jag lovade ju fler fantastiska boktips häromsistens och här kommer de i lite snabb och flyktig version:
Någon sorts extas av Johan Kinde
Någon sorts extas skildrar tiden när punken gick över i new wave och istället för plakatpolitik var det nu glamour som gällde och klass blev något du skulle ha inget du var. I fokus står artonårige Julian, han stora kärlek och bandet Bête Noires där Julian är textförfattare. Det är en vacker och sorglig uppväxtskildring som jag sträckläser njutningsfullt. och rysande, hur personerna pratar med varandra är så gräsligt och på pricken hur jag sjäv krånglade till allt när jag gick på gymnasiet och kände mig så stor, så stor. istället för "hej" sa vi "var hälsad kamrat" och så vidare och tyckte nog vi var väldigt vuxna med det. Just det där stolpiga, högtravande har Kinde fångat fantastiskt bra och jag måste nästan läsa med ena ögat stängt i början för att det känns så rysligt obekvämt.
Det är en vacker bok som jag verkligen gillar, för att aldrig ha skrivit skönlitteratur innan så tycker jag att Kinde går i väldigt lite fällor, det är inte mycket jag reagerar irriterat på. Det är isåfall slutet som känns för snabbt och ihopraffsat.
Ur vulkanens mun av Helena von Zweigberk
Anna och Mats med barnen Molly och Sebbe åker till Sicilien som ett sista försök att ordna upp, börja om och bli lyckliga igen. Anna är en orolig, nervös mamma med dålig självkänsla och Mats är en surdjävel vars frustration genomsyrar hela familjen. Resan blir istället för något som skulle kunna vara en ny början snarare ett destillat av allt det som de åkte till Sicilien för att fixa och ett beslut att stanna eller gå blir åtminstone för mig vad hela boken handlar om. Det är sällan jag sitter och hoppas och hejar på några romankaraktärer alls egentligen men här gör jag det, jag vill verkligen att de ska skiljas, att de ska ge upp den där drömmen som är så totalt krossad egentligen. Jag mår fysiskt illa nästan hela boken men kan inte sluta läsa. Det är så vidrigt, så ärligt och fruktansvärt. en av anledningarna till att det blir så fruktansvärt att läsa tror jag är att man får sympatier och antisympatier för alla inblandnade, inklusive barnen. Att de både är egna individer och varsitt huvud på en helt snedvriden, förstörd och skadad familjekropp, det går att förstå och hata på samma gång.
en fantastiskt läsupplevelse men jag skulle aldrig någonsin rekommendera den här till någon som inte är helt stabil i sin relation, det här är en bok man skulle kunna skiljas av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar