek och trassel. Sextonåriga Chloe, som är rätt missnöjd med sitt trista liv med ganska nyfunna vänner, oglamoröst liv och bruten kontakt med sin mamma, efter att hon har lämnat Chloe och hennes pappa för en ny man, blir näst intill besatt av den nykomna klasskamraten Davinia. Till sin stora lycka får hon följa med henne och hennes rika föräldrar till en semesterö i flera veckor. Framför sig ser hon fester, partande, killar, flörtande och solande och ett sommarliv i total lycka. Det blir exklusiva fester där både pengar och drinkar flödar, och i början är det också helt fantastiskt, tills verkligheten smyger sig på och Chloe börjar förstå att de personer som hon satt på en piedestal krackelerar i sina sömmar. Och så blir det så klart trassel med den där killen hon fallit för, men som verkar hata henne. Allt är bäddat för en intrigtät ungdomsbok i sommarvändarbladformat, och jo visst är den det, men allt vad heter realistisk och karaktärsförståelse är som bortblåst. Plattare och obegripliga karaktärer får man leta efter. Den känns lite hoptryckt och konstig. Det är svårt att få någon som helst sympati för figurerna, de är groteskt svarta eller vita i sin framställning. Det känns som en billig skrivelse och en trist klassisk sådan om en nästintill befarelse att Chloe är lesbisk och kär i Davinia i början. Jag får säga att jag är rätt trött på denna framställning i ungdomsböcker, om tjejer i synnerhet, som tror att de är kära i sin kompis. Och alltför många partier består av trista långdragna partier av klädbeskrivningar och utflytande detaljskildringar för att avslutas med en orimlig sammanblandning av tillspetsad dramatik. Men som sagt, trots alla brister kommer den hittas av sin läsare. Och hade jag inte varit så trist kritisk så hade jag ju säkert älskat denna bok.
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomslitteratur, böcker, bokrecensioner, skönlitteratur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar