20 januari 2009

Guldkorn

Det fanns verkligen några guldkorn i Noveller för Världens Barn 2008. Däremot tyckte jag att novellerna som vann SVT:s tävling var genomgående av dålig kvalitet.
De bästa novellerna, förutom de jag nämnde i förra inlägget: Theodor Kallifatides har skrivit en text som heter Sisyfos på Medborgarplatsen om en man som förlorat allt och fått börja om och som till slut når insikten om att det lilla och brutna livet också är ett värdigt och fullgott liv . Jonas Karlsson är bra på att skriva fyndiga noveller med en avslutande "twist". I hans novell 14 februari blir alla hjärtans dag en dramatikens dag där kärlek och vänskap och utanförskap ses genom två gymnasiekillars ögon. Heidi von Born har skrivit en fantastisk novell som heter Sommaren jag glömde där en flicka skriver en uppsats om sommarlovet och tar fasta på det hon glömde, som pappas blickar på grannfrun till exempel. Mats Kempes text Stycke för grapefruit och sax är en samling ögonblick och situationer som man bara vill ha mer av. Anna Schulzes I trädgården beskriver en fruktansvärd sorg och arbetet med att gå vidare efter den utan att någonsin snudda vid de orden. I stället beskrivs detaljerna runt omkring, gesterna, upprepningen otroligt skickligt. Och Inger Alfvéns avslutande Stalker är en spännande thriller i miniformat.

2 kommentarer:

Jennie sa...

Imorgon ska jag och AC ha Bokjurybokprat för pedagoger. Ska bli kukl att prata om böcker på ett annat sätt, än vad man gör för ungdomar. Om jag inte hostar ihjäl mig under natten dvs... Jag brukar inte tycka om novellsamlingar, vet inte om det är själva formen jag inte tycker om.

Moa sa...

Jag förstår vad du menar, jag kan också ha svårt för formen. Det slutar innan man hunnit sätta sig in i berättelsen. Men ibland är det riktigt skönt att läsa just sådana korta texter. Den här boken var rolig också för att man fick smakprov från så många olika författare, jag upptäckte en hel del nya som jag inte läst tidigare.

Lycka till idag med bokpratet! Det går säkert jättebra!