Författardagen 2008

Jag var på Författardagen på Stadsbiblioteket igår. Det var ett himla trevligt och intressant arrangemang där västsvenska författare presenterade sig och sina senaste böcker. Flera författare kände jag inte alls till.

Först ut var årets gästföreläsare Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap. Hon pratade om sin Augustnominerade bok Hennes döda kropp: Victoria Benedictssons arkiv och författarskap. Hon läste bl.a. upp stycken av Axel Lundegårds bearbetningar och jämförde dessa med Benedictssons ursprungliga text. Ibland var det ganska små förändringar, men tonfallet blev ju ett helt annat.

Foto © Sofia Runarsdotter

Otroligt att det fick gå till på det sättet! Som en slags censur. Allt för att sälja bättre, och det var visst inga små summor han tjänade på detta Lundegård…
Peter Nilsson berättade om Författarcentrum Väst, där bibliotek kan söka arrangörsstöd vid författarbesök. Inte så dumt i dessa tider.
Det var också fascinerande att höra om Ulla Siljeholms bok Ukrainska bilder. Inte visste jag att det fanns en ”svenskby” i Ukraina med svenskundervisning i skolan t.o.m. Mats Ahlstedt berättade att kanske hade hans pappas yrke som fängelsepräst, något att göra med intresset för att skriva deckare. Jessika Berglund berättade inkännande om sin roman Simtag och hur hon fick idén att skriva om Annelie, huvudpersonen i romanen. Att Annelie hade dykt upp i en barnbok, men att det var först nu och i en vuxenbok som hon utvecklade porträttet. Soleyman Ghaseminai pratade om sin bok Gud och snoppen som tar upp den mycket tankevärda frågan vad religion och kultur egentligen har med barn att göra?, och är barn religiösa? Det var nya tankeställningar som fick mig att fundera särskilt i en tid av religiösa friskolor och liknande… Vad har barnen egentligen själva för val, och hur mycket ska vuxna styra barnen?
Ja, det var mycket intressant som sades på denna 2008 års författardag. Sist ut vad Elin Boardy som läste ur och berättade om sin bok Allt som återstår. Ibland kan jag ha svårt för uppläsningar. Det kan lätt blir för långt och tradigt, men Boardy klarade det utmärkt. Läste lagom mycket och med en behaglig röst. Extra intressant för en annan som växt upp i Vänersborg och faktiskt bodde inte långt från Restad gård, där Vänersborgs hospital och asyl låg… För er som inte läst den, så läs! Se även Moas text om boken här.

Foto: © Kristin Lidell