Fågeln som vrider upp världen

Haruki Murakami, Fågeln som vrider upp världen

Vad handlar den här boken egentligen om? Det känns som om det är helt omöjligt för mig att beskriva handlingen. Boken kändes som ett tillstånd när jag läste den. 740 sidor lång, uppbyggd som en labyrint och svepande över olika tidsplan och dimensioner av verkligheten. Främst handlar det om Toru Okada och vad som händer honom när nyckelfågeln i hans trädgård slutar låta om morgnarna. Fågeln har ett läte som en nyckel i en uppvridbar leksak, och Toru och hans fru Kumiko skojar om att fågeln vrider upp världen varje dag. Sedan börjar det hända konstiga saker. Först försvinner Torus katt, sedan hans fru. Och i samma veva börjar konstiga kvinnor ringa hem till honom. Han blir också vän med grannflickan, sextonåriga Mei Kasahara (favoritkaraktär!) och börjar intressera sig för ödehuset i kvarteret, det som kallas "de hängdas hus". Det är alltså den yttre handlingen på ett ungefär. Men berättelsen utspelas också i det undermedvetna, Toru måste ta sig in i en annan parallell värld för att rädda sin fru. Och Japans historia spelar en stor roll. Det verkar som om onda handlingar som begåtts för länge sedan lämnar ett avtryck i tiden och påverkar oss i nutiden. Fascinerande och fantastiskt, för att inte säga uppslukande!

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, Haruki Murakami, bokrecensioner