I torsdags kväll diskuterade vi Fem knivar hade Andrej Krapl av Hannele Mikaela Taivassalo.
Personligen var jag på väg att ge upp läsningen en bit in i romanen. Jag hade väldigt svårt att få grepp om handlingen. Även efter avslutad läsning hade vi alla svårt att återge någon handling. Det är väl mest ett slags utvecklingsroman. Ung tjej lämnar landsbygdshålan, ger sig ut på farofylld roadtrip, träffar många olika människor som hjälper henne att utvecklas och när hon återvänder hem är hon förändrad och kan återförenas med sin mamma.
Fast den stora behållningen med boken är stämningen och miljön. Skräckfilmskänslan. Knivar, mystiska människor som växlar namn, en jägare med aptit för unga pojkar, Eve med det vita håret...
Svårast hade jag själv för författarens inblandning som Gud, och hennes slutliga uppdykande i slutet. Och de bibliska referenserna. Och att alla knivarna inte återfanns eller användes. Men om det rådde delade meningar i diskussionen. När jag tänker på boken är det i alla fall stämningen som väger starkast:Tokio Bars neonljus över tomma stirrande ansikten.
2 kommentarer:
Jag tyckte mkt föll på plats när Ida nämnde inspirationen från Twin Peaks. Hade en stämning hela boken igenom som jag inte kunde sätta fingret på. Sen blev allt glasklart, de udda figurerna, sågen, skogen...
ja, jag kände också så, att jag nog skulle fått mindre grepp om den om jag inte tänkt på twin peaks och hittat ett sammnhang. det är ju lite intressant egentligen, att en hyperamerikansk tvserie har samma stämning som en bok om den finska landsbygden.
Skicka en kommentar