Jag är lite kluven till den här filmen. Å ena sidan är den otroligt vacker och speciell. Å andra sidan är den ibland lite seg och ojämn. Den tar fart och når höjder, för att sedan stanna upp igen. Sen funderar jag också på om det egentligen är en barnfilm, alltså en film som tilltalar barn? Flera recensenter menar att det kanske snarare är en film om barndom för vuxna, och jag är beredd att hålla med. Skulle vara intressant att höra vad barn tycker om filmen.Tydligen ska vildingarna på något sätt symbolisera författaren Sendaks judiska släktingar, som han fann mycket påträngande och jobbiga som barn. Och ja, vildingarna är ganska jobbiga ibland med deras neurotiska ordsvada. Filmen bygger alltså på den ganska korta bilderboken Till vildigarnas land av Maurice Sendak. En mycket hyllad bok över hela världen. Jag själv gillade den som liten på ett sånt skräckblandat sätt. Filmen har alltså lagt till en hel del utöver boken. Den handlar om Max som lever med sin ensamstående mamma och storasyster. Han är en ganska ensam och uppfinningsrik kille, som inte får vara med systern och hennes kompisar. Han lever som i en fantasivärld och har en för det mesta fin kontakt med mamman. Ibland blir det ändå för mycket. och mamman orkar inte med hans konstiga infall. Efter ett häftigt gräl biter han henne i axeln, springer iväg, kommer till en sjö där han hittar en båt och reser iväg till vildingarnas land.
Med vildingarna kan han vara någon. Han får vara deras kung. En fin vänskap byggs upp. Mer är synd att avslöja. Det är en mycket speciell film. Regissören Spike Jonze har en alldeles egen ton och en slags "råhet" i fotot. Fotot tillsammans med den fantastiska musiken gör filmen gör att vissa scener går rakt in. Det är också en mycket sorglig film. Jag drar paralleller med Aspergers syndrom eller liknande, och är förvånad att inte recensenter har dragit liknande paralleller. Det är i alla fall uppenbart att Max har något typ av problem. Som sagt, en vacker och drabbande film, men håller den hela vägen? Och vad tycker barnen?
8 kommentarer:
Intressanta frågor du ställer!
Jag tycker den håller hela vägen!
Jag tänker att Max är ett utagerande barn som hamnar utanför när hans pappa är frånvarande, systern växer upp och mamman träffar ny(a) partner(s). Jag tycker också att det är tydligt att vissa av vildingarna representerar hans egen familj som han i den här fantasivärlden får försonas med. Alltså ett vanligt skilsmässobarn utan några syndrom. Tycker och tror jag.
Jag gillar att hela filmen egentligen handlar om hur barn bearbetar sin omvärld genom fantasin och sagor, och vilka proportioner saker kan få hos ett barn. Och jag gillar att det är nedtonat, dockor och vanlig miljö i stället för animeringar och färgexplosioner som det brukar vara i barnfilmer.
Fast jag håller med om att det är tveksamt om det är en renodlad barnfilm. Det tycker jag inte. Ett barn kanske skulle ha svårt att hänga med i handlingen och undermeningarna. Däremot tror jag att de uppskattar fantasin, leken och farten och att de kan känna igen sig i Max och hans känslor.
Själv blev jag i alla fall väldigt berörd av filmen. Tyckte den var ovanlig och vacker.
Jag är så nyfiken på den här filmen! Och romanen av Dave Eggers. Jag kommer också ihåg att jag tyckte om bilderboken när jag var liten. Samtidigt som den var läskig. Är det också en film för ungdomar? /Therese
Jag har inte uppfattat "Till vildingarnas land" som en barnfilm - utan som em film om en barndom.
(Men det finns säkert en del barn som - i biosällskap/samtalssällskap med en vuxen - kan finna filmen väldigt bra.)
Fantstisk film!
Alla Maurice Sendaks bilderböcker är underbart täta och kusliga berättelser.
En av de absolut starkaste (som man som vuxen nog inte ska läsa högt för ett barn förrän man själv har prövat den...)är "Outside over there".
Visst finns den utgiven på svenska?
Outside over there handlar - tror jag - om ett barns ambivalenta känslor när en baby kommer in i familjen...
För flera år sedan, i Umeå, lyssnade jag när Aidan Chambers gjorde en spännande analys av den boken,
lena k e
En kollegas barn tyckte den var jätteotäck. Mitt gudbarn tyckte den var fantastisk. Det är väl det som är just så spännande med böcker/filmer att de kan vara så åldersöverskridande och funka för både en barn och vuxenpublik. Själv tyckte jag den var mästerlig. Den var så oerhört vibrerande känslosam och påträngande. Alla missförstånd och misstolkningar som eskalerar till bråk, och av barn (om det nu är det) som inte lärt sig hantera sina känslor helt fullt ut /eller fått stöd till att kunna göra det.
Hej alla!
Ja, det är verkligen en film som väcker känslor. Moa, intressant det där med att vildingarna kan symbolisera föräldrarna. Jag tyckte absolut att det var en fantastisk film, men det var mycket intryck och undermeningar. Jag tror att jag måste se den igen! (och i svep, för den första filmen hackade)(och kanske med svensk text för den jag hade var dubbad till svenskt tal och det klarar jag bara inte av.., så det blev eng. tal).
Hur som helst tror jag att kanske lite äldre barn uppskattar och förstår den bäst. Hade en förskoleklass idag och pratade om boken. Då sa två stycken att de hade sett filmen och tyckte att den var konstig och lite läskig. Men Svenska filminstitutet har ju med den som förslag på skolbio för åk. 3-5. Så det kanske kan funka.
Lena K E, Outside over there har vi bara på engelska på vår bibbla. Men den verkar spännande! Tack för tips!
Holly Hock, Jag har ställt mig på kö på Dave Eggers version. tack för tipset!
Oavsett barn eller vuxen vill jag tipsa om soundtracket till den här filmen. Finns på spotify!
Åh, tack för tips!
Åh, ja. Tack! Musiken var ju fantastisk!
Skicka en kommentar