Sommarsquash tokolosh!, Rachel Zadok (2007)Sydafrikansk het landsbygd. Åttiotal. En familj i förfall. Mörka skuggor och doftande citroner. Faiths mamma säljer grönsaker och hennes pappa är handelsresande. Hans resor blir allt längre och en dag lämnar han dem. Faith blir ensam med sin mamma Bella som faller allt längre in i depression och tvångsföreställningar. Faith fylls med magiska berättelser om älvor och andar. Mest rädd är hon för Tokoloshen, anden som bor i källaren. Så träder Nomsa in, en färgad tjänsteflicka som sakta vinner hennes förtroende och blir någon att tycka om, tills hon en natt brutalt försvinner, vilket leder till en brytning mellan mor och dotter. Andra delen av boken skildrar Faiths vuxna liv i Johannesberg som efter tio års tystnad får veta att hennes mamma dött. Plötsligt tvingas hon konfrontera sin barndom och de minnen som bubblar upp när hon återvänder till gården. Jag tycker om böcker som berättas ur barns perspektiv, men det värker lite att läsa. För ofta handlar det om barn som inte lärt sig skilja på vad som är fiktivt och reellt och deras utsatthet för ett svikande vuxenskap. Det skär lite som nålar när Faiths mammas sjuklighet tränger in i henne och bygger upp hennes världsbild. Boken är fylld med myter, magi, sårbarhet, utsatthet men är också en nutida fabel om apartheid och lyfter fram all den komplexitet som den rymmer. Hela boken smakar och doftar, tränger sig på och kryper intensivt under huden. Boken blev nominerad till Whitbread First Novel Award i England.
Boken får mig att tänka på Ikarosflickan av Helen Oyeyemi (där den åttaåriga Jess skildras. Jessamy är åtta år och är en flicka med livlig fantasi. Kluven mellan två kulturer, pappa från England och mamma från Nigeria, åker hon till moderns land. Där dyker flickan Titiola upp, eller TillyTilly som Jess kallar henne. En intensiv vänskap inleds men avslutas med att Jess ska åka hem. Det konstiga är bara att flickan även dyker upp hemma i England. Men där blir hon alltmer krävande och hotfull och Jessamy får skulden för allt hon gör. Ett psykologiskt spel tar sin början. En massa frågor ställs på sin spets och blir ett kusligt, suggestivt och om tudelad tillhörighet. När Helen Oyeyemi skrev sin bok hade hon inte ens tagit sin studentexamen.
1 kommentar:
Oja kände så igen mig i ditt inlägg. Det är väldigt gripande att läsa utifrån unga berättarperspektiv, men det svider verkligen. Tycker att det är så fantastiskt skildrat att barn inte förmår skildra sin egen fantasivärld från mammans psykotiska verklighet!!
Skicka en kommentar