Till andra sidan havet

Jag har aldrig varit närmre himlen än när jag var i Marocko. Kaoset var dock långt från himlen vid passkontrollen, där vi svenskor stegade förbi med passet i handen, medan många andra såg sin dröm försvinna. Sedan dess har höga murar rests och rapporterna om drunknade flyktingar varit många. För många är dem, som vill ta sig över Gibraltarsund, men som inte äger ett pass. Marockanskfödde Tahar Ben Jellouns näst senaste bok heter Partir på franska. Och det är vad boken handlar om; drömmen om att få lämna och komma över till andra sidan havet. Barerna i det Tangeriska nittiotalet är fyllda med kifrökandes arbetslösa marockaner som drömmer om en framtid. För tjuofyraåriga Azel, med hög utbildning men utan jobb, blir tanken på att ta sig från sitt modersland till en besatthet. Och när han möter den rike homosexuelle Miguel, ser han sin chans och papprena blir ifyllda. Men motkraven för att få sin dröm sann blir för höga och Azel dukar under. Hans syster som ingår ett skenäktenskap med Miguel klarar sig bättre, men faller även hon till slut av hemlängtan. Boken rymmer många trådar med islam, exil, frigörelselängtan, sexualitet, hierarkier, samhällsklyftor, civilisationskritik och skuld. Boken kretsar kring Azel och hans syster men det är även många andra röster som får framträda och höras. Var och en med en dröm om något annat, och var och en med krossade illusioner, och allt vävs tillbaka till frågan om vem som egentligen är immigrant. Hela boken är som en lång fadosång. Inget översvallande men jag tyckte om tonen i alla de olika personernas små berättelser. Det är en välskriven bok om de osynliggjorda och papperslösa; om drömmen, om kampen, om exilen och om den eviga längtan, väl värd att läsas. Ger en liten eloge för det snygga omslaget. Ben Jelloun förekommer i Nobelprisspekulationerna och sexton av hans böcker är översatta till svenska.