Dagens biblioteksreflektion: Någon har bestämt och målinriktat (vad det verkade, Austen och Atwood var tilltufsade men stod kvar runt hålet) gripit tag om Paul Austers samlade produktion och gått därifrån. kvar ett gapande hål. Spännande. Kanske har jag träffat på någon som likväl mitt gymnasiejag inte fixade utbudet på biblioteket utan tog en bokstav i taget. Själv började jag (och slutade) av någon anledning på dubbelV.
Eller är det någon som ska skriva uppsats? Eller tar sig ett Austerlov?
Jag tror nog på det första, problem med att göra urval. Roligt såg det ut och pepp på att läsa Auster blev jag i alla fall.
7 kommentarer:
Gud vad spännande. Austerfrossa! Jag borde läsa honom snart igen. Det var länge sedan. Jag fick någon slags Auster-överdos. Men fortfarande gillar jag I de sista tingens land bäst. För den härliga framtidsångestens skull.
Lite av ett mysterium... Jag har varit på vippen att läsa Auster i flera år nu. Vilken bok är bra att börja med?
Har också genomgått Austerfrossan. New York triologin, Dårskaper i Brooklyn och Illusionernas bok var lite av kultböcker på den stora cafétiden. Jag gillar Timbuktu, historien om den lille hunden Mr Bones som tassar runt i ett landskap av social utslagenhet.
Orakelnatten är ju bra. Börja med den!
Jag håller med Moa, Orakelnatten är riktigt bra. Illusionernas bok fastnade jag inte riktigt för. Många inbitna Austerfans hävdar nog att New York-triologin är bäst. En kultklassiker som jag inte har läst än.
Förresten, när var den stora cafétiden? Är den slut? :-)
Orakelnatten, here I come.
Det som är så fantastiskt bra med Auster är att det känns som att inget särskilt händer. Inga stora händelser alltså, men ändå stor läsupplevelse. Någon som förstår hur jag menar? Det med slumpen är ju lite av hans signum. Varje händelse följer på den andra, ja som av en slump.
Vill också tipsa om hans biografi "Ur hand i mun". Om hans eländiga fattiga år och hans envishet om att bli författare.
Skicka en kommentar