En familj instängd på en båt med ruttnande kadaver och en outhärdlig stank, utrustade med paddlar som släcker människoliv, under ett regn som aldrig upphör, med förtvivlade tankar och en benhård tro. Geraldine McCaughrean har skrivit en bok om Noas ark, eller om hur det hade kunnat gå till på arken under syndafloden. Det är en biblisk psykologisk thriller med en stark klaustrofobisk känsla som kryper inpå. Den yngsta dottern Timna börjar alltmer tvivla på hela ideén, på sin far och på Gud. Tyst börjar hon ifrågasätta hur de kan rättfärdiga mord för att just bara deras familj ska överleva, kusingifte för att kunna befolka världen igen och djurens rätt framför människans. Tillsammans med sin yngsta bror Jefet och hans tvångsgifta brud räddar hon en liten pojke med en bebis i famnen, som de gömmer bland fåren. Livrädd för att han är en demon, och livrädd för att ha trotsat sin far och Gud äts hon upp av skuldkänslor. Det starka patriarkatet tvingar kvinnorna att följa männens lagar, men när bröderna blir allt mer fanatiska i sin tro visar de prov på trots och sammanhållning. Alla arkdeltagare får varsin talan till att börja med, även djuren får sin röst hörd, i hur det är att ha hamnat på den trånga ytan. Sedan är det Timnas ögon som betraktar den krypande ångesten. Men hon vet att ingen skulle lyssna på henne, tillhörande det kvinnokönade släktet som hon är. Hon vet också att hon antagligen inte kommer att bli ihågkommen av eftervärlden, till skillnad från hennes bröder. På slutet visar det sig att det är inte bara Noa som Gud har talat till och att det kanske inte bara heller finns en tolkning av det hela.
Boken har belönats med priset Whitbread Children's Book Award. Bokomslaget, som för tankarna till Alexander McCall Smiths barnböcker, ser mer anpassat ut för yngre barn än vad innehållet är tänkt till. Det är en bok som väcker många frågor och diskussioner kring stora frågor om liv, död, religiös fantatism och patriarkal makt. En idé som nu i efterhand tycks bättre än vad den kändes när jag läste boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar