Flickan under gatan, Roslund & Hellström (2007)Har hamnat i en deckarkoma, vilket jag brukar göra under semestern. Det jag tycker om med deckare är just det samhällskritiska perspektivet som ofta förs fram. Författarparet Roslund och Hellström blir ofta hyllade för detta i sina böcker. Flickan under gatan är deras fjärde bok. Deras polishjälte Ewert Gren är en bufflig och osympatisk person där moraliska omdömen ibland sätts på prov (låter inte helt originellt). Temat för boken är barn. Barn som avfall, barn som ingen vill veta av, barn som ingen söker efter. Tonåriga flickor som väljer att leva under jorden i Stockholms tunnelsystem, som ingen söker efter. Rumänska gatubarn som bli dumpade i europeiska huvudstäder då konsultfirmor räknar barn som poster i en budgetkalkyl. Om gatubarn i ett Sverige där gatubarn officiellt inte finns. Det är hårt, brutalt och angeläget. I pocketutgåvan finns ett kapitel med ”verkligheten bakom Flickan under gatan” där författarna berättar om hur de gått till väga, om de historier som boken delvis bygger på och om de flickor, frivilligorganisationer och f.d. gatubarn som de intervjuat. Ja, jag gillar det här. Det är driv i boken, alla små parallellhistorier byggs intrikat ihop och kapitlen känns inte överflödiga. Vilket ofta deckare kan göra tycker jag med långa sidospår och utfyllnadsblad. Det är klart att deras hjälte som sig bör har sociala problem själv, som utgör stickspår, men det är också en parallellhistoria som byggs upp utan att vara överflödig. Man blir nästan lite matt av alla hyllande pressröster i slutet som pressats in, men jag håller ju med. Det är en välskriven deckare om ett påträngande ämne man önskar att det inte fanns någon sanningshalt i.
Nu ska jag fortsätta med några deckarklassiker tänkte jag och börjar med Fem små grisar av Agatha Christie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar