Mera Oates. En av hennes kortromaner (annars skriver hon ju gärna tegelstenar). Våld - en historia om kärlek eller som amerikanska originalet heter, Rape - a love story. För det är just våldtäkten den här boken handlar om. Från första sidan kastas vi in i händelserna centrum, den ödesdigra natten då Teena Maguire och hennes tolvåriga dotter väljer vägen genom parken i stället för den upplysta och säkrare omvägen. Men sådant kan man ju aldrig veta - förrän efteråt. Mor och dotter blir först trakasserade, sedan våldtagna och misshandlade, av ett gäng killar som lämnar kvinnorna blödande och nära döden. Dottern undkommer våldtäkt och gömmer sig, livrädd och chockad. Hon kan senare kalla på polis och rädda sin mammas liv.Resten av boken består främst av rättegången där kvinnornas trovärdighet ifrågasätts och mammans klädsel kritiseras, och där "pojkarna" framställs som oskyldiga grabbar som är som killar är mest, dvs de har svårt att kontrollera sig, svårt att motstå lockelser, faller för grupptryck, vill ha kul....
Det är inte svårt att känna författarens vrede mot den här typen av rättegångar som är så vanliga. Där den våldtagna, misshandlade, förnedrade och traumatiserade kvinnan ifrågasätts och ogiltigförklaras, medan våldsdåden bortförklaras som "pojkstreck". Våldet, vreden, hatet, maktlösheten - allt detta är viktigt och stort i romanen. Men Oates har också skapat en hämndens ängel, den från kriget ärrade polisen Dromoor som inte kan släppa det här fallet när han väl en gång har sett den livrädda blodiga dottern vid vägkanten. Han tar saken i egna händer och avrättar en efter en av våldtäktsmännen. Och han njuter av det. Samtidigt som jag som läsare glädjs över den blodiga rättvisa som skipas så framträder kritiken mot USA:s vapen- och våldsälskan tydligt. Våld föder våld. Hämnd föder hämnd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar