Rör vid mig

Det finns två svenska ungdomsförfattare som sticker ut genom att skriva om starka ämnen. Christina Wahldén, som jag bloggat om tidigare, som skrivit flertalet böcker och så Malin Isaksson som ungdomsboksdebuterade med Brännhett förra året. Nu har hennes andra bok kommit. Först tänker jag Oj. Sedan tänker jag, Nämen Oj. Och sedan tänker jag Aha, men Oj, eller? Avsugningar, tungor över hud, fylla, bakisångest, tonårsskap. Om ett vuxenliv som ska definieras, om att ta för sig, om att vägra bli definierad som kuvade sexobjekt, om en lek som blir allvar, om gränser som suddas ut och om att tvingas ta ansvar för sina handlingar. Rör vid mig handlar om fem tjejer som börjar gymnasielinjen Bild- och form i en Stockholmsförort. Mest handlar det om Ann, som har bestämt sig för att hon vill ha något mer än sitt vanliga normala liv och sina vanliga vänner. I klassen går de coola och snygga tjejerna Liljan och Jane som alla killar vänder sig om efter, och Matti och Sofia, tjejerna med baggy jeans som är tuffa utan att spela på sin sexighet. Ann tar mod till sig och plötsligt är dem ett gäng. Ett gäng som betyder något och Ann tänker att de kan göra precis vad de vill. I ett källarförråd pratas det intimheter, på festerna festas det och killarna får inte bli mer än ett tillfälligt utnyttjande. Det handlar om band mellan tjejer, liksom det gjorde i Brännhett, fast hur djupa är de egentligen? Sidorna är fyllda med osäkerhet, frustration, känslor, halvtaskiga hemförhållanden som aldrig riktigt speglas och självdestruktivitet, som små hål i tillvaron som måste fyllas med sex, fylla och fester för att visa upp att man är någon att räkna med. Det handlar även om gränser mellan vänskap och grupptryck och om att hitta sig själv. Föräldraskapet skymtas främst i periferin, i ett fylletassande förbi en snarkande mamma, små försök till kökssamtal och en axel som man plötsligt är för stor för att kunna gråta ut på. I boken är det tjejerna som räknas. Men hur starka de än tycks vara genom att vara tillsammans råkar tjejerna illa ut på olika sätt genom att provocera killarna, och de bestämmer sig för att ge igen och hämnas. Alla har sin historia, så har även Ann, fast hennes historia är inte sann. Och det är där det börjar spåra ur. Det är som sagt en väldigt stark bok som etsar sig kvar.

Kanske handlar boken också om perspektivbyte. Tjejer har här fått ta över den traditionella mans-killrollen. Den där som bara tar för sig, super till det, drar över någon, pratar erövringar och erfarenheter och ger blanka fan i konsekvenserna och som ändå aldrig blir kallade horor. Eller är det bara så att man är så van att läsa in tjejer i ett känslosammanhang och därför först blir lite lätt störd, eller rörd, av detta något slätstrukna sexkonsumerandet och sväljandet av känslor. Allt detta avskalande. Slussas tillbaka till det egna sena nittiotalets gymnasietid och funderar på den nya gymnasietiden, utan att egentligen komma fram till något. Malin Isaksson jobbar med skrivarinriktningen på Fryshuset, och man kan väl ana att inspiration hämtats från ungdomar som korsat hennes väg på ett eller annat sätt. Jag saknar tjejernas bakgrundshistorier och något mer, som jag inte kommer på. Men trots det har boken klibbat sig fast ordentligt, precis som Brännhet, och det ska bli spännande att läsa nästa bok.