1 juni 2009

Berättelsen om Swede

Sedan jag började läsa Pauline Wolffs roman Swede har jag om nätterna drömt om ett prärielandskap; vidsträckt, oändligt, tomt och hett. Ibland skymtar en liten stuga, ett ruckel mitt bland damm och prärievindar, där ensamma och tysta människor lever. Vi befinner oss i nybyggar-land, Amerika, i spillrorna av den amerikanska drömmen som fick människor att vallfärda dit. Det är efter guldruschen, efter drömmen och lyckan. Det är det som blev kvar. Fattigdom, slit och utsatthet. Sjukdom och svält. I centrum av berättelsen står Jan Anderson, även kallad Swede, en legend och rättvisans riddare på sin svarta hingst. Hans hår är kritvitt sedan han fick en fasansfull chock men han är ännu ung och eftertraktad av alla. Hans föräldrar var nybyggare, och levde enkelt men lyckligt. Men när Swede växer upp tar han en annan väg och börjar handla med hästar. Han stjäl, ljuger och köper det han vill ha: rikedom, självständighet och respekt. Men detta allt detta vinns på bekostnad av något annat, och han blir hänsynslös och utan samvete, och trampar över lik för att komma dit han vill. Samtidigt blir han en hjälte som hjälper många och skipar rättvisa, han letar upp efterlysta skurkar åt sheriffer och hjälper nybyggarna mot översittare till landägare. Hur som helst så hinns han ifatt av tre vredgade systrar som likt forntidens ödesgudinnor letar upp honom om och om igen för att straffa honom genom att döda alla han håller av. Men Swede är inte den som hindras av tre "fittor" med babypuffror i dekolletaget, han fortsätter framåt, kämpades mot sitt eget öde. Han är som Odysseus, ständigt på resa, ständigt avledd och distraherad från den rätta vägen, rättrådig och hjältemodig men i grund och botten ett praktsvin. Hans syster Kate är Penelope som väntar och väntar medan livet och ungdomen försvinner bort från henne. Och så har vi sonen, som bidar sin tid tills han kan växa upp ur allt detta våld. Vem han kommer att bli vill man knappt tänka på. Historien om Swede berättas av människorna runt omkring honom, alla olyckliga som möter honom och tjusas. Mest hårresande är förstås systrarnas berättelser om oräkneliga våldtäkter, förödmjukelse och till slut gruvlig hämnd. Drömmens baksida har aldrig skildrats vackrare, otäckare eller mer filmiskt!

3 kommentarer:

Unknown sa...

Den måste jag läsa!

snowflake sa...

Den här är jag såå sugen på. Tack för recensionen!

Moa sa...

Jag verkligen fullkomligt älskade den! Har sååå starka minnesbilder från boken, om ni förstår vad jag menar. Som om man sett det framför sig...