Vi på Textappeal har visst telepatisk kontakt denna veckan. Jag hade också tänkt att skriva om Lyrans tematrio, som denna gång är ondska. Först tänkte jag strunta i mitt påbörjade inlägg, men ondska är ju ett så intressant tema att man inte kan få nog.
En komikers uppväxt av Jonas Gardell
Man glömmer aldrig de onda mobbarbarnen i Sävbyholm som beskrivs i Jonas Gardells (delvis självbiografiska?) roman En komikers uppväxt. Juha som gör allt för att vara med populära gänget, med Lennart och Stefan i spetsen, och svikar sina kompisar Jenny och den svårt mobbade Thomas. Jag glömmer inte heller scenen i filmen med samma namn, när Thomas mamma bjuder på grönt potatismos på kalaset, och hur detta blir droppen för Thomas. Hjärtskärande och hemskt.
Tusen strålande solar av Hosseini Khaled
Jag vet att jag under läsningen av Tusen strålande solar tänkte, hur ond kan man egentligen vara. Jag tänker på Mariams tvångsäktenskap med den 30 år ädre Rashid, och hur han pinar både henne och slutligen den nya hustrun Laila. Jag kommer också ihåg hur otroligt sorgligt hela Mariams liv var. På ett sätt blir sådana onda karaktärer som Rashid nästan overkliga seriefigurer. Oh, jag är så ond liksom. De kan blir svåra att relatera till. Men det var en mycket bra, spännande och sorglig historia.
Processen av Franz Kafka
Den paranoida spänning som Josef K lyder under kan också räknas till ondska. Han vet inte vad han har gjort egentligen, men plötsligt är han anklagad och fången i något som han inte kan ta sig ur. Att vara fast i samhällets nät med dess krav, är nog något som många kan relatera till även idag. Man kanske kan känna sig fången i arbetslöshet eller sjukdom, som gör att man inte kan klara sig själv, utan är fången som i ett ont nät.
5 kommentarer:
apropå ondska - och dess motsats.
Och apropå Jonas Gardells kristna trilogi.
I "Godhet, I litteraturen och i livet" är ett av mina många litterära exempel avsnittet om nåden i "Jenny".
Juha försöker trösta sin olyckssyster Jenny så här:
"Du är inte ensam.
Det var en gång en Jesus och han kom till dem som var utstötta och sa: Om ni är ufon så ska jag också vara ett ufo.Om ni är monster ska jag också vara monster. Och han mobbades på skolgården och på arbetsplatserna, och han hade klippkort på psyket, och han kunde inte sluta skaka, och när de slog honom sade han ingenting och när de skymfade honom öppnade han inte sin mun.
Du behöver inte tro mig idag, men tro mig i morgon."
lena kjersén edman
Vad fint, Lena! Och skönt med lite motsats till all ondska. Jag har inte läst Jenny än. Visste inte om jag skulle palla det just då. Men kanske jag gör det någon gång.
Processen är en av de hemskaste böcker jag läst och just slutet gjorde mig stum av fasa.
Hej Lyran!
Ja exakt den är verkligen fasansfull. Man kan inte låta bli att undra hur han mådde den där Kafka...
Var med och tävla om att bli veckans blogg, och därmed få fler läsare :D:D
http://sofiaelinab.blogg.se
:):)
Skicka en kommentar