Pillret - bokrecension

Pillret -en berättelse om depressioner och doktorer, forskare och Freud, människor och marknader är skriven av Ingrid Carlberg som bevakat ämnet under flera år, bland annat på Dagens Nyheter. Boken är en gedigen redovisning av depressionens och antidepressiva läkemedels historia. Och då menar jag gedigen, noterna är 336 st och utförliga. Ingrid Carlberg verkar ha läst och gått igenom i princip allting. Hon har läst förarbetena till de allra flesta antidepressiva läkemedel som finns och har funnits i Sverige och allt om de patientorganisationer som skapades av läkemedelsföretagen för att sprida kunskapen om de sjukdomar de ville bota. Carlberg går igenom läkemedelshistorien samtidigt som depressionens historia, vi får följa historien från Freud och Kraepelin till Astra och Lundbeck. varvat med faktakapitlen får vi läsa om olika upplevelser av antidepressiva, både solskenshistorier och de riktigt hemska och fruktansvärda.

För mig var det mest intressanta att läsa hur läkemedelsföretagens strategier och bristen på fristående forskning ledde fram till ett 90-tal och 2000-tal fyllt av antidepressiva. Jag har själv varit sjutton och fått ett recept i handen, nu kunde jag sätta den händelsen i ett större perspektiv och förstå varför jag fick just den medicinen och varför medicin var det första läkaren tänkte på. Det är lätt att vara historielös när man är ung eftersom man faktiskt inte varit med om så många paradigmskiften. och herregud, vilket paradigmskifte som skedde! Det jag vill säga med den här lite förvirrande texten är att Pillret är en otroligt bra välskriven och intressant bok som fler borde läsa. Du behöver egentligen inte vara intresserad av själva ämnet, det räcker om du intresserar dig för hur allmänna sanningar verkligen blev allmänna sanningar, hur förändringar som i slutändan är så omvälvande att de framstår nästan som naturgivna och självklara sker.

Jag vänder mig bara mot några saker, för det första så tycker jag att det vore bättre om Carlberg bara hade hållit sig till de fakta hon hade läst sig till, beskrivningar som att en viss läkare vänder sig ut mot fönstret och ser ridskolan på andra sidan (även om jag inte tvivlar på att Carlberg verkligen vet att det var just en ridskola bredvid fönstret!) kunde hon struntat i, det stör texten och för mig blir den mindre trovärdig.

det andra är att Carlberg verkligen verkligen vill vara objektiv, med hennes material behöver hon inte det. det räcker med att lägga fram fakta, det är tillräckligt. det blir särskilt tydligt när hon beskriver hur läkemedelsföretagen i princip lanserar depressions- och ångesttillstånd och inte alltid använder ärliga metoder.

"flera studier visar också att det spelar roll varifrån pengarna kommer. har industrin betalat tenderar resultatet att bli mer positivt för det undersökta preparat. men det utesluter inte att det också kan finnas industrifinansierad forskning, som ger både forskare och läkare svar på angelägna frågor."

Det är väl klart! Det hade varit intressant om det istället hade blivit en djupare diskussion om hur, när och varför. Den kommer men det är alltför många brasklappar för att det inte ska störa mig i min läsning.

och det sista är egentligen bara en smaksak av en lite störd bibliotekarie, varför kan inte de beskrivande fotnoterna vara på samma sida som det behandlar! jag avskyr noter som samlas i slutet, det vore mycket lättare att läsa om man hade noten framför sig och kunde skumma den utan att bläddra.

Det var allt, allt som allt en väldigt intressant och bra bok, jag hoppas att man inte blir avskräckt av det massiva materialet för det är en välskriven historieskrivning om något som berör stora delar av den svenska befolkning i första eller andra hand.

Läs även andra bloggares åsikter om boktips, böcker, recensioner