Cirkusdvärgar och kedjerökande tågresenärer

Lotta Lundbergs bok Skynda, kom och se (2006) blev bok nummer tre i cirkeln. Dvärgarna Glauer och Ka arbetar på ett nöjesfält i New York. De utsätts för ständig förnedring, visas upp som missfoster och blir föremål för medicinska undersökningar och experiment, särskilt Ka, som visar sig vara hermafrodit. De flyr i stället till Berlin med drömmen att starta en egen teatergrupp med dvärgar, baserad på riktig talang och med pjäser skrivna av Glauer själv. De träffar på Nelly, en tillbakadragen dvärgflicka med puckelrygg som arbetar som blomsterflicka och så småningom värvar de även Verner, som uppträder som världens minsta man. Det utspelar sig under trettiotalet och Hitler har just tagit makten. Oroliga vindar börjar blåsa och alla som är annorlunda svävar i fara. De flyttar vidare till Sverige och Gröna Lund där de fått löfte om att kunna spela upp sina pjäser. I stället byggs ett Lilleputtarnas Land där de ska visas upp om dagarna. Och om kvällarna får Nelly dansa på en Exotisk Cabaret.

Vi tyckte alla mycket om den här boken. Den är välskriven och fruktansvärd. Vi häpnade över att man även hos oss i Sverige så sent som på trettiotalet hade den sortens cirkusföreställningar där man visade upp infödingar och dvärgar. Att okunskapen var så stor! Den framväxande kärleksrelationen mellan Nelly och Ka var något vi fastnade för, hur dessa personer finner trygghet och familj i varandra medan världen runt omkring hårdnar och fördömer.


Jenny Diskis bok Främling på tåg ( 2005) är en reseberättelse. Hon reser med tåg genom USA och berättar om sina möten med andra resenärer. Hon diskuterar vad det är att resa, varför man gör det, vad man tror sig finna och vad man faktiskt finner, allt med utgångspunkt i hennes eget liv och egna erfarenheter. Hon är en tillbakalutat betraktande resenär, sitter helst i rökkupén (en stor del av boken handlar just om hennes rökrutiner) och tar del av andras berättelser. Hon gör två resor till USA; en oplanerad som blir en fantastisk upplevelse och leder till den andra planerade resan, som blir mindre lyckad och som till och med mynnar ut i en skräckfylld upplevelse av fångenskap och instängdhet, allt utspelat i Diskis eget huvud.

Det handlar alltså på sätt och vis om både en yttre och en inre resa. Hon beskriver sin barndom och uppväxt i korta återblickar som väcks till liv av medresenärernas berättelser, och hon jämför det Amerika hon ser utanför sitt tågfönster med det Amerika hon tidigare upplevt genom film och kultur.
Det som gör boken så bra och gripande är den blandning av humor, allvar och resandets tristess som färgar av sig i berättelsen på olika sätt. Författarens ärlighet och rättframhet är befriande och överraskar ofta, men gör också att man kan känna igen sig i många tankar och resonemang.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recensioner, skönlitteratur, bokcirkel