Jag har läst två nyutkomna modernistakortisar. Den ena är Lonely Planet av Elise Karlsson och den andra är Får i mig mer liv än jag är van vid av Johanna Mo.
Lonely planet är Elise Karlssons andra bok, den första kom förra året och Lonely Planet kan sägas vara en fortsättning, vi får här möta främst Amanda som var en av fyra huvudpersoner i Fly. Amanda åker på solsemester med sina nya bröst som hon tycker är väldigt praktiska och bra och ger henne den uppmärksamhet hon så gärna vill ha. Hon ska sola och bada och vara trevlig och glad och komma hem med fina brännan. Vi får följa Amandas tankar tätt tätt och det är genom hennes språk snarare än handlingen som vi lär känna Amanda. Jag tänker på 14åriga tjejers modebloggar när jag tänker på Amandas språk, åtminstone när det fungerar. ibland blir det lite för krångligt att läsa och jag kommer ur fas. men när jag läser det snabbt och flytande så rycks jag med och älskar kantigheten och ickegramatiken. efter ett tag åtminstone. Jag har ingen aning om det här är ett realistiskt porträtt av en ung tjej som köper nya bröst, åker på solsemester och vill ha uppmärksamhet från män även om hon verkar föredra kvinnor. Jag har verkligen ingen aning men det gör inte så mycket, jag gillar Amanda även om hon verkar helt galen och orealistisk ibland, det gör verkligen ingenting.
och läs Fly innan, den var något helt annat än den här men de två bör läsas efter varandra tycker jag för de är båda väldigt bra och ger varandra mycket.
Får i mig mer liv än jag är van vid är då skriven av Johanna Mo och är en debut. Boken handlar om Annas själ som får nog och sticker iväg från Anna som förresten verkar trivas bättre utan något som skaver där inne. Själen är berättarjaget och passar på att njuta av sin frihet genom att spionera, diskutera och försöka påverka de andra personerna i Annas hus. och rusa upp mot vinden så fort den bara kan också, så klart.
Det känns ofrånkomligt att tänka på skrivarskoledebut när jag läser boken men det gör ingenting för det finns väl en anledning att vi har någon form av debutform i Sverige, det finns de som gör den väldigt bra. Jag gillade verkligen att läsa Får i mig mer liv än jag är van vid och jag ser fram emot nästa bok av Johanna Mo. och jag älskade slutet, tänk att man kan gilla en frihetsälskande själ så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar