Var är Alaska? John Green (2007)Omslaget är gräsligt fult tyvärr till en så bra bok. Det stinker sent åttiotalspojkrum, så jag förstår iofs idén (vill jag gärna tro i alla fall), men blir mer någon kinky Dallas-imitation. Boken har blivit jämförd med klassikern Räddaren i nöden och på baksidan lockar texten: ”Den första vännen. Den första kärleken. De sista orden”. Miles Halter har länge längtat efter något annat än sitt trista liv med high-school, en liten stad och föräldrar som vägrar tro på att han inte har några vänner. Det är dags för internatskola i ett hett Alabama och ett helt nytt liv och ett stort Kanske. Detta stora Kanske är författarens Rabelais sista ord i livet: ”Jag går att söka ett Stort Kanske”, och det är precis vad Miles har i åtanke. Han är fascinerad, näst intill besatt, av personers sista ord i livet. Detta något nytt, något annat, förändring är precis vad han får. Hans nya liv har börjat och med det kommer Alaska Young, den smartaste, snyggaste, vildaste tjej han träffat. Men hon kommer också att förändra hans liv mer än han någonsin trott. Det är en övertygande och stark debut med en rejäl dos av tonårstid om liv, kärlek, smygrökning, tristesspåhitt och litterära referenser, utan att bli krystad. Debuten, skriven av John Green, född 1977, som själv gått på internatskola i Alabama (så kanske det finns ett sanningsuns?) har blivit en favorit både hos kritiker och hos läsare. Och det här är precis en sådan där bok man hade velat ha under sin tonårstid för att bli en bok att komma ihåg och referera med till en hel period i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar