Hmm...

På förläggardagen för barn- och ungdomslitteratur tidigare i höst, pratade Eva Susso om sin nya ungdomsbok Jag såg honom först! som är den första av tre. Man får följa de tre vännerna Diana, Maja och Anisa, alla är huvudpersonen i varsin bok.
Det är tur att jag har hört Susso berätta sitt syfte med de här böckerna, och tur att hon verkar vara så sympatisk och smart, för annars hade jag nog inte alls förstått poängen. Eva Susso berättade om ett skrivarläger hon haft med tonårstjejer där alla fick ta med sin favoritbok och bokprata för de andra. Och böckerna som tagits med hade nästan uteslutande varit rosa och glittriga. Alltså drog Eva Susso slutsatsen att det finns många tjejer som läser sådana böcker, tjejer som kanske också läser väldigt mycket och därför har ett behov av mer sådan litteratur. För de tjejerna ville hon skriva de här böckerna. Som handlar om vanliga tjejer med vanliga problem, utan några allvarliga bekymmer. Det handlar mest om utseende och killar och intriger kompisar emellan. Ganska ytligt men säkert en realistisk skildring av många tonåringars liv.
Jag vet vad syftet med böckerna är och jag vet också att det inte alls är meningen att karaktärerna ska utvecklas och förändras. De är som de är. De har ett bra och tryggt liv, utan olyckor eller katastrofer. Ändå tycker jag att det blir lite väl tomt. Plågsamt tomt. Är det här verkligen allt?