Ligg hos mig, Joanna Briscoe (2008)Började läsa med skepticism. Baksidestexten lät sådär lockande och första sidan verkade lite haltande. Men så blev jag oväntat fast i boken. Inget mästerverk att blända med men en perfekt semesterbok. Ett sinnligt triangeldrama där bara en i dramat håller i trådarna. Vad kan bli bättre? Och hon gör det skickligt, Briscoe, när hon skriver om paret Richard och Leila som hon låter perspektivet växla mellan. Det blir aldrig tråkigt och handlingen tar små tvära kast emellanåt. Paret Richard och Leila trampar på i sitt förhållande i Londonska Bloomsbury och väntar på något nytt. Så blir Leila gravid och med graviditeten förändras tillvaron, men kanske inte till vad de tänkt sig. Richard drabbas av en livskris (så oväntat 30-årsmanligt) och börjar smått undvika sin sambo. Ideligen glömmer han bort att Leila är gravid och tar inte riktigt hennes oro för missfall på allvar, något som är överhängande eftersom hon har haft två tidigare. Samma kväll som barnet blir till träffar de Sylvie på en fest. Hon är liten, grå och anspråkslös men lyckas suga in folk till närmast besatthet. Richard är en av skaran som dras in i hennes märkligt intensiva personlighet. Åtrå, samvetskval och lögner börjar byggas upp. Vad Richard inte vet är att hans svek leder fram till att Sylvie även får en betydande roll för Leila. Och frågan är vem Sylvie egentligen är? Det är trots sin historia oväntade små vändningar vilket gör boken spännande och huvudrollerna sitter kvar efter att man har läst ut boken. Och på något sätt påminner den vagt om Siri Hustvedt (ni vet hon som är gift med Paul Auster och skriver mycket bra böcker).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar