Det är mycket prat om kärnfamiljen just nu. Maria Sveland sommarpratade om den. I GP var det en intervju med Jon Jefferson Klingberg, som har skrivit en ”separationsroman”. Boken heter Jag tror vi behöver prata faktiskt, (vilken jag kommer att rapportera om så snart jag fått tag i den), och bygger på självbiografiska erfarenheter av en skilsmässa. I samma tidning står att läsa om två tjejkompisar som har valt att leva i en vänskapsfamilj. De vill leva tillsammans som vänner och slippa bli ”en mans tillhörighet”. Slippa kärnfamiljen.Kanske är det därför vi ser flera böcker som handlar om det svåra att få det att gå ihop just nu. Jag har varit inne p
å det tidigare här på bloggen, att det här med relationer verkar vara ett återkommande tema: Bitterfittan, Vi i villa , Ur vulkanens mun, Kicki och Lasse, Hennes mjukaste röst och nu Jag tror vi behöver prata faktiskt. Eller ”stadgad och bitter” som Amoroso- Nu vill jag sjunga dig milda sånger kallar ”genren” i sin blogg. Förhållanderomanen Maken (1976) av Gun-Britt Sundström, kultboken från 70-talet, kommer ut i pocketversion och får nytt liv. SVT visar dokusåpan "Singelmammor". Är det bara jag eller börjar det osa kärnfamiljsångest i romanvärlden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar